Etikettarkiv: svensk

Dagens Skiva

V/A – Strån till Stacken – En Hyllning till Stefan Demert

Dagens frukostskiva.

V/A – Strån till Stacken – En Hyllning till Stefan Demert.

”Pappa, jag älskar den här skivan”.
Jag brukar hålla mig till att ta saker i bokstavsordning och skita i om det är gammalt eller nytt, men så brukar jag å andra sidan inte heller få förhandsexemplar av skivor, minst av allt från mina nära grannar, så jag tänker att ett undantag kan vara på sin plats.
Dessutom har ingen annan skiva hamnat i spelaren på ett tag nu, så, det blir den här.

Alla vet givetvis vem Stefan Demert är?
Inte?
Okej, han är nog, numera, främst känd för ”Balladen om den kaxiga myran”, och bland de lite äldre, ”Till SJ” ni vet den där ”SJ SJ gamle vän, trevligt att du lever än….” en ganska brutal satir om hur illa SJ fungerar… skriven -71, han kunde inte ha anat hur mycket värre det skulle bli.
Och bland de ytterligare lite äldre så är antagligen ”Anna Anaconda” det han är känd för.
Hur somhelst, det går inte att påstå mycket annat än att han numera är relativt bortglömd för den breda massan.
På den här hyllningsskivan samlas delar av Sveriges, vågar man kalla det för Vis-elit? Eller kanske Visfestivalselit, för större delen av de medverkande är sådana som man ständigt ser på varenda visfestival i det här landet, år efter år, har du inte koll på dem så är det ditt problem, inte mitt.
Deras mål tycks vara att ändra på just att Demert till stor del fallit i glömska hos de flesta, för hos dem har han det inte.

Jag skulle kunna gå igenom låt för låt och i stort sett hylla allting, för det växlar mellan bra och helt jävla fantastiskt.
Vissa låtar framförs, av vad jag kan avgöra, i stort sett identiskt med originalen, andra har fått sig en eller annan alternativ twist, och i den av Johan Johansson framförda ”Till SJ” så har det tillkommit ett par nya verser, att just Johan, stillsammans med sin vapenbroder Donatello skulle ge sig på just den låten kändes föga osökt, jag tror inte att det finns någon duo som tillsammans kan uppbåda lika mycket hat och förakt för hur våra järnvägar sköts som de två, jag trivs i deras sällskap.
Det är givetvis ett av skivans starkaste spår (ja jag vet vad jag gjorde där).
Växlar man över till Christina Kjellson så bidrar hon med inte mindre än två låtar, varav båda tycks ha ätit sig in fullständigt i min snart sjuåriga dotters hjärna, faktiskt gällde det redan efter första gången hon hört skivan, så de sjungs det flitigt på, jag förstår henne, det är helt fantastiskt bra.
Annat som sticker ut lite extra är… nej vad fan, det är allt.

Det är helt enkelt en jävligt bra skiva, med precis lagom variation för att inte bli tråkig, växlande mellan extremt nedstrippad ”traditionell visa”, tango, och boogierock, skönsång och halvskrål, men rakt av förbannat bra låtar, förbannat bra tolkningar och en jävla massa glädje.

Jag erkänner villigt att den här skivan gjort mig mer nyfiken på att lyssna mer på Demert.
Men den har även gjort mig rädd för detsamma, tänk om jag tycker originalen är mycket tråkigare och dammigare?
Risken känns faktiskt ganska överhängande.

Så, den här skivan bör du skaffa.
Och du bör lyssna på den.
Om och om igen.

Uncategorized

Frank Evert Lipar – Finns Det Liv – Finns Det Hopp

Dagens frukostskiva.

Frank Evert Lipar – Finns Det Liv – Finns Det Hopp.

Kommer ni ihåg trallpunkbandet Frank Evert Lipar, eller F.E.L som de då helt logiskt förkortades till?

