Uncategorized

The Band – The Collection

Dagens frukostskiva.

The Band – The Collection.

Under flera år hörde jag diverse folk med bra smak nämna The Band, och tillslut så snubblade jag över en samling i en skivaffär och passade på att skaffa den och lyssna.
Det är nog femton år sedan det hände, och jag fortsätter lyssna på den lite då och då.
Känner du inte till The Band så tänker inte jag göra din hemläxa åt dig, men jag kan tipsa om att den här skivan definitivt inte är sämsta stället att börja.
Det blandas studiomaterial med livematerial, eget och covers, och, mest av allt så är det en skiva fylld med fantastiskt bra musik.

Är du musiker så är det här kanske ett av de bästa band du kan lyssna på för att lära dig arrangera musik, eller spela med till för att lära dig spela musik, eller analysera för att lära dig…. alltså, det är musik som kan analyseras i åratal.

Är du inte musiker så är det här fortfarande ett band, och en skiva, som är helt fantastiskt jävla bra.

Så, vad väntar du på?
Det här är vad du vill lyssna på idag.

Uncategorized

Ace of Base – The Bridge

Dagens frukostskiva.

Ace of Base – The Bridge.

Varför utsätter jag mig för det här?

Det första som slog mig under de första sekunderna av första låten, var att det här låter som en parodi på nittiotalets mainstreammusik eurodisco/eurodance.
Skulle jag ha gjort en parodi på det så skulledet ha låtit precis så här.
Jag menar, Zlad (som ÄR en parodi på det), låter mindre som en parodi än vad det här gör.

Försonande drag?
Nej, inga som helst.
Det här är helt jävla horribelt.
Det förtjänar inte ens en fyndig sågning, tyvärr.

Dagens Skiva

V/A – Beat Butchers – Bolagsstämman

Dagens frukostskiva.
(Ö)
V/A – Beat Butchers – Bolagsstämman.

Efter att ha hyllat två väldigt olika samlingsskivor från Beatbutchers så tänker jag nu bryta den trenden med den här tredje.
Det är en samlingsskiva med två låtar per medverkande band, en hit och en tidigare outgiven sak, och  resultatet är…
Tyvärr, det är skittråkigt.
Varför?
För att det inte är en bra blandning, och inget av de medverkande banden var (i mitt tycke så klart) på någon direkt topp just här, så det känns mest som en oinspirerad samling med låtar som huvudsakligen är mittemellanbra.
Det är lite jobbigt att säga sånt om ett bolag man gillar och en massa band man gillar, men vad fan, det här är en skiva som man lätt kan hoppa över, så det är min rekommendation.

Dagens Skiva

V/A – Beat Butchers 15 år – 12 Covers

Dagens frukostskiva.
(Ä)
V/A – Beat Butchers 15 år – 12 Covers.

12 av de (mer eller mindre) då aktiva banden på skivbolaget Beat Butchers fick i uppdrag att välja en cover var att spela in för femtonårskalaset, men det skulle vara cover av ett annat band från skivbolaget.
När det handlar om ett såpass litet skivbolag, där de flesta banden känner varandra rätt bra, och i många fall har medverkat på varandras skivor (eller rent av producerat dem), så blir sånt här intressant, för allting görs med väldigt mycket respekt, och inte helt sällan känns det som att flera av dem försöker imponera på varandra genom att göra bästa hyllningarna.
Och herre jävlar vilka bra covers det är.
Flera av låtarna får en behandling som gör dem långt bättre än originalen någonsin kunnat drömma om, utan att originalen på något vis är dåliga.
I vissa fall är det totala omarbetningar av originalet, som den inledande 23-till covern framförd av Roger Karlsson, andra gånger så är det raka covers framförda med det covrande bandets signumsound inbakat.

Allt är (tillsynes) gjort med enormt mycket kärlek, och respekt för originalens integritet.
Och… jag vet inte vad mer jag ska säga?

Det är en förbannat jävla skitbra platta.
Lyssna på den.

Dagens Skiva

V/A – Beat Butchers 10 år

Dagens frukostskiva.
(Å)

V/A – Beat Butchers 10 år.

