Det flög in en humla i mitt liv…

Postens rubrik höll på att bli ”Återskapad inspiration, ungefär lika bra som A-teens”, mer om det en annan gång.

För ett år sedan imorgon flög det in en humla i mitt liv, en ganska normal humla, varken enormt stor eller väldigt liten, utan utseendemässigt högst ordinär.
Jag befann mig i ett förlossningsrum på Karolinska Sjukhuset i Solna tillsammans med Hanna.

En liten stund tidigare hade hon trott att hon var bajsnödig och behövde klämma ut det innan barnet som väntades kom, men barnmorskan upplyste henne om att det var just barnet hon försökte få fram, och därmed började den sista biten av en ganska långdragen förlossning, och det var då humlan kom.

Det var en varm sommardag så fönstret till förlossningsrummet stod på glänt, och humlan valde helt enkelt att flyga in genom öppningen, så som humlor ibland gör.
Men tvärt emot hur just humlor ofta gör så valde den inte att efter en varv eller två genom rummet flyga ut igen, istället satte den sig precis ovanför rummets lampknappar, strax innanför dörren, och tycktes mest bara observera vad som hände.

Då alla i rummet var upptagna med annat så fick den sitta, och antagligen hade ingen annan än jag egentligen koll på vart den tagit vägen.
Den satt kvar där en lång stund, jag tror mig minnas att det handlade om närmare en kvart, innan den beslöt sig för att flyga en liten sväng och efter det sätta sig på väggen bakom och ovanför Hannas huvud där den hade bättre uppsikt över så väl Hanna och mig som över barnmorskan och sjuksystern som fanns där och hjälpte till med arbetet.

Återigen satt den på samma plats under en längre stund, fram tills att arbetet började bli riktigt aktivt, då den flög till tangentbordet för att avlägga rapport.
Först satt den framför tangentbordet och verkade fortfarande observera vad vi sysslade med, men sen kröp den långsamt in i mörkret under tangentbordet, vid det här laget hade jag insett att det måste handla om en dönde humla som letade efter ett bra ställe att somna in, jag utgick från att den efter att ha krälat in i mörkret aldrig mer skulle visa sig, åtminstone inte levande.

Någon halvtimme senare, strax efter att min son slutligen bestämt sig för att anlända och det började bli dags för barnmorskan att skriva på datorn om hur det hela gått, men innan hon hunnit mer än att ta något steg åt det hållet så skuttade plötsligt humlan fram igen, tog ett språng upp i luften och flög raka vägen till fönstret och ut i världen igen.

Jag har några gånger funderat över vad olika religioner eller liknande kan ha att säga om händelsen, men aldrig riktigt kommit mig för att kolla upp det förrän under skrivandet av det här, och jag kan inte påstå att jag bliviit mycket klokare.
I stort sett allt jag hittar är variationer på samma text på engelska eller ibland på halvdåligt översatt Svenska, en text som växlar mellan att handla om Bumblebee och Bees, en text vars källor känns milt sagt bristfälliga, det var aningen otippat.
Så, vad är din teori?
Min är att det flög in en humla, och sen flög den ut igen, men jag är öppen för andra tolkningar.

Någon dag kommer Vind Vidar Young Stein Lindblom få höra den här berättelsen, och då kan det vara intressant att berätta vad det, enligt andra, kan ha för signifikans.

Grattis i förskott lillknorv.

V/A- Definitivt 50 Spänn 8

Ännu en sån där skiva då.

V/A- Definitivt 50 Spänn 8.

Ja, det betyder att jag har slut på skivor på Q med, och därför tar nästa ur raden med samliingsskivor, ja jag har en jävla massa Definitivt-skivor och ja, det kan säkert bli tjatigt med recensioner av dem, det skiter jag i, jag ska ta mig igenom allt och det är ingen som tvingar dig att läsa, så håll käft och läs vidare nu, okej.

När jag lyssnade på den här så kom jag på vad som antagligen är orsaken att både den här och den innan kändes intressantare än de närmaste föregående i serien.
Härhar låtanatalet återigen minskat något, från att ha legat på 20 på fyran, femman och sexan, så är det på sjuan nere i 16 och på den här så är det 17, jag tror att det är det som gör skillnaden, det är på rätt sida om ”lite mer än man orkar med” och därför framstår allting som mycket bättre.
Eller så är det helt enkelt så att tre av skivorna innehåller sämre material? vad vet jag?

Hursomhelst, här bjuds vi på bra musik, massor med bra musik, varav allt mer eller mindre kan klassas in som punk i någon form, det växlar mellan poppunk, hardcore, trallpunk, melodisk punk och fan vet allt, men punk är det, och bra är det, och en jävla blandning är det.

Jag har nog tömt ut det här ämnet egentligen, så, lyssna på skiten och var glad.

LYSSNA! sa jag.

VAR GLAD FÖR I HELVETE!

The Presidents Of The United States Of America – II

Dagens… okej, inte ens i närheten av frukostskiva, men dagens skiva då.

Presidents Of The United States Of America – II.

Jag borde antagligen gå tillbaka och kolla vad jag skrev om deras första platta innan jag skriver det här, men det skiter jag i.
Under nittiotalets andra halva dök det här bandet upp på min musikaliska karta, mest av allt efter att jag hört en P3-live sändning med dem som jag blev fullständigt krossad av, för här kom ett band som gjorde saker helt annorlunda, dom hade varkenen basist eller en gitarrist utan två personer som spelade respektive guitbass och basitar, som var modifierade gitarrer utrustade med, om jag minns rätt, två respektive tre strängar, som var antingen tunna bassträngar eller extra feta gitarrsträngar, och någon av dem hade, återigen om jag minns rätt, en basmick istället för gitarrmick, och sen kördes allting genom en stadig dos fuzzpedaler och annat kul innan det förstärktes av mysiga rörförstärkare.
Och till den rätt underliga ljudbild de åstadkom tillsammans med trummisen, så bjöd dom på mestadels humoristiska texter och extremt jävla bra pophooks som åt sig fast totalt.

Efter det fanns det bara en sak för mig att göra, skaffa skivorna, lyssna en jävla massa och vara jävligt nöjd.

Jag har uppenbarligen redan beskrivit vad det handlar om, och jag vet inte om det finns mycket mer att tillägga?
Det är döda ödlor, vulkaner, radiostyrda bilar, tiki-gudar och snygga hooks.
Det är även en jävla massa fånigt snygga brejks och underligheter.
Glömde jag säga att det är gott om fulsnygg fuzz, massor av det.

Till sttor del är det här den totala motsatsen mot vad jag anser är en snygg eller bra ljudbild, men jag älskar det, och är fortfarande så sjukt jävla glad över att jag upptäckte det här en gång i tiden.
Och kanske just för att ljudbilden är som den är och det hela mest hålls ihop av snygga melodisnuttar och charm, så har det här åldrats med full värdighet, och skulle lika väl kunnat vara från sjuttiotalet, som tiotalet, eller då nittiotalet som det gör.

Ja, det här är en grymt jävla bra skiva,lyssna på den.

V/A – Definitivt Femtio Spänn 7

Dagens frukostskiva.

V/A – Definitivt Femtio Spänn 7.

Tydligen har jag avverkat allt som finns på O så det blir nästa skiva som finns under samlingar.

Det här känns förmiglite som en tillbakagång till… till att vara intressant är nog rätt beskrivning.
Jag vet inte varför flera av de innan i min värld känns så ointressanta, men den här är det hur som helst inte, en bra blandning melodiös punk, hardcore, pop och en del odefinierbart i de trakterna.
Bra blanding, bra låtordning, intressant innehåll och några (på den tiden) nya bekantskaper likaväl som en del gamla vänner.

Fortfarande en bra skiva att lyssna på ibland, så det tycker jag att du ska göra.

Nine Inch Nails – Hole In Your Head

Dagens frukostskiva.

Nine Inch Nails – Hole In Your Head.