Inte?
Nej, jag är inte förvånad.
Det kan väl sägas ha varit något av en föregångare till Varnagel (kommer ni inte ihåg dem så är det dags att göra er hemläxxa och lyssna på dem).
Minns jag rätt så är det två av medlemmarna från F.E.L som sen var med i Varnagel, och det hörs.
Faktiskt hörs det så mycket att jag vill påstå att en av låtarna på den här CD-EP:n kanha legat till grund för en senare Varnagellåt, men det kan vara inbillning.
Tobbe, som senare var en av leeadsångarna i Varnagel, står här mestadels för körande, och trots allt elakt jag kan ha sagt om hans tonsäkerhet ibland så är de bitar där hans sång tar överhanden här, definitivt de bättre, för leadsångaren är… vi kan väl säga att han har en förmåga att gå utanför de mer allmänt accepterade normerna för vilka toner som hör ihop ibland…

Sista spåret låter som Dia Psalma… det låter så mycket som Dia Psalma bitvis att jag funderade på att kolla om det var en cover…
Tyvärr inte som en roligare Dia Psalma låt dock, utan mer enav de där mittemellanlåtarna som mest bara är rätt trälig att lyssna på efter en stund.

Nu låter det här väldiigt kritiskt.
Men notera då att jag inte berättat att allt låter som annat, att allt låter snott, att det är alldeles extremt bajsnödig sång eller annat sånt… slutsatsen man kan dra från det är att jag faktiskt INTE anser att det är en av alla de horribelt generiska trallpunkskivor som nittiotalet bjöd på…. tvärt om så… det här är rätt okej.
Framför allt så hör man att det här är någonting som det KAN komma att bli något bra av.
Det blev det inte… eller, det blev det, av några av delarna.
Så, ganska rätt ändå.

Nej det är inte en skitbra skiva, men jävligt mycket bättre än jag hade vågat hoppas, och den är helt okej.
Varsågod, lyssna på den om du har den.

Uncategorized

Cardigans – First Band On The Moon

Dagens frukostskiva.

Cardigans – First Band On The Moon.

I wish they would have stayed there…

Nittiotalet var en underlig tid.
Många anser att det här är en av nittiotalets bästa och viktigaste svenska skivor.
Jag är inte många.
Tvärt om så tycker jag, nu som då, att det här till största delen är en rätt blek skiva.
Så, nu var det sagt.

Ja, några snygga och catchy poplåtar levereras onekligen, typ ”lovefool” och ”been it”, men i övrigt känns nästan hela skivan som utfyllnadsmaterial, enkelt och snyggt men väldigt intetsägande, opersonligt, blekt, tråkigt.

Nej, jag är ledsen, det här är fortfarande inte särskilt spännande eller bra som annat än bakgrundsskval på ett inpyrt kafé.
Men, trots det så är det oändligt mycket mer spännande än det var att se dem live på den tiden.

Dagens Skiva

V/A – Beat Butchers – Bolagsstämman

Dagens frukostskiva.
(Ö)
V/A – Beat Butchers – Bolagsstämman.

Efter att ha hyllat två väldigt olika samlingsskivor från Beatbutchers så tänker jag nu bryta den trenden med den här tredje.
Det är en samlingsskiva med två låtar per medverkande band, en hit och en tidigare outgiven sak, och  resultatet är…
Tyvärr, det är skittråkigt.
Varför?
För att det inte är en bra blandning, och inget av de medverkande banden var (i mitt tycke så klart) på någon direkt topp just här, så det känns mest som en oinspirerad samling med låtar som huvudsakligen är mittemellanbra.
Det är lite jobbigt att säga sånt om ett bolag man gillar och en massa band man gillar, men vad fan, det här är en skiva som man lätt kan hoppa över, så det är min rekommendation.

Dagens Skiva

V/A – Beat Butchers 15 år – 12 Covers

Dagens frukostskiva.
(Ä)
V/A – Beat Butchers 15 år – 12 Covers.