När skivbolag fyller år och väljer att fira det med skivsläpp så kan detofta bli intressant, det här är ett lysande exempel på det.
Beat Butchers fyllde 10 och valde att fira det med dels en galen tillställning med en massa liveband spelandes på kolingsborg, men även med en skiva innehållades allt möjligt med deras band som tidigare mestadels aldrig hamnat på skiva, eller hamnat på underliga samlingar, svåråtkomliga singelbaksidor eller liknande.
Det ger en blandning av låtar som sträcker sig från det obskyrt konstiga, via oväntade covers till larvigt bra låtar som bara inte kommit med på skivor av en eller annan orsak.

Trots att mycket av innehållet är curiositeter, så är det en skiva som är en fantastisk väg in i Svensk melodiös nittiotalspunk, med trevare åt alla möjliga olika håll.
Det kan även ses som en väldigt bra pop-platta, eller partymusik eller…
Det är en bra samlingsskiva, en riktigt bra samlingsskiva.

Jag är ledsen men, jag kan inte analysera den djupare än såhär utan att det blir för långt för att jag ska hinna klart innan jag är framme i Köping, och är det inte klart då så kommer det bli liggandes länge.

Det här bör du lyssna på.

Dagens Skiva

V/A – Bland skurkar, helgon och vanligt folk

Dagens frukostskiva.
(Z)
V/A – Bland skurkar, helgon och vanligt folk.

Okej, att kalla det för Various Artists är inte helt sant, men vad sorterar man annars en sån här skiva under?
Hur menar jag?
Det här är en skiva liveinspelad under en turné där Stefan Sundström, Karin Rehnberg, Lars Winnerbäck, Johan Johansson och Kjell Höglund spelade tillsammans.
Dom hade alltså ett gemensamt kompband samt att de kompade och körade åt varandra och växlade lite kors och tvärs mellan vems låtar som spelades.
Hade dom skrivit och framfört nya låtar så skulle det ha kallats för en ”supergrupp”, men med bara var och ens solomaterial så kan det väl inte riktigt räknas som det, eller?

Det är alltså en liveskiva, med ”visartister”, kompade av ett jävligt tungt rockband och varandra.
Man kan sammanfatta det med att det är ett jävla ös.

Givetvis är det några av artisternas största hits vi bjuds på, och eftersom det är artister med en rätt stadig trave hitlåtar i arkiven (nåja, Winnerbäck var rätt färsk på scenen då, men de andra täcker mer än väl upp för det) så är det idel hits vi bjuds på.

Det är en riktigt trevlig skiva helt enkelt.
Men det är två saker som skaver lite, det ena är att jag upplever den liveinspelning med samma gäng, som P3 Live sände som bättre, och dels är det att på Spotifyvarianten av skivan så lyser Winnerbäcks låtar med sin frånvaro (på grund av hans skivbolag som jag förstått det).

Dagar som den här, med skinande vårsol och klarblå himmel, så är den ett helt perfekt sätt att sparka igång livet.

Dagens Skiva

V/A – The Return of Jesús Part II

Dagens frukostskiva.
(Y)
V/A – The Return of Jesús Part II.

När ett skivbolag, i det här fallet Birdnest, som i vanliga fall huvudsakligen sysslar med punk och närliggande musik plötsligt bestämmer sig för att det är en bra idé att göra en westernfilm med huvudsakligen skivbolagets artister som skådespelare, utdrygat med en eller annan känd skådespelare eller annan mediepersonlighet som lurats in i projektet, så är det i det närmaste självklart att soundtracket utgörs av musik skriven av artister ur det egna stallet.
Så blev det givetvis, och resultatet är milt sagt varierande.

Flera (om inte alla?) låtar är specialskrivna just för soundtracket och avviker i flera fall mycket från hur artisternas ordinarie material låter, på gott och ont…
Skivan är, precis som filmen, mer rolig och intressant än traditionellt bra, vissa bitar är förvisso närmast geniala, men en del annat känns aningen krystat.
Dessutom kan man lätt få för sig att olika artister haft helt olika uppfattning om vilken sorts western det handlar om, vilket förvisso passar bra ihop med hur filmen i sig känns, schizofren är bara förnamnet.
Charta 77 bidrar, tillsammans med en redig skara gästartister, med en och samma låt i flera olika tappningar, filmens theme Before the Rain, det i sig räcker för att göra skivan värd att ha, för det är en jävligt stark låt, om än inte en typisk Chartalåt, Stukas bidrar med två riktigt vassa låtar som givetvis låter som Stukas och i mitt tycke är de snärtigaste låtarna på skivan och Rövsvett bