Etikettarkiv: svensk

Uncategorized

Roger Karlsson – Sånger Från Sidlinjen

Dagens frukostskiva (okej, förra veckan, och den här veckans).

Roger Karlsson – Sånger Från Sidlinjen.

Det här är en samling, av det mer primitiva slaget, CD-R med kopierat omslag, från slutet av den period då man knappt hörde talas omRoger Karlsson på lång tid, och den är lite som den gnista som väckte honom till liv igen vill jag tro.
Till största delen utgörs skivan av spår från Veckans Babe (som jag har tokhyllat tidigare) samt singlar osm hörde till den, och sen några osläppta saker från samma period och några från ett tag senare och som aldrig släpptes.
Jag vet inte vad jag ska säga som jag inte redan sa i recensionen av Veckans babe?
Jo, den här har snyggare omslag.

Det här är mestadels en onödig skiva, men den fyllde en funktion då Veckans Babe inte fanns att köpa och de övriga låtarna ärför bra för att vara osläppta.

Det är helt enkelt en skiva fylld med jävligt bra låtar.
Helhetsmässigt är den inte lika bra som just Veckans Babe, som i mitt tycke är i det närmaste perfekt i sitt låtval, låtmängd, låtordning osv.

Men… skaffa den om du kan, och lyssna på den om och om igen.

Dagens Skiva

Ebba Grön – S/T (Boxen version)

Dagens frukostskiva.

Ebba Grön – S/T (Boxen version).

Så var det dags att ge sig på en av tidernas bästa svenska popplattor.
Pop? undrar du, men spelade inte Ebba Grön punk?
Pop! säger jag.
Lyssna på den här skivan med öppet sinne och jag kan nästan lova att du kommer hålla med mig.

Okej, det är versionen från deras samling ”Boxen” så den innnehåller några bonusspår, en tidig version av Imperiets ”Vad Pojkar Vill Ha” bland annat, lite skitigare än senare versioner, lite mindre subtil text, och så är det lite annat bös inklämt med, gamla låtar i alternativa mixar, ”Malmö city” live, ”Häng gud” inspelad i en kyrka med enbart kyrkorgelkomp.
Om jag låter annat än imponerad så är det för att jag inte är helt imponerad.
Tvärt om så anser jag att bonusspåren i slutet av skivan förstör helheten, skivan var, eller ÄR i gruunden en jävligt bra skiva, en bra helhet, och sen slutar snyggt och rätt.
Men nu gör den inte det, för efter att den ska vara slut så kommer plötslig en del annat som inte alls passar in i den helheten utan självklart är inklämt för att motivera folk som redan har skivan att även köpa boxen för att få övriga låtar.
Varför inte lägga allt bonusmaterial på en egen separat skiva istället för att sprida ut det över alla originalen?
Jag vet så klart svaret, för att det skulle bli en högre tillverkningskostnad, för att ingen skulle lyssna på den skivan mer än en gång, för att OM boxen hade floppat så skulle man inte kunnat sälja alla skivorna separat på ett enkelt sätt osv. osv.

Men okej, originalskivan är skitbra.
Du borde lyssna på den just nu.

Det är så enkelt, det är en av de bästa svenska popskivorna, pop med mening, den är alltid värd att lyssna på igen.
Do it.

Dagens Skiva

Dystra Li – En Sista Chans

Dagens frukostskiva.

Dystra Li – En Sista Chans.

TIll att börja med, det här är en skiva som fram tills för några dagar sedan inte fanns i min samling, den anlände med post samma dag som jag började skriva om Cash, vilket får ses som nära nog perfekt timing, det handlar alltså om en för mig helt ny skiva, och inte nog med det, det är en även i övrigt helt ny skiva, fortfarande varm från pressen (nåja).

Till att börja med gjorde jag en liten reflektion, jag lägger ite in några värderingar i det här utan konstaterar det bara:
Kuvertet den kom i hade en stor DL logga sprayad på framsidan, klassisk grej, sprayad med mall, lite runnen färg så klart, och lite stänk, så gjorde vi vår första CD, och det har rötter tillbaks till åtminstone sjuttiotalet.
Skillnaden här är dock att loggan inte egentligen är sprayad utan utskriven med vad jag antar är laserskrivare, jag fortsätter att ha lite svårt att veta hur jag ska förhålla mig till sånt, till att design sprungen ur bristande budget och möjligheter numera är någonting som konstrueras på konstgjord väg liksom…

Anyway, det är skivan det handlar om.
Ah, se där, skivan har samma logga på omslaget.
Efter att ha lyssnat på den flera gånger under några dagar så insåg jag att jag måste kolla vad jag skrev i min förra recension av samma band. då deras skiva ”Reset”.
Jag sammanfattade den med det av mig påhittade citatet:

“Hej, det är vi som är Dystra Li, om ni tyckte att det lät som om Mimikry spelade här nyss så tyckte ni fel, för det var vi och vi låter inte alls som dom.”

