månadsarkiv: mars 2015

Dagens Skiva

V/A – Bland skurkar, helgon och vanligt folk

Dagens frukostskiva.
(Z)
V/A – Bland skurkar, helgon och vanligt folk.

Okej, att kalla det för Various Artists är inte helt sant, men vad sorterar man annars en sån här skiva under?
Hur menar jag?
Det här är en skiva liveinspelad under en turné där Stefan Sundström, Karin Rehnberg, Lars Winnerbäck, Johan Johansson och Kjell Höglund spelade tillsammans.
Dom hade alltså ett gemensamt kompband samt att de kompade och körade åt varandra och växlade lite kors och tvärs mellan vems låtar som spelades.
Hade dom skrivit och framfört nya låtar så skulle det ha kallats för en ”supergrupp”, men med bara var och ens solomaterial så kan det väl inte riktigt räknas som det, eller?

Det är alltså en liveskiva, med ”visartister”, kompade av ett jävligt tungt rockband och varandra.
Man kan sammanfatta det med att det är ett jävla ös.

Givetvis är det några av artisternas största hits vi bjuds på, och eftersom det är artister med en rätt stadig trave hitlåtar i arkiven (nåja, Winnerbäck var rätt färsk på scenen då, men de andra täcker mer än väl upp för det) så är det idel hits vi bjuds på.

Det är en riktigt trevlig skiva helt enkelt.
Men det är två saker som skaver lite, det ena är att jag upplever den liveinspelning med samma gäng, som P3 Live sände som bättre, och dels är det att på Spotifyvarianten av skivan så lyser Winnerbäcks låtar med sin frånvaro (på grund av hans skivbolag som jag förstått det).

Dagar som den här, med skinande vårsol och klarblå himmel, så är den ett helt perfekt sätt att sparka igång livet.

Dagens Skiva

V/A – The Return of Jesús Part II

Dagens frukostskiva.
(Y)
V/A – The Return of Jesús Part II.

När ett skivbolag, i det här fallet Birdnest, som i vanliga fall huvudsakligen sysslar med punk och närliggande musik plötsligt bestämmer sig för att det är en bra idé att göra en westernfilm med huvudsakligen skivbolagets artister som skådespelare, utdrygat med en eller annan känd skådespelare eller annan mediepersonlighet som lurats in i projektet, så är det i det närmaste självklart att soundtracket utgörs av musik skriven av artister ur det egna stallet.
Så blev det givetvis, och resultatet är milt sagt varierande.

Flera (om inte alla?) låtar är specialskrivna just för soundtracket och avviker i flera fall mycket från hur artisternas ordinarie material låter, på gott och ont…
Skivan är, precis som filmen, mer rolig och intressant än traditionellt bra, vissa bitar är förvisso närmast geniala, men en del annat känns aningen krystat.
Dessutom kan man lätt få för sig att olika artister haft helt olika uppfattning om vilken sorts western det handlar om, vilket förvisso passar bra ihop med hur filmen i sig känns, schizofren är bara förnamnet.
Charta 77 bidrar, tillsammans med en redig skara gästartister, med en och samma låt i flera olika tappningar, filmens theme Before the Rain, det i sig räcker för att göra skivan värd att ha, för det är en jävligt stark låt, om än inte en typisk Chartalåt, Stukas bidrar med två riktigt vassa låtar som givetvis låter som Stukas och i mitt tycke är de snärtigaste låtarna på skivan och Rövsvett bidrar med en av skivans längsta låtar, och en av de bättre…

 

Det är en skiva full av överraskningar och underligheter, som helhet är den inte en jättebra skiva, men definitivt värd några genomlyssningar, och det som är bra på den är riktigt bra.

Uncategorized

V/A – DRAAA!

Dagens frukostskiva.

(X)
V/A – DRAAA!

Som vanligt när vi kommer till en bokstav där jag redan avverkat allt så tar vi något ur högen med samlingsskivor, och vi har äntligen tagit oss igenom alla Definitivt-skivorna och kan ge oss på annat.

Vad är då det här?
Historien gick något i stil med så här:
Någon på skivbolaget Birdnest kläckte den briljanta idén att alla deras aktiva band skulle spela in några covers av låtar som på ett eller annat sätt varit viktiga för dem, fyra låtar per band, och dom skulle ges ut dels på CD-singel, tre låtar, som nedräkning, ett band fick nummer 10, nästa 9 osv, sen skulle det gå ner till ett, och på noll skulle det komma en samlingsskiva med alla banden, en av låtarna från singeln samt de fjärde låten.
Det blev inte riktigt så,lite fler band än planerat nappade, och singlarna gick således ner hela vägen till noll.
Skivan kom dock ändå.
Det här är den.

Så, det är elva band som då var knutna till skivbolaget Birdnest, som ger sina tolkningar av annat.
Låturvalet påminner om en flodhästs arsle, det är brett och fullt av skit som kastas åt alla håll på ett snyggt och intressant sätt.
Nej, det är inte bara skit, långt ifrån, men en eller annan låt ligger nog, i original, på rätt många av fansens listor över dålig musik.

I vissa fall är det uppenbart hur låtarna influerat banden, andra gånger är det mer utmaning att lista ut det.
Vissa covers är väldigt lika originalen, andra har fått en liten twist av det nya bandet, några har översatts, och några har gjorts till i det närmaste helt nya låtar.
Det är intressant, kul, varierat och på många sätt även lärorikt, det är jag rätt säker på att det var även för banden när de gjorde sina covers.

Det är, som helhet, inte en skitbra skiva, den spretar för mycket åt alla håll för att fungera fullt ut, men det är en trevlig blandning av bra låtar.
De jag alltid har snurrandes i skallen efter att ha lyssnat på den är bidragen från DLK, Stukas och Johan Johansson, så jag antar att det är de jag tycker är bäst, eller så är det bara de som är mest catchy, vad vet jag.

Ja, det är en bra skiva och du borde lyssna på den, givetvis.

Dagens Skiva

Weeping Willows – Singles Again

Dagens frukostskiva.

Weeping Willows – Singles Again.

Jag har problem med Weeping Willows.
Dom är så satans förbannat jävla bra, men jag vet inte när jag ska lyssna på dem, för det är inte musik som passar till några av de aktivitetar jag sysslar med.
Och precis nu insåg jag att jag har fel, det passar jävligt bra att skriva till, förutsatt att ingen annan stör med en massa andra ljud.
Ett annat problem är att jag vet att dom är ett av sveriges bästa liveband, och trots det har jag inte sett dem på över tio år (och ja, jag vet ändå att dom fortfarande är så bra), men senast jagsåg dem så höll jag på att explodera över att dom är så bra, men att jag ändå blir rastlös och inte vet var jag ska göra av mig själv medan de spelar.

Så, det här är en singelsamling, om det inte framgick av titeln, och eftersom dom släppt en massa bra singlar så är den bra.
Men som vanligt så är det skiva två som är intressantast, den är fylld med B-sidor och alternativa versioner och sånt, en eller annan cover, och… det är så fånigt jävla skitbra.
Vad ska jag säga liksom? Dom tappar in i en musikstil som i stort sett inte finns längre, blandar upp det med allt möjligt annat, och utklassar varenda jävla smörsångare eller band rakt av.
Samma låt kan utan svårighet innehålla tydliga spår av Elvis, Depeche Mode, och Elton John och lite gospel och samtidigt låta modern…

Äh, skitsamma.
Det här är jävligt bra skit.
Kanske inte dagens arbetsmusik, men vad fan, jo, lyssna på den nu.