12 av de (mer eller mindre) då aktiva banden på skivbolaget Beat Butchers fick i uppdrag att välja en cover var att spela in för femtonårskalaset, men det skulle vara cover av ett annat band från skivbolaget.
När det handlar om ett såpass litet skivbolag, där de flesta banden känner varandra rätt bra, och i många fall har medverkat på varandras skivor (eller rent av producerat dem), så blir sånt här intressant, för allting görs med väldigt mycket respekt, och inte helt sällan känns det som att flera av dem försöker imponera på varandra genom att göra bästa hyllningarna.
Och herre jävlar vilka bra covers det är.
Flera av låtarna får en behandling som gör dem långt bättre än originalen någonsin kunnat drömma om, utan att originalen på något vis är dåliga.
I vissa fall är det totala omarbetningar av originalet, som den inledande 23-till covern framförd av Roger Karlsson, andra gånger så är det raka covers framförda med det covrande bandets signumsound inbakat.

Allt är (tillsynes) gjort med enormt mycket kärlek, och respekt för originalens integritet.
Och… jag vet inte vad mer jag ska säga?

Det är en förbannat jävla skitbra platta.
Lyssna på den.

Dagens Skiva

V/A – Beat Butchers 10 år

Dagens frukostskiva.
(Å)

V/A – Beat Butchers 10 år.

När skivbolag fyller år och väljer att fira det med skivsläpp så kan detofta bli intressant, det här är ett lysande exempel på det.
Beat Butchers fyllde 10 och valde att fira det med dels en galen tillställning med en massa liveband spelandes på kolingsborg, men även med en skiva innehållades allt möjligt med deras band som tidigare mestadels aldrig hamnat på skiva, eller hamnat på underliga samlingar, svåråtkomliga singelbaksidor eller liknande.
Det ger en blandning av låtar som sträcker sig från det obskyrt konstiga, via oväntade covers till larvigt bra låtar som bara inte kommit med på skivor av en eller annan orsak.

Trots att mycket av innehållet är curiositeter, så är det en skiva som är en fantastisk väg in i Svensk melodiös nittiotalspunk, med trevare åt alla möjliga olika håll.
Det kan även ses som en väldigt bra pop-platta, eller partymusik eller…
Det är en bra samlingsskiva, en riktigt bra samlingsskiva.

Jag är ledsen men, jag kan inte analysera den djupare än såhär utan att det blir för långt för att jag ska hinna klart innan jag är framme i Köping, och är det inte klart då så kommer det bli liggandes länge.

Det här bör du lyssna på.

Uncategorized

V/A – DRAAA!

Dagens frukostskiva.

(X)
V/A – DRAAA!

Som vanligt när vi kommer till en bokstav där jag redan avverkat allt så tar vi något ur högen med samlingsskivor, och vi har äntligen tagit oss igenom alla Definitivt-skivorna och kan ge oss på annat.

Vad är då det här?
Historien gick något i stil med så här:
Någon på skivbolaget Birdnest kläckte den briljanta idén att alla deras aktiva band skulle spela in några covers av låtar som på ett eller annat sätt varit viktiga för dem, fyra låtar per band, och dom skulle ges ut dels på CD-singel, tre låtar, som nedräkning, ett band fick nummer 10, nästa 9 osv, sen skulle det gå ner till ett, och på noll skulle det komma en samlingsskiva med alla banden, en av låtarna från singeln samt de fjärde låten.
Det blev inte riktigt så,lite fler band än planerat nappade, och singlarna gick således ner hela vägen till noll.
Skivan kom dock ändå.
Det här är den.

Så, det är elva band som då var knutna till skivbolaget Birdnest, som ger sina tolkningar av annat.
Låturvalet påminner om en flodhästs arsle, det är brett och fullt av skit som kastas åt alla håll på ett snyggt och intressant sätt.
Nej, det är inte bara skit, långt ifrån, men en eller annan låt ligger nog, i original, på rätt många av fansens listor över dålig musik.