Sen dess har det hänt en del.
Flera av låtarna följer fortfarande Mimikrys mall till punkt och pricka, men sångaren låter inte längre som Hjalle, det är positivt.
Men, alla låtar har inte den stilen, skivan inleds exempelvis med något som snarast luktar osm en korsbefruktning mellan MID, Skumdum och Mimikry, och flera andra låtar känns väldigt mycket Troublemakers, sen är det även en som låter väldigt mycket Slutstation Tjernobyl.

Jag känner mig faktiskt lite elak när jag skriver det här, men hela skivan låter väldigt mycket som andra band hela tiden, lite så att jag får känslan att vilja säga ”det där låter som den låtens vers och den där låtens refräng”, men samtidigt så är det bra band och låtar det handlar om.
Det jag försöker säga är väl att det känns lite för mycket som att influenserna lyser igenom och det görs för lite eget av dem, det jag saknar på skivan är något som får den att låta som mer än ett amalgam av annat, ett eget uttryck, något som får mig att känna att ”Det HÄR är det som är Dystra Li”.

Samtidigt kan jag inte säga att det är dåligt, inte alls, det är ett band jag kommer fortsätta följa med spänning och hoppas att jag kommer lyckas se live vid tillfälle, för det har potential att vara jävligt bra live, och så är jag ju då svag för melodiös punk på svenska, det är kanske ingen hemlighet.
Och på det temat så, det finns i stort sett inget band som spelar sådan musik som inte hunnit med en eller annan klyshig formulering som är så banal att det gör fysiskt ont i mig, detsamma gäller här, jag tänker inte exemplifiera, ni kommer märka det själv.

Ja, du bör lyssna på det här, det kommer jag göra igen.
Men jag ser ännu mer fram emot vad som kan komma sen, för jag vill tro att det här kommer bli någonting förbannat bra i förlängningen, men dom är inte där ännu.

En sista sak.
Jag gillar ljudet på skivan, allt känns helt okej, trevligt och bra, MEN, i några av låtarna kommer det trumfills som låter som att någon kommit på i effterhand att dom ska vara där, spelat in lite smattrande när den spelar på plasthinkar och klämt in det imixen, eller snarare PÅ mixen.
Det är inte så snyggt.

Men bortsett från det, och allt annat jag gnällt på så gillar jag det…

Dagens Skiva

V/A – Definitivt 50 spänn 6

Dagens frukostskiva.

(Ö)

V/A – Definitivt 50 spänn 6.

Återigen 20 låtar, den för tillfället (då) rådande trenden när det gällde punk eller relaterat i sverige var hardcore, det hörs rätt tydligt på den här skivan, men vi bjuds på allt möjligt annat med, det är återigen en av de skivor som känns som en jävligt bra blandning av verkligen allt möjligt som cirkulerade inom svensk ”punk” just då.

Jag kanske är för utsliten på ”mer av samma” just nu för att kunna ge en bra reflektion över den, eller så är det bara så att den inte har så mycket som egentligen sticker ut enormt?
Det är en bra samling, en bra sampler över vad som hände då, rätt mycket som fortfarande håller jävligt bra och en trevlig skiva att lyssna på.

Jag är ledsen, men jag har inte mycket mer att säga, den sticker inte ut särskilt, men den är bra.

Lyssna och hör.

Imorgon är vi på A igen, det kanske blir Abba, eller Aqua, eller Ace of Base, eller självmord för att slippa.
Vem vet?

Dagens Skiva

V/A – #5 Definitivt 50 spänn

Dagens frukostskiva.
(Ä)
V/A – #5 Definitivt 50 spänn.

Kolla, nu har vi kommit till en punkt där antalet låtar per skiva inte ökar mer.
Det här kan vara den poppigaste skivan hittills i serien, den inleds med den något otippade Kvicksilversand, en väldigt flummig sak av Brandgul, den sätter kanske känslan för hela skivan?  Eller är det så att många av banden har blivit poppigare?
Självklart finns det fortfarande de som bryter av, som sticker ut med någonting lite skramligare, och jag minns med viss förtjusning att många jag då kände ansåg att Svart Snö minsann bara var oljud, en åsikt som i dagsläget är svår att förstå.

