Etikettarkiv: svensk

Dagens Skiva

Mansic – Everyday is a Tragedy

Dagens frukostskiva.

Mansic – Everyday is a Tragedy.

Punk, melodiös, med rätt brötig sång och någon fiol här och var för att verkligen visa hur melodiöst det är.

Musiken är rätt okej, typ, fast det känns hela tiden som att jag har hört allt dom gör på annat håll, men bättre.
Sången är skittråkig och eventuellt försöker han låta som Henry Rollins, men utan attityd, eller kraft, och med bitvis jävligt uselt ”svenskt” uttal av engelskan.
Skivan har snurrat flera varv och jag fortsätter tycka att det inte ger mig något.
Tråkigt.

Jag förstår varför de anser att varje dag är en tragedi.

NÄSTA.

Dagens Skiva

Johan Johansson – Flum

Dagens frukostskiva.

Johan Johansson – Flum.

Jag har redan recenserat uppföljaren till den här, och det blev i det närmaste ett lovebombinferno, jag ska försöka avhålla mig från det den här gången då jag har hört att bombpartyn inte är så party.

Jag ljög.

Jag älskar den här skivan.

Så, nu var det sagt, nu ger vi oss på detaljerna.
När den här kom först så köpte jag den inte, och det gjorde jag om och om igen, för omslaget tilltalade mig inte, och när jag lyssnade lite på den så var det liksom… dansbandsmusik, eller någonting åt det hållet, lite som Tuk Tuk Rally fast utan rally, eller Tuk Tuk, det var för snällt och gubbigt, för ojämnt, för lite action.
Så kände jag under lång tid, utan att någon gång egentligen ge hela skivan en chans.
Däremot gillade jag det Johansson gjorde live, så till slut fick skivan följa med mig hem.
Numera är den en av få CD-skivor jag slitit ut inte bara genom lyssnande ska väl erkännas utan även genom att den släpades med till radion där jag sände ett tag jämnt och ständigt och även på en del andra äventyr, numera är den knappt spelbar och jag borde verkligen skaffa ett nytt exemplar av den.

Jag står fast vid att det till och från luktar dansband om musiken på skivan, numera ser jag inte nödvändigtvis det som dåligt, för det är inte dåliga dansband det luktar av, nejfan, det här är bra skit som får även mig att fundera på att dansa (nej jag dansar inte nykter, eller onykter, och ytterst sällan skitfull heller, om det inte finns väldigt väldigt väldigt goda skäl).
Däremot är skivan ojämn, eller varierande, hur man nu vill se det, det är som om den består av låtutkast från hela hans ditintills varande karriär, låtar som inte passat in i de band eller projekt han varit inblandad i, eller som bara blivit liggande av annan orsak och som han till slut gjort klart som soloartist, jag säger inte med bestämdhet att det är så, men… jo, jag tänker med bestämdhet påstå att det är just så, jag är faktiskt helt övertygad om det, och skulle jag ge mig på att rota i gamla internetarkiv så är jag säker på att jag skulle kunna hitta något från hans gamla websida där han bekräftar det (eller så kan jag fråga så klart).

Med risk för att raljera så är slutsatsen att det här är en skiva fylld med jävligt bra låtar, låtar som inte alltid känns som att de hör ihop, men som ändå bildar en riktigt trevlig helhet, det är långt ifrån hans bästa skiva som helhet, men den innehåller definitivt några av hans allra bästa låtar.

Ja, det här bör du lyssna på idag.

Dagens Skiva

Ebba Grön – Live (Boxen version)

Dagens frukostskiva.

Ebba Grön – Live (Boxen version).

Som en eller annan redan lär ha konstaterat så är jag en sucker för liveskivor, och jag vill tro att det kan ha framkommit att även Ebba Grön har en rätt viktig plats i mitt hjärta och mitt musikaliska uppvaknande.
Så vad kan rimligen gå fel med kombinationen av Ebba Grön och en Liveplatta?

Faktiskt ungefär allt.
Sen den här skivan kom så har jag kanske lyssnat på den totalt tio gånger, varav flera av de gångerna var mer eller mindre ofrivilligt medan jag jobbade på 44:an.
Jag ser inte poängen med den.
Eller snarare så är den enda poängjag ser med den att vara en cashgrab.
I teorin så är det skitkul att det tillslut kom en liveplatta med dem, men det är inte en kul liveplatta, det är inte en bra liveplatta.
Kvaliteten varierar kraftigt, mellan nästan studioaktig kvalitet till polerade kassettbandsinspelningar.
Det som skiljer de polerade bitarna från studioplattorna är att det sjungs mycket mer fel, inte på något sätt på roliga vis utan bara just fel början på en del verser och liknande, interaktionen med publiken är tämligen frånvarande utom vid ett tillfälle då det nämns att alla som varit på scenen lyckats sabba medhörningen, ett uttalande som ackompanjeras av en rundgångston som ligger med ett bra tag.
Ja jo… det var ju roligt.