Välkommen till den första bootlegen på den här listan.
Här pratar vi då om NIN live 1994, ljudet är som om det vore inspelat med publikmikrofon och sen meckat med av någon som eventuellt vet vad den sysslar med men ändå med de begränsningar det ger att inte ha alla frekvenser att leka med, det låter alltså rätt platt och inte jättespännande, spelningen i sig bjder inte heller på några större överraskningar, men trots det har någon bestämt sig för att pressa det här på CD på professionellt vis med ordentligt omslag och allt…
Jag är osäker på varför, för det här ger faktiskt inte egentligen någonting alls, visst, det är live, men det tillför, i det här fallet, ingenting, vilket hae kunnat vara okej om inte ljudet lät som ett sönderspelat kassettband.

Ja, det var ju inte mycket att komma med.

Mamas barn – Barn som Barn.

Dagens frukostskiva.

Mamas barn – Barn som Barn.

Kommer ni ihåg när Marie Fredriksson var lite tuff och farlig, inte som en mångmiljonär som är lite tuff genom att ha skinnbyxor på sig, utan som någon med lite attityd och kaxighet på riktigt?
Inte?
Nej, okej, det gör inte jag heller egentligen, men på den här skivan, från 1982, så är det lite så.
En intressant reflektion är att det finns väldigt lite atttt läsa om den på internet, och svenska wikipedia nämner det inte ens, engelska nämner den, men ingen av dem har med den i hennes diskografi.
Så, det här är någonstans i de där svåra trakterna mellan pop och postpunk (är inte postpunk just pop frågar sig då vissa, och jodå, visst är det så, ibland, så? vad var din poäng?) och det är tidigt åttiotal och det är… jag vet inte riktigt vad det är?
Lättsmält är kanske ordet jag söker? Men rätt trevligt och… jag har aldrig lyckats höra andra halvan av skivan tror jag, efter ett tag glömmer jag helt bort att jag lyssnar och sen inser jag långt senare att skivan måste tagit slut någonstans på vägen, gör vad du vill med den informationen.

Det här är hur som helst helt okej att lyssna på.
Det kan du göra med, det är okej, du får det, berätta gärna om det finns något motslutet som är värt att höra, för jag lyckas i så fall missa det om och oom igen, tydligen.

Loke – Kärlekskalas

Dagens frukostskiva.

Loke – Kärlekskalas.

Kommer ni ihåg den där tiden när en massa artister kom påatt dom kunde bränna sina egna CD och limma på en papperslabel på dem så det blev snyggt och bra?
Ofta med resultatet att en del skivor var dåligt brända och andra (eller samma) skivor hoppade och hackade för att papperslabeln inte var helt jämn eller för tjock eller liknande?
Inte?
Okej, nevermind then.

Den här skivan börjar med fem låtar som min CD-spelare vägrar spela annat än väldigt hoppigt, följt av några låtar som är riktigt bra, och avslutas med ytterligare ospelbara spår.
Det spelbara däremellan är förbannat bra låtar som bland annat inkluderar en avrättning av Bamse och hans vänner, en väldigt Demiandoftande bit samt snabba hopp mellan humor, hopplöshet och hångel.

Det vore orättvist av mig att såga skivan bara för att jag inte lyckas lyssna på det jag vet är några av de bästa låtarna på den, så det gör jag inte, men jag lägger in ett varningens finger för hembrända CD:s med papperslabels (I samlingen finns det förövrigt fler ospelbara sådana av/med Loke och hans olika alias).

Well… det är inte en jättebra skiva när man inte kan lyssna på mer än hälften av låtarna, vore det ite för det så vet jagav tidigare erfarenhet att det är en bra skiva, finns den på spotify så är det antagligen ett säkrare lyssningsalternativ än det här.
Vore det inte för den detaljen så är det här förbannat bra.

CUT!