Äh, vad fan, det är en trevlig samling, med fin bredd och som trots det håller ihop bra, vi bjuds även på en rätt ung Dan Viktor som med Hydrogeniums Club Albanao får sägas bjuda på skivans skämskuddetext, ja jag gillar den, men bitvis är det svårt tänjda textrader i den, som gör lite ont.

Äh vafan, lyssna på skivan nu istället för att läsa allt mitt dravel.
Puss och godmorgon.

Dagens Skiva

V/A – Definitivt 50 spänn IV

Dagens frukostskiva.

Dagens bokstav är Å

V/A – Definitivt 50 Spänn IV.

Ytterligare ett steg uppåt i antal låtar på skivan, 20 den här gången.
Världen snurrade vidare med allt högre tempo och nu var Punk på svenska något som alla kanske inte lyssnade på, men alldeles definitivt var medvetna om att det var poppis, och vem som helst kunde namnen på åtminstone något eller några band, även mer politiska band som Charta 77 var plötsligt mainstream och hördes i radion.
För egen del så var inte den här skivan någonting viktigt, jag vet inte egentligen varför, jag misstänker att det kan hänga ihop med att den kom under en period då jag såg en stor del av banden live väldigt ofta, vi pratar om att jag avverkade hundratals spelningar per år, så att lyssna på skivor halkade efter en aning kanske.
För alla andras del tycks det här ha varit en av de viktigaste skivorna som gjorts, för många jag känner som fortfarande lyssnar på den här typen av musik så var det här inkörsporten, vilket även förklarar varför vissa låtar blivit vad dom är, varför exempelvis Radioaktiva Räkers låt ”Bakom Spegeln” enligt så många är deras bästa, det är för att det var deras första kontakt med dem, detsamma gäller Hans & Gretas Sibylla, som inleder hela skivan.
Upplysningsvis har ni som anser de två låtarna vara bandens bästa eller viktigaste helt fel, det är som vanligt helt okej att ni tycker annorlunda än vad jag gör, och det är högst subjektivt, men ni har fel.

Så hur är det i dagsläget då?
Hur håller det här?

Sämre faktiskt.
Trots det större antalet låtar, eller kanske därför, så känns den här skivan inte alls lika intressant, den försöker representera alldeles för mycket på en gång, och kanske är det allt garagerocksskrammel som får mig att inte riktigt älska den?
Men, den innehåller Candysucks Molotov Coctail Party, och det gör att man kan förlåta nästan allt.
För er som inte vet det så är det en av nittiotalets bästa svenska låtar, dessutom lika aktuell nu som då, och den är en av orsakerna till att jag gillar Marit Bergman (det finns fler, men de kom långt senare).
En annan sak som är märkbar på den här skivan är att det kommit in en helt ny generation med band, på de tidigare i serien så är en väldigt stor del av banden bestående av sextiotalister, skrämmande många är födda 1967, på den här har det plötsligt kommit in ett gäng band bestående av sjuttiotalister, och ja, det märks en viss skillnad, även om jag inte riktigt kan sätta fingret på den.

Men alltså, sammanfattningsvis så, den här skivan är lite för lång för att vara en lika bra sampler som de tidigare, det är synd.
Jag vet även att jag inte har allas medhåll om det här, för många så är det som sagt deras första kontakt med samlingen, och med många av de medverkande banden, vilket innebär att dom är beredda att försvara den med näbbar och klor och påstå att det är den bästa i hela serien (och eventuellt en av de få dom har, så vad vet väl dom?).

Ja visst är det en bra skiva.
Lyssna på den.

Dagens Skiva

V/A – Definitivt 50 Spänn Igen.

Dagens frukostskiva.

Idag är vi på Y.

V/A – Definitivt 50 Spänn Igen.

