månadsarkiv: december 2013

Dagens Skiva

Ebba Grön – Kärlek & Uppror

Dagens frukostskiva.

Ebba Grön – Kärlek & Uppror (boxen version).

Ni vet redan att det här är en av de kanske femtio bästa svenska skivor som släppts, inte sant?
Just den här versionen innehåller lite bonusspår, varav det viktigaste just nu är ”Nu släckas tusen människoliv” som är en mycket fin liten julvisa som får fem av fem brinnande julgranar i min bok, även ”Tyna Bort”, som är bonusspår tål ett omnämnande då det är deras (vad jag vet) enda försök att ge sig på baktaktsgung, ett mycket lyckat sådant försök, dessutom en av de svartaste låtar Ebba Grön åstadkom.

Jag tror att låtarna på skivan i övrigt är ommastrade, det måste dom nästan vara, för så mycket synthar och annat är jag tämligen säker på att jag aldrig hört på äldre versioner, men det kan säkert lika gärna bero på att jag lyssnat på det från kassettband och sönderspelade vinyler, men nej, jag är rätt säker på min sak, och jag vet inte om jag tycker det är helt positivt med allt sånt extra som man plötsligt hör.
Men vad fan, det här är en förbannat bra skiva oavsett.
Sätt dig nu ner och poppa skiten på stark volym.

Dagens Skiva

Eva Dahlgren – Snö

Dagens frukostskiva.

Eva Dahlgren – Snö.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den?
Det är så här hon låter när hon är riktigt bra, det är ganska stillsamt, det är snyggt och smakfullt, det är ganska dystert mestadels, på ett behagligt vis.
Det är en höst eller vinterskiva, eller kanske en som man vill lyssna på när man sitter i enstuga ute i skogen mitt i sommaren, med regnet smattrandes mot taket och rummet upplyst av levande ljus, rödvinet är valfritt.
Det här är vackert och behagligt.

Jag har inte mycket mer att tillägga.

Ja, du bör lyssna på den, helst under sådana förhållanden jag beskrev,rödvinet passar bra även vintertid, jag kan lyssna med dig, eller dricka vinet åt dig, okej?

Dagens Skiva

Charta 77 – Skrek Ännu Högre

Dagens frukostskiva.

Charta 77 – Skrek Ännu Högre.

”Åh nej, inte ännu en samlingsskiva…”
Johodå, jag ger mig på ännu en samlingsskiva, av det motiverade slaget.
Det vi har här är alltså en samling singlar, EP:s och annat från 85-87, sånt där som huvudsakligen släpptes i begränsad upplaga och på alla sätt var svårt att få tag på -93 när samlingen släpptes, desssutom är det här då en CD till skillnad mot originalsläppen som var på vinyl.

Nog med detaljer av det slaget, vi ger oss på det viktiga istället, musiken, vad kan vara viktigt nog för att motivera en samling som bara sträcker sig över två år?
Svaret kommer omgående, skivan öppnar med den (tyvärr) ständigt aktuella ”Ensam kvar”, det är kanske inte deras största kommersiella hit, men definitivt deras mest långlivade, gissningsvis även den av deras låtar som spelats flest gånger live, jag har inte sett många spelningar med dem där den uteblivit.
Dock ska det erkännas att den version avlåten som finns på den här skivan inte står sig helt bra i dagsläget, jag tror jag förstår vad dom siktade på för sound när dom spelade in den, jag är inte lika säker på att dom faktiskt lyckades.
Som tur är så finns den även i ett gäng olika liveversioner där den uppdaterats efter hand, vuxit, förändrats och rent allmänt blivit bättre.
Det finns även en ny studioversion av den från någon gång i början av tvåtusentalet, kanske 2004? jag orkar inte kolla just nu, den versionen ligger även den i lä jämfört med alla liveversioner som släppts.

Så, det var den första låten på samlingen, och som sagt, bara den i sig motiverar samlingen.
Efter det följer en salig blandning låtar från en period när bandet hann med att både skaffa ny sångare och bli av med honom igen, det experimenterades med sound och rent allmänt får man lätt känslan av att bandet letade efter sin plats, bitvis hittar dom den, rätt ofta när det låter som bäst så kan man få för sig att dom lyssnat rätt mycket på New Model Army och kommit på att dom vill vara NMA fast på Svenska, och sen kommit på att nej fan, vi gör samma sak fast på Engelska.
För er som inte förstår vad det innebär (stackars förtappade satar) så är det låtar med lite lägre tempo, akustiska gitarrer blandat med elgitarrer, trummor med stort fint ljud, och texter som är svarta så det räcker och blir över.
Jag gillar’t.