Vi måste sluta prata om nedskärningar inom skola och omsorg.
Ser ni inte vad det är ni gör? Genom att prata om det så ökar problemet, genom att engagera er och säga att det är fel så ger ni regeringen mer vatten på sin kvarn så dom skär ner ännu mer, det är elitistiskt att prata om att nedskärningarna är fel, det blir som en inbördes klubb som stärker Moderaternas beslutsamhet och ger dem ännu mer makt.
Sluta tjata om det, demonstrera mot det eller visa ert missnöje, släpp fram det istället, allt annat är odemokratiskt och gör bara att det blir ännu mer nedskärningar.

Att vara vän med sin fiende, eller att inte vara det.

Jag har hört många säga att beslut som uppsagd vänskap baserat på att den man säger upp vänskap med har valt att rösta på SD är fel, för det är ju fortfarande samma person som innan den röstade på SD, och det kan ju vara en bra människa ändå, jag håller inte med.

Om någon röstar på SD så röstar den för rasism och segregation, då har den personen tagit ett beslut att stödja förtryck av människor baserat på etnicitet, religion, sexuell läggning eller liknande.
Jag för min del känner faktiskt att jag inte kan vara vän med någon som har den synen på andra människor, om andra känner annorlunda så är det självklart upp till dem, men att påstå att det är fel att göra så är underligt.
Är det även fel att säga upp bekantskap med någon som förespråkar våldtäkt eller pedofili? bara som exempel då.

För rent konkret, om någon ni känner aktivt stödjer en kampanj som vill legalisera våldtäkter, skulle det kännas okej att vara vän med den personen?”
Inte?
Men att vara vän med någon som när den väljer att lägga sin röst på vilka som ska få makt att bestämma över oss gör det på ett parti som anser att alla inte är lika mycket värda, att aborträtten ska begränsas mer, att personer med fel hudfärg inte hör hemma här, att de som firar ”fel” högtider och håller på med fel traditioner ska anpassas, att de med fel sexuell läggning ska ”botas” osv. det känns okej?

Någon som röstar på ett parti som förespråkar rasism (för det gör dom) väljer alltså att ge makt till rasister, den personen är därmed själv rasist.
Jag har hört många bestrida det påståendet, men jag köper det inte, inte alls.
Redan om du blundar för rasistiska handlingar i din omgivning, och inte säger ifrån, så är du i mina ögon medskyldig till rasism, jag tänker inte förneka att jag ibland är medskyldig på just det viset.
Någon som sen aktivt ger mer makt till rasister, den är inte bara medskyldig i sin passivitet, den är aktivt medskyldig, den är en rasist, oavsett om den själv ser sig som det eller inte.

Hade det varit en skolgård så skulle SD ha varit mobbarna, de där tre till fem ungarna som slår på skolgårdens klenaste kille.
De passivt medskyldiga är de där trehundra andra personerna på skolgården (det är en rätt stor skola, okej?) som inte säger ifrån, många av dem ser det så klart inte, ännu fler vill inte se det och anstränger sig för att inte hamna i närheten, men dom vet ändå att det händer.
De som står i en ring runt och hejar på mobbarna men ändå inte anser sig vara mobbare, för dom deltog ju faktiskt inte, det är de som röstar på SD nu, det är de som ger dem mandat att fortsätta slå och sparka på de svaga, det är de som visar mobbarna att det är okej, att det är häftigt att göra så, det är mobbare det med, det är rasister, för det är ni som ger det mandat att hända.

Alla som ställer sig i den där ringen och hejar på, är lika skyldiga som de som utförde de faktiska handlingarna, alla i den ringen är mobbare, oavsett egna åsikter om det, och hur mycket ni än förnekar det och påstår att ni minsann inte gjorde något, för ni gjorde något, ni var där, och hejade på, kanske tyst, kanske högljutt, men ni gjorde det, och ni gjorde ett medvetet val om det, om ni röstade på SD så är ni en del av den där cirkeln, och ni gjorde det inte ens i stundens hetta, för inför val har man gott om tid att tänka först.
Då är ni inte mina vänner.
Trots det, så kommer jag säga ifrån om det någon gång är ni som ligger där i mitten och får stryk.

Det gör inte mig till er vän

Det gör mig till en människa.