Vad det handlar om beskrev jag när jag skrev om den första i serien.
Den här kom något år senare och var långt enklare att få tag på, inte enbart för att den lä ha gjorts i större upplaga utan även för att under det året så hade hela det svenska musiklandskapet förändrats drastiskt på flera sätt, men det mest relevanta för den här skivan var att punk hade gått från att vara förklarat utdött till att vara något som nog kanske fanns, men det var fortfarande inte riktigt kosher, och sen helt plötsligt så var det inte bara det, utan dessutom något som spelades i radio stup i kvarten, skämtades om i Nile City och allmänt var något som de flesta åtminstone kände till.
Men vi var inte riktigt där ännu när den här skivan kom, men den var åtminstone, som sagt, relativt lätt att hitta i butiker runt om i landet, och ännu lättare att hitta på spelningar med de medverkande banden, sådana spelningar tycktes plötsligt förekomma flera gånger i månaden i stort sett var i landet man än bodde (med undantag för Lund och Malmö).

Banden ja, till rätt stor del samma band som medverkade på den första skivan, men nu även med några lite utstickande band som smugit sig in, främst i form av Tuk Tuk Rally spelandes… ja vad fan dom nu än ansågs spela, åsikterna gick isär rejält om vad det var och om dom hade på en punksamling att göra, jag för min del var smått skeptisk kan jag erkänna, jag har ändrat åsikt helt sen dess, klart som fan att dom hörde hemma här, detsamma gäller poplåtssnickaren Johan Johansson som här plötsligt dök upp från ingenstans och spelade glad jävla popmusik… hur vågade han? han skulle väl vara punkare, eller?

Rätt många människor köpte den här skivan enbart för DLK:s bidrag, Ishockeyfrisyr, det var kanske inte helt dumt, då lärde dom sig förhoppningsvis hur mycket annat bra det fanns på den med.

Men hur låter det i dagsläget då?
Helt ärligt?
En rätt stor del av låtarna håller helt sjukt bra, och kanske framför allt köttgrottornas ’Gravöl’, men även flera andra spår är precis lika aktuella idag som dom var då, det är en rätt imponerande bedrift.
Men kanske mest imponerande är att hela produktionen luktar helt okej även med dagens mått, skivan innan låter bitvis ”gammalt” eller aningen primitivt ljudmässigt, så icke den här.
Jag vill nog påstå att det beror på att det under just den perioden skedde ett drastiskt lyft inom hur punk spelades in och producerades, och plötsligt gjordes det i allt större utsträckning av folk som faktiskt kunde sitt jobb ordentligt.
Det är en bra sak.

Vad jag säger är alltså att det är en bra skiva, faktiskt en jävligt bra skiva, och i mitt tycke, helt utan svaga spår men med mera bredd än föregångaren.

Jupp, det här är ytterligare en bra skiva attbörja dagen med.

Dagens Skiva

V/A – Definitivt 50 Spänn

Dagens frukostskiva.

Jag bjuder på en liten förändring i mina metoder.
Kommer jag till en bokstav där jag redan avverkat alla skivor så bjuder jag på något från kategorin samlingar, och från den kategorin tror jag att jag kommer gå igenom dem kategori för kategori, vi börjar med en serie samlingar som legat mig väldigt varmt om hjärtat.
Bokstaven vi är på just nu är för övrigt X.

V/A – Definitivt 50 Spänn.

Året var 1992 och Absolute Music var det som dikterade vilket som var månadens smak, CD:n hade slutligen slagit igenom stort i sverige och skivpriser sköt i höjden.
In på arenan klampar ett RABB, ett samarbete mellan ett gäng independentbolag som ger ut punk, och släpper en samling med just punk.
För de som inte känner till det så var punken vid det här tillfället (som så många gånger) tämligen dödförklarad.
Samlingen kostade blott femtio riksdaler (utom i alla de butiker där man såg sin chans att tjäna extra pengar och tog fullpris för den).

För mig personligen så var det här en jävligt viktig skiva, trots att det tog mig flera år innan jag slutligen fick tag på den annat än på ett kopierat kassettband, det här var som en liten snabbgenomgång av vad svensk punk hade att erbjuda just då, förvisso inte många nyheter för min del som redan tidigare snöat in på det, men fortfarande ett alldeles lysande smörgåsbord.

Såhär några år senare så kan jag inte tycka annat än…
Ja, Herre Pot vilken bra samling det här är fortfarande idag, den är även en jävligt bra startpunkt om man vill se hur svensk punk på bara några få år under nittiotalet utvecklades helt enormt mycket, jag lär återkomma till det.

Okej, några av låtarna på skivan är extremt präglade av sin tid, det kommer man inte ifrån, det är en samtidsskildring, så det är tämligen ofrånkomligt, men generellt så håller den förvånansvärt bra.

Ja, det är en bra skiva att börja dagen med.