Sen är det med några covers och så som… jaha.
Jag vet inte vad jag ska säga?jag hittar i stort sett inget som motiverar skivan alls, tyvärr.
Det är ett imponerande jobb som gjorts med att få materialet att bli lyssningsbart, synd att det faktiskt inte känns som det var värt det.

Dagens Skiva

Eva Dahlgren – För Väntan

Dagens frukostskiva

Eva Dahlgren – För Väntan.

Året är 1981…
Vad i helvete?
Okej, det här är en del av det jag älskar med Dahlgren, en del av hennes produktion är så fullständigt fel ljudmässigt för sin tid att jag bara blir alldeles lycklig.
Nej, det här låter inte 1981, det låter senare typ drygt ett decennium senare (och innan hon kom dit så hann hon med en del som lät långt mer -81än det här).
Dessutom, på ett av hennes andra album har jag gett en liten mindre sågning för att det blandas mellan svenska och engelska låtar kors och tvärs… ehm.. det görs här med, och det fungerar alldeles utmärkt.
Jag är faktiskt osäker på om jag någonsin har hört den här skivan förut, alltså hela skivan, men jag känner att den ligger på listan över skivor att återbesöka flera gånger, jag gillar det här.
Vad ska jag säga om den?
Det är typ rock, tillbakahållen gitarrock, riktigt bra låtar med snygga gitarrmelodier, minimalistiskt svulstiga arrangemang (sug på den), stämning, driv, och så hennes röst och sångmelodier som…  fan det här är RIKTIGT bra.
Ja, texter är det också ja, fan, den här skivan måste visst gå flera gånger ja.

Ja, du borde lyssna på den du med.

Dagens Skiva

Backfish – It’s Emily’s

Dagens frukostskiva.

Backfish – It’s Emily’s.

Kommer du ihåg nittiotalet?
Glöm det förresten, det spelar ingen roll, för antagligen kommer du ihåg ett helt annat nittiotal än jag gör.
Det här är ett band som väldigt effektivt illustrerar en del av det nittiotal jag minns, det är skitiga och tämligen otämjda gitarrer som lägger (o)ljudmattor som ligger ganska mycket i bakgrunden bakom snygga små popmelodier och snygg sång.
Jag snubblade över Backfish genom att vara tekniker åt dem på några spelningar i Stockholm, och blev totalt såld på en gång, och ja, jag erkänner att det säkert bidrog att bandet huvudsakligen bestod av kvinnor (jag tror att alla var det, jag reserverar mig dock för att jag kan minnas fel), men det förklarar inte allt.
Ja alltså, det här är en skiva som jag fortsatt plocka fram lite då o då sen dess, för jag gillar den verkligen, det är snygg och bitvis ganska larmig gitarrbaserad (indie?)pop som äter sig rakt in i mitt hjärta, det är ett av de där banden som jag önskar att det hade gått mycket bättre för.
Med tanke på att Ken Stringfellow producerade härligheten så kan man misstänka att det fanns fler än jag som önskar det.
Sa jag att det var ett Svenskt band? Inte? okej, det var dom, Skellefteå, så vi bjuds på lite sånt där snyggt vemod som tycks ofrånkomligt så fort man kommer norr om Falun musikaliskt.

Nej jag vet inte vad jag mer har att säga om det här?
Det är skitbra, lyssna på det du med.
Deal?
Ok, bra.

Dagens Skiva

More ABBA Gold – More ABBA Hits

Dagens frukostskiva (jaja, det var länge sedan frukost).

More ABBA Gold – More ABBA Hits

(Varför utsätter jag mig för det här?!).