I vissa fall är det uppenbart hur låtarna influerat banden, andra gånger är det mer utmaning att lista ut det.
Vissa covers är väldigt lika originalen, andra har fått en liten twist av det nya bandet, några har översatts, och några har gjorts till i det närmaste helt nya låtar.
Det är intressant, kul, varierat och på många sätt även lärorikt, det är jag rätt säker på att det var även för banden när de gjorde sina covers.

Det är, som helhet, inte en skitbra skiva, den spretar för mycket åt alla håll för att fungera fullt ut, men det är en trevlig blandning av bra låtar.
De jag alltid har snurrandes i skallen efter att ha lyssnat på den är bidragen från DLK, Stukas och Johan Johansson, så jag antar att det är de jag tycker är bäst, eller så är det bara de som är mest catchy, vad vet jag.

Ja, det är en bra skiva och du borde lyssna på den, givetvis.

Dagens Skiva

David Sandmark – Tänk Om Jag Var Från USA

Dagens frukostskiva.

David Sandmark – Tänk Om Jag Var Från USA.

Jag sågade väl i stort sett den förra skivan av Sandmark som jag gav mig på, och den här skivan innehåller delvis samma låtar, så det går säkert att gissa hur jag kommer förhålla mig till det här, inte sant?

Vi slopar spänningen och så säger jag på en gång hur det är.
Det här är helt fantastiskt jävla skitbra.

Det svänger, det berör, det träffar mitt i prick (även om jag är femton år för gammal för att de flesta låtarna ska handla om mig), det är helt jävla fantstiskt.
Vad jag försöker säga?
Sandmark må ha kallats för visartist, men det här är inte visa, det är en popskiva, en jävligt bra sådan, och du vill lyssna  på den idag, på stark volym och sen vill du tacka mig för att jag uppmanat dig till det.
Dessutom fullständigt älskar jag hans röst.

Dagens Skiva

V/A – Birdnest for 10 Marks II

Dagens frukostskiva.

V/A – Birdnest For 10 Marks II.

I dagsläget är ”rebranding” rätt vanligt, man tar en produkt, stämplar ett annat namn på den änvad den har från början, och säljer den dyrare.
På nittiotalet var det inte lika vanligt, och definitivt (hö hö hö) inte bland punksamlingar utgivna av Svenska independentlabels.
Den här skivan är ett undantag.
Det är i själva verket Definitivt 50 spänn 6 men rebrandad för den tyska marknaden (och plötsligt har en del band fånandra skivbolag blivit en del av Birdnest, nåja, det är sånt man får ta).

Så jag behöver inte skriva mer än vad som redan finns att läsa här: LÄNK.

Dagens Skiva

Ohlson har semester production – vapenskrammel och revolution

Dagens frukostskiva.

Ohlson har semester production – vapenskrammel och revolution.

Detär en samlingsskiva, det är svårt att uttala sig om det är en samling med hitsen eller inte, OHSP är inte direkt ett band med hitlåtar, däremot är skivan en bra introduktion till dem, eller sammanfattning av dem, eller vad man nu vill kalla det.
Det är en bra skiva.
Dom är (eller var heter det kanske numera) ett bra band.
Dom har alltid varit ett band som jag gillar mer för hur dom gör saker än det dom faktiskt gör.
Det där låter långt mer negativt än det är menat.
Jag gillar dem som band, jag älskar dem som personer.
Jag gillar en del av deras låtar, jag älskar dem live.
Och mest av allt, jag älskar deras attityd (eller brist därav) och inställning till det om gör.

Svårt att hänga med?
Okej, skaffa skivan, eller lyssna på spotify eller vad du vill.
Den är bra.
Får du chanen att se dem live, ta den.
Får du chansen att fika/dricka öl/festivala/snacka skit med dem, ta den.

Och lyssna på skivan.