Sen innehåller denhär samlingen även två låtar som motiverade mig att välja just den till den här recensionen, vi bjuds på två (anti)jullåtar av högsta klass.
Nej, jag är inte sarkastisk nu, jag menar att av alla jullåtar som gjorts av punkband genom åren så är det inte många som faktiskt är lyssningsbara mer än enstaka gånger, och ännu färre som faktiskt är bra, men här finns två stycken som jag faktiskt gärna lyssnar på, det bör även du göra.

Så, vi sammanfattar det med att det är en samling som är motiverad och bitvis riktigt jävla bra, bitvis har den inte åldrats med full värdighet, bitvis har den åldrats med långt mer värdighet än vad som borde vara möjligt för punk från åttiotalet.

Ja du bör lyssna på den och sen plocka ut jullåtarna och lägga in i din jul/vinterplaylist.

Dagens Skiva

Backstreet Boys – S/T

Dagens aftonskiva.

Backstreet Boys – S/T.

Skivan öppnar rätt starkt med en låt som hela tiden får mig att vilja sjunga ”Backstreet’s back, alright”.Problemet är att det är fel låt, det här är ”We’ve Got It Goin’ On”, som antagligen är skivans starkaste låt.

Lite här o var råkar jag snappa upp textbitar som jag önskar att jag hade sluppit höra:

And I hear you saying that you think that we should wait (ohh)
and I can’t hold any more
My body’s callin’ for you so please don’t hesitate

Whoa, whoa oh, oh, whoa, whoa, oh
Boys will be boys
Whoa, whoa, oh, oh, whoa, whoa, oh
Boys will be boys
You ought to know by now, baby

Såatteh….

Min fru utbrast när det slutligen blev tyst för att skivan var slut:
”Jag tyckte jag hörde låten Backstreet’s back åtminstone tre gånger, men den är ju inte med på den här skivan ens!”
Det är hennes skiva.

Nej, jag hatar inte Backstreet Boys (längre), och ja, jag anser att dom haft en eller annan låt som faktiskt är acceptabel rent hantverksmässigt, men, ingen av de låtarna är med på den här skivan, och det här är vad dom blev kända med.
Nej, det här är fan inte bra, det mest positiva jag kan säga är väl att grädden som jag inte hade i maten inte skar sig medan jag lyssnade (eventuellt för att den stod i kylen och därmed skonades).

Ehh… imorgon kommer någonting bättre.

Dagens Skiva

Adolphson-Falk – 81–87

Dagens frukostskiva.

Adolphson-Falk – 81–87.

Kolla, en samling som fyller en funktion, den liksom samlar en del av det viktigaste av bandet från en viss period…
Sen kommer så klart frågan om det är ett band som är viktigt, om det är något att bry sig om?
Svaret är enkelt.
Ja.

Svensk synthpop som tar sig själv på lagom stort allvar har det inte funnits alldeles för mycket av, speciellt inte på åttiotalet, men här har vi en del av det.
Jag vet inte om jag vågar säga att dom var före sin tid, men jag tror att dom var rätt mycket före sin tid på flera plan, men framför allt i att dom tycks ha varit något av föregångare till den ironiska generationen, eller så skönmålar jag saker.
Okej, vi säger så här istället; det här är jävligt trevlig synthpop som glider mellan det banalt trallvänliga och ambientstämningar på ett sätt som imponerar än idag, och med texter som inte bara är trams.

Självklart avslutas det med deras jullåtsparodi ”Mer jul”, som numera ätit sig in som en ”klassisk” jullåt värd att parodiera…

Ja vad fan ska man säga?
Jag är en sucker för det här, det är bra.
Lyssna och var glad.

Dagens Skiva

Lars Winnerbäck – Dans med svåra steg

Dagens frukostskiva.

Lars Winnerbäck – Dans med svåra steg.

Ni vet hur en del människor, speciellt sjuttiotalister eller tidiga åttiotalister brukar hävda att Winnerbäck var som bäst innan han slog igenom stort, att det var hans första skivor som var bäst och sådär?
Dom påstår ofta att den här skivan är det absolut bästa han har gjort…

Dom har fel.
Det är väl självklart att dom får tycka precis vad dom vill, vi lever trots allt i ett fritt land där folks tankar och åsikter inte kontrolleras av PK-polisen för att se om dom överensstämmer med för tillfället rådande norm*, men det ändrar inte på den fullständigt objektiva iaktagelsen att dom har fel.

Varför säger jag såhär nudå?
Varför detta hat mot Winnerbäck?
Vad har han gjort mig?

Jag hatar honom inte, och han har inte gjort mig så mycket (annat än besviken ibland), och jag gillar den här skivan, jagsäger bara att den inte är så bra som många tycks tro.
Visst finns det några låtar som är bra, visst är produktionen okej, visst hör man att det finns något där, men såhär i backspegeln så… det är inte så svårt att förstå varför det här inte blev det stora genombrottet för honom.
Det spretar åt alla möjliga håll, det är en del körer som faktiskt låter rätt sunkigt och melodierna låter till och från rätt oinspirerade och flera av texterna är… man märker att han inte nått sin peak av textförfattande.

Nej, det är absolut inte en dålig skiva, men den ger inte riktigt någon försmak av hur bra det faktiskt skulle komma att bli (eller hur ännu tråkigare det skulle bli senare).

Borde du lyssna på den här?
Ja, kanske, men gör det utan det där rosaskimmrande filtret och inse att du har fel när du påstår att den här är det bästa han gjort.

* Det vet väl varenda människa att det är bögjudenegerfeminazikommunistödlorna som sköter kontrollen.

Dagens Skiva

Cornelis Vreeswijk – Cornelis sjunger Taube

Cornelis Vreeswijk – Cornelis sjunger Taube.

Jag har något att erkänna….
Jag har inte mycket till övers för Taube, det är dock något jag beskyller musiklektionerna i mellanstadiet för, där man tvingades sjunga oxdragarsång, Roosa på Bal och en del annat allt annat än upphetsande.
Mycket av det hade säkert kunnat vara upphetsande om det inte gjorts så osannolikt plat och trist, istället för att så ett frö av nyfikenhet på vad många påstår är en av Sveriges största låtskrivare så skapade det motsatsen.
Jag har dock senare insett att Taube tycks ha gjort en del rätt bra (Evert alltså, hans son har jag inte hittat myket intressant av), men jag erkänner att jag inte är särskilt insatt, och inte riktigt lyckats hitta något bra sätt att bli det heller, jag vet inte om det är värt det.
SÅ, nu vet ni vad vi har att utgå ifrån.

Nej visst ja, jag ska kanske erkänna en sak till…
Jag har aldrig varit något större fan av Vreesvijk…

Vad sa du?
Svor jag i kyrkan?
Du kan inte vara min vän längre?
Jag saknar smak?
Jag förstår inte mitt eget bästa?

Jo alltså, jag kanske ska förtydliga?
Nej, så här, de flesta låtar jag hört av och med honom har inte gett mig något, ja, vissa är väl bra, vissa är roliga en gång eller två, vissa har riktigt trevlig melodi (det har visat sig att alla jag tyckt det om har varit ganska rakt av stölder), men totalt sett så är det musik som inte ger mig något.
Nej, jag tycker inteatt det är dåligt, det kanske är ännu värre att säga det här men, det är musik som mestadels inte berör mig alls, och jag har verkligen försökt, även om det var väldigt längesedan nu, det var sånt man ”skulle” gilla om man gillade lite smartare punk eller så, men det funkade inte.
Tyvärr.
Däremot, eventuellt kan man anse det här viktigt, så gillar jag personen Vreesvijk, jag gillar den attityd han verkade ha, och sättet han gjorde saker på, sitt eget sätt.

Så, det här är en skiva där någon jag inte byr mig särskilt mycket om musikaliskt tolkar någon annan jag inte har mycket till övers för…

Jag kan inte säga att det ger mig mycket.
Det är inte dåligt, bitvis är det väl rätt trallvänligt och de låtar jag känner igen från skolans musiklektioner (där vi tvingades sjunga dem i kör) är långt bättre såhär än dom var då, men det ger mig fortfarande ingenting.
Jag kan se hur många av texterna är mästerligt formulerade och så, men trots det så berör dom mig mestadels knappt alls, och jag upplever Vreesvijks tolkningar som mer pliktskyldiga än inspirerade.
Jag ahr planerat att läsa på om den här skivan när jag skrivit klart det här, och jag räknar i det närmaste med att hitta något om att det var skivbolaget som krävde/tvingade honom att göra skivan, jag vill att det ska vara så, det skulle nämligen inge visst hopp i mig om att ändå någon dag inse Vreesvijks storhet, om det här däremot är något som han själv valde att göra och ville göra, då minskar det alla chanser att jag någonsin ska hitta storheten.

Det här är inte dåligt, det är bara… det ger mig inget, alls.
… tyvärr.