Dag två av festivalen, den första ”riktiga” festivaldagen, dvs. första dagen då stora utomhusscenen användes och lite sånt inleddes för min del med några timmars riggande av ljudanläggning, kopplande av kablar osv.
Vis efter föregående års arrangemang och en del teknikstrul så gick jag ordentligt igenom varenda kabel och linebox som skulle användas för dagen, lånade in vad jag anser vara mer pålitliga lineboxar, samt laddade upp med några kablar i reserv som även de var testade och när det hela började så kände jag lite av den där oron som ibland kommer när absolut allting känns som att det fungerar som det ska och jag har total koll på min bit och allt flutit på i det närmaste perfekt, det är riktigt obehagligt.
Det sista som gjordes innan allt drog igång var ett litet kort soundcheck med dagens första artist, Maja Heurling, då var jag helt inställd på att någonting skulle gå sönder, inte av någon annan orsak än att det brukar vara så när allt flutit på bra.
Så var det inte, allt höll.
Återigen tänker jag av goda skäl inte ge mig på att recensera allt och alla utan istället hålla mig till lite omnämnanden av de som av en eller annan orsak utmärkte sig mest i min värld.
Först och främst så leddes festivalen av det förtjusande konferencierparet Fredrik af Trampe och Anna Adolphson som guidade oss genom helgen, jag skulle kunna göra mig lustig med något om Stor & Liten eller så, men det är lite för uppenbart så det låter jag bli den här gången.
Det ganska otacksamma jobbet att öppna festivalen hade den tidigare nämnda Maja Heurling, och under första delen av hennes framträdande hade jag fullt upp med att dubbelkolla alla inställningar och allt för att vara säker på att jag inte skulle få några otrevliga överraskningar senare under dagen, vilket jag ändå fick när Stiko Per skulle spela och ett rent tankefel från mitt håll ledde till problem med att få ljud i fiolen (Tips: Åtta är inte detsamma som fyra), men mot slutet av hennes framträdande när allt annat var klart så insåg jag plötsligt att jag höll på att missa någonting stort, jag kan inte sätta fingret på det med mer än att säga att jag blev fullständigt betagen av hennes röst, missförstå mig inte, låtarna är inte dåliga på något vis alls (hennes skiva har snurrat några varv hos mig sen dess), men det jag verkligen föll för var rösten, och jag föll handlöst, förklara det den som kan.
Det kommer mer om henne senare, antagligen i del III.
Nästa riktiga höjdpunkt för min del var Nina Ramsby som nog får sägas vara den som stod för helgens mest ”svåra” framträdande, det känns som hon får publiken att hela tiden tassa runt i ett minfält när hon pratar, det var mer än ett tillfälle som hon berättade eller sa saker där publiken inte verkade säker på om den skulle skratta eller se allvarlig ut, jag ska inte påstå att jag var helt säker hela tiden heller, och jag är rätt svag för sånt, eller mycket svag för det.
Att hon sen både sjunger och spelar jävligt bra med och har gjort musik jag gillar i stort sett så långt tillbaka som jag haft vettig koll på musik, och oavsett vad för stil hon gett sig på får väl sägas vara ett gott betyg i sig, ja, det här var en sån där spelning som är värd att minnas.
Han den där Johan Johansson äntrade scenen en stund, tillsammans med Donatello som vanligt, och det här var en avde akter under helgen som liksom överskuggade annat, jag har inte en aning om hur många gånger jag sett Johan live i olika konstellationer, men det är fullt tillräckligt för att jag ska våga påstå att han aldrig är dålig *, däremot är han ibland mer bra än annars, och enstaka gånger så kommer han rent av ihåg vad han pratar om mellan låtarna.
Den här kvällen var någonting extra, inte nog med att han tre olika mellansnack i rrad lyckades hålla tråden, han lyckades dessutom i vartenda ett av dem komma fram till den poäng han verkade ha siktat mot från början, utan långa utvikningar om annat, det kan vara första gången jag sett honom lyckas med det så konsekvent, jag vet inte om det är bra eller inte, däremot tycks det råda någon sorts konsensus om att det här är en spelning som definitivt tillhör hans bättre rakt av, något jag vill hävda gäller för alla spelningar jag sett med honom i år.
Och så slutligen hade vi Dan Viktor som hade det otacksamma jobbet att avsluta kvällen i ösregn, och det regnet var massivt.
Här krävs ett litet extra omnämnande om precis hur otacksamt jobb han hade, regnet fick hela publiken att leta sig bak till taket som finns sådär sju meter ifrån scenen, vilket innebär att dom inte syns alls från scenen på grund av detaljer som scenljus kombinerat med en vattenridå av stora mått, till detta kan tilläggas att regnet smattrade så hårt att jag var tvungen att dra på volymen rätt rejält för att få hans sång och gitarr att höras bak till publiken, vilket innebär att publiken skulle ha behövt samma förstärkning för att höras tillbaka till scenen, vilket dom då inte hade.
Rent praktiskt betyder det här att han inte varken såg eller hörde publiken och inte ens visste om dom fanns där ute eller inte, trots det bjöd han på en spelning som var riktigt jävla bra och ösig och som efter hand bjöd på gästspel av Caj Karlsson.
Ett litet bonusomnämnande krävs av Dan Viktor för att han är en av väldigt få artister som tycks ha full koll på ljudet i sin gitarr och har ett ljud som är anpassat för hur han faktiskt spelar, visst, han ”fuskar” genom att ha effekter av olika slag, men det är skitsamma, resultatet blir bra.
Efter denna blöta avslutning på stora scenen så flyttade händelserna in och bjöd på ett ännu blötare uppträdande där, spritbaletten äntrade scenen och gjorde det dom brukar, dom våldtog publikens trumhinnor med vulgaritet och skräp.
Det är svårt att sätta ord på dem utan att ta till smädelser, men det här var värre än det brukar.
Utan att vilja överdriva min insats så måste jag ändå bjuda på ett av kvällens citat:
”Fyfan, med så bra ljud hör man ju ännu tydligare hur dåliga dom faktiskt är”
Om du någon gång är någonstans där det ens ryktas om att dom ska spela så är min rekommendation att du lämnar platsen innan hotet verkställs.
Efter dem avslutades fredagskvällen, mer kommer i del III, som eventuellt blir färdigskriven snart.
* Spritbaletten räknas inte då han inte officiellt är inblandad i den, precis som alla andra som inte heller är det.
Här hittar du del I
En reaktion på ”Visfestivalen Kompledigt 2013 del II”
Kommentarer är stängda.