Att vara vän med sin fiende, eller att inte vara det.

Jag har hört många säga att beslut som uppsagd vänskap baserat på att den man säger upp vänskap med har valt att rösta på SD är fel, för det är ju fortfarande samma person som innan den röstade på SD, och det kan ju vara en bra människa ändå, jag håller inte med.

Om någon röstar på SD så röstar den för rasism och segregation, då har den personen tagit ett beslut att stödja förtryck av människor baserat på etnicitet, religion, sexuell läggning eller liknande.
Jag för min del känner faktiskt att jag inte kan vara vän med någon som har den synen på andra människor, om andra känner annorlunda så är det självklart upp till dem, men att påstå att det är fel att göra så är underligt.
Är det även fel att säga upp bekantskap med någon som förespråkar våldtäkt eller pedofili? bara som exempel då.

För rent konkret, om någon ni känner aktivt stödjer en kampanj som vill legalisera våldtäkter, skulle det kännas okej att vara vän med den personen?”
Inte?
Men att vara vän med någon som när den väljer att lägga sin röst på vilka som ska få makt att bestämma över oss gör det på ett parti som anser att alla inte är lika mycket värda, att aborträtten ska begränsas mer, att personer med fel hudfärg inte hör hemma här, att de som firar ”fel” högtider och håller på med fel traditioner ska anpassas, att de med fel sexuell läggning ska ”botas” osv. det känns okej?

Någon som röstar på ett parti som förespråkar rasism (för det gör dom) väljer alltså att ge makt till rasister, den personen är därmed själv rasist.
Jag har hört många bestrida det påståendet, men jag köper det inte, inte alls.
Redan om du blundar för rasistiska handlingar i din omgivning, och inte säger ifrån, så är du i mina ögon medskyldig till rasism, jag tänker inte förneka att jag ibland är medskyldig på just det viset.
Någon som sen aktivt ger mer makt till rasister, den är inte bara medskyldig i sin passivitet, den är aktivt medskyldig, den är en rasist, oavsett om den själv ser sig som det eller inte.

Hade det varit en skolgård så skulle SD ha varit mobbarna, de där tre till fem ungarna som slår på skolgårdens klenaste kille.
De passivt medskyldiga är de där trehundra andra personerna på skolgården (det är en rätt stor skola, okej?) som inte säger ifrån, många av dem ser det så klart inte, ännu fler vill inte se det och anstränger sig för att inte hamna i närheten, men dom vet ändå att det händer.
De som står i en ring runt och hejar på mobbarna men ändå inte anser sig vara mobbare, för dom deltog ju faktiskt inte, det är de som röstar på SD nu, det är de som ger dem mandat att fortsätta slå och sparka på de svaga, det är de som visar mobbarna att det är okej, att det är häftigt att göra så, det är mobbare det med, det är rasister, för det är ni som ger det mandat att hända.

Alla som ställer sig i den där ringen och hejar på, är lika skyldiga som de som utförde de faktiska handlingarna, alla i den ringen är mobbare, oavsett egna åsikter om det, och hur mycket ni än förnekar det och påstår att ni minsann inte gjorde något, för ni gjorde något, ni var där, och hejade på, kanske tyst, kanske högljutt, men ni gjorde det, och ni gjorde ett medvetet val om det, om ni röstade på SD så är ni en del av den där cirkeln, och ni gjorde det inte ens i stundens hetta, för inför val har man gott om tid att tänka först.
Då är ni inte mina vänner.
Trots det, så kommer jag säga ifrån om det någon gång är ni som ligger där i mitten och får stryk.

Det gör inte mig till er vän

Det gör mig till en människa.