Okej, det fanns ytterligare en Abbaskiva i hyllan, jag är lika oskyldig till den som till de övriga, men har jag sagt att jagska ta mig igeom allt så ska jag fan göra det.
Så eh… ja, det finns en skiva som heter ”Abba gold” med alla hits, och det här är då ”alla hits som inte kvalade in bland de riktiga hitsen, ja, ni fattar grejen, det är alltså inte de bästa låtarna utan de som inte blev lika mycket hits, de som inte kvalade in riktigt, the next best of så att säga.
Det var med andra ord inte med högt hopp som skivan åkte i spelaren, jag var inte alls pepp på det här.
Döm om min förvåning när jag insåg att det här faktiskt är helt okej.
Eller alltså, mer än så, det här är ju riktigt bra.
NEJ det är inte en skiva man måste ha, och jag är tveksam till om jag kommer lyssna på den igen under de närmaste åren, men jag kan inte med gott samvete påstå annat än att det här är en rätt trevlig samling låtar, och låtarna är bra.
Den här skivan ger på många sätt en långt bättre bild av Abbas storhet än vad Abba Gold, med de största hitsen, gör.
Den är inte bara jobbiga hjärnätande hooks som gnager bort allt förnuft, utan det är snygga och bra låtar, och så är det den där grejen med produktionen…
Vi lämnar det här innan jag snöar in, okej?
Det är en rätt bra skiva.

Enough.

Nu ska jag lyssna på punk.

Uncategorized

V/A – The Greatest Hits Of The Very Best Of The Ultimate Definitivt

Dagens frukostskiva.

V/A – The Greatest Hits Of The Very Best Of The Ultimate Definitivt.

Dagens bokstav är Ä
Snart har vi avverkat alla definitivtplattor, då kommer det annat under samlingar, det ser vi fram emot, inte sant?

Jag fattade aldrig poängen med den här skivan när den kom, den förvirrade folk, den gjorde att en massa nya fans påstod att den ena eller andra låten var med på definitivtskivor och liknande, men det var dom inte.
Förvirrad ännu?
Så här är det, den här skivan, en dubbel-cd med en jävla massa låtar (47), innehåller en massa låtar som INTE varit med på någon definitivtplatta, en del av låtarna är äldre än hela Definitivt-konceptet, jag tror att det även är med artister som inte haft låtar med på någon annan definitivtplatta (eller inte hade haft det då ännu?), jag kan ha fel här dock.
Men namnet på skivan antyder att det är en best of med låtar som har varit med på de ”riktiga” definitivtskivorna, förvirringen blir total.

Så med den biten utredd så, det här är en usel sampler för att få grepp om vad som fanns just då, däremot är den en rätt jäkla bra samling med jävligt varierande svensk punk från nittiotalet, och jag vet inte om det finnsså mycket mer att säga än så?
Det finns inget fokus, det är ont om saker som binder ihop allt, men det är låtordningar som gör att det blir variation och, ja, det är väl helt enkelt en samlingsplatta som funkar bra att slänga på lite då o då när man lagar mat, dricker öl, snackar skit eller bara rent allmänt inte vet vad man vill lyssna på.

Mjo, typ så.

Dagens Skiva

V/A – Definitivt 50 Spänn XII

Dagens frukostskiva

V/A –  Definitivt 50 Spänn XII.
Bokstaven är Å

Jag gillar den här skivan.
Så, nu var det sagt.

Det börjar med ett då nyligen återförenat Asta Kask som bjuder på ”Världen tillhör er” som är både bra och drivande samt ett kärt återseende, eller ja, de tvar ett återseende, numera är dom ett gäng man hittar på livescener och i skivhyllor mest hela tiden.
Efter deras rätt riviga start kommer Kurt Sunes med Helveteshundarna, en koalition av folk från KSMB, Diamond Dogs och Hellacopters, här bjuder dom på en svenskspråkig version av Hellacopters med (Komma Ut Ur Matchen) Nu!.
Egentligen är det nog skivans bästa låt, men det beror mest på att den är så jävla bra och stinker spelglädje och adrenalin på bästa möjliga vis.

Sen fortsätter det med en brokig blandning av elektronisk snyggpop som gränsar till Triphop på Svenska (Spoiler), punk av varierande slag, rock’n roll, visa, hiphop…
Ja, det är en jävligt brokig skiva, med både unga fräscha band och återbildade gamlingar, Asta Kask står inte för skivans enda återförening, o nej, även Radioaktiva Räker har med en nyskriven sak trots att de egentligen hade lagt avlångt tidigare, och jag upplevde det när den kom även som att Köttgrottorna lite hade gjort en comeback, inte för att de hade lagt av egentligen, men under flera år hade spelningarna varit rätt sporadiska och glöden som bortblåst, tills de här helt plötsligt fick ny fart igen.

Men som sagt, det är en varierande skiva, och en jävligt bra sådan, det är även den sista Definitivtskivan i serien, man kan definitivt säga att det slutade på topp.

Det här är en perfekt skiva att lyssna på i bileen, på tåget, till frukost, på festen eller på jobbet så klart.
Jag tycker att du ska göra det.

Efter det vill du lyssna på Spoiler, för det vill jag.

Uncategorized

V/A – Definitivt Femtio Spänn 1(1)

Dagens frukostskiva.

V/A – Definitivt 50 Spänn 1(1).

Bokstaven är Z.

Ja alltså, det är nummer 11 i serien, men det är en dubbelsiva där skiva två är Definitivt 50 spänn Demo eller nåt sånt, och den är ju då nummer 1 i den serien, nummer 1 av 1.
Jag har haft den här väntandes på att bli skriven ett bra tag, jag har bara inte haft… äh, jag har inte fått tummen ur helt enkelt, okej?
Vi börjar med den vanliga skivan då, okej?
Det är en definitivtplatta, med en lagon blanding punkband och… nej, faktiskt så skiljer den sig lite här från de flesta tidigare i serien då det i mycket större utsträckning känns som att allt kan klämmas in under punkflaggan, även om det kanske krävs lite våld för att få in Dick Lundberg, Spoiler, Iguana Party och Robert Johnson & Punchdrunks, men lite våld har väl aldrig skadat?
Sexton spår är det
Att den är släppt 2002 är bitvis väldigt tydligt, det är året efter göteborgskravallerna, något som påverkade många, för att inte säga alla politiska aktivister i landet, och att påstå annat än att det därmed hade direkt inverkan på flera av banden som är med på skivan vore att ljuga, det hörs i flera texter.
Vad finns det mer att säga?
Det är en bra skiva, som jag aldrig kommer mig för att lyssna på för… jag vet inte varför.

Sen har vi skiva 2, demoskivan, antagligen en avde mest eftertjatade demoskivorna i svensk punkhistoria, jag vet inte hur många jag känner som lobbade för att en definitivt demo skulle göras, och här är den tillslut, 21 låtar av/med mer eller mindre kända demoband, även om demoband kan vara att tänja på sanningen, flera av dem hade hunnit släppa saker på mindre bolag eller självfinansierat, men kanske är det hela begreppet ”demo” och ”demoband” som bör ifrågasättas, det har alltid varit luddigt, men efter att det blev möjligt för vanliga dödliga att finansiera både professionell inspelning och skivpressning samt distribution så känns begreppet än mer luddigt än tidigare.
Så… det är 21 låtar med mindre kända band än de som är med på huvudskivan.
Kvaliteten är, varierande kan vi väl säga.
Jag har alltid haft svårt för den här skivan, antagligen för att det känns för spretigt, fragmenterat, och för mycket på en gång, den är inte dålig, tvärt om, den innehåller en hel massa riktiga guldkorn, men den gör sig bättre i mindre doser, några låtar då och då och inte hela på en gång.

Ja, det var väl allt jag hade att säga om den.
Lyssna gärna, men var beredd på att det som sagt är rätt mycket på en gång, kanske funkar det bättre för dig än för mig.

Uncategorized

V/A – Definitvt 50 spänn 9

Dagens frukostskiva.

V/A – Definitivt 50 spänn 9.

Återigen en bokstav där det är slut på artister (X), så det blir en samlingsskiva istället.

Den här skivan inleds med Troublemakers och Ein Zwei Polizei, för min del sätter det tonen, det här är party och ös.
Den inställingen beror med nästan absolut säkerhet till viss del på någon sorts nostalgi från mitt håll, ungefär då den här skivan kom så fick svensk melodiös punk ett nytt litet uppsving efter att under några års tid allt mer glidit undan i popularitet och det passade mig alldeles utmärkt för det var precis vad jag behövde i mitt liv.
Melodiös svensk punk för den delen, jag kanknappast påstå att det är det enda på den här skivan, rätt mycket av inehållet är istället någonting annat, skulle man inte känna till banden och sammanhanget så är jag helt säker på att många skulle klassa det som pop, svensk pop, och ett eller annat av banden marknadsförde sig just som det, även om rötterna onekligen fanns i punk av ett eller annat slag.

Svensk pop förresten? Vi bjuds ju faktiskt på lite tyska med, i form av Rasta Knast, Tyskar som spelar Asta Kask cover, på Tyska, vad kan rimligen gå fel med det konceptet?
Och ännu mer otippat, Guineapigs har med en låt med Svensk text, Smart Nog För TV, som man skulle önska var så extremt frånsprungen av tiden att den skulle känas som en relik, men tyvärr, den är precis lika aktuell idag som den var för fjorton år sedan.

Äh, nu raderade jag just en hel radda med babbel, skitsamma, det är en jävligt bra samlingsskiva som tar pulsen på svensk melodiös punk år 2000, två steg frammåt och ett steg tillbaka, sjutton låtar, precis lagom i mitt tycke.
Jävligt bra skiva att börja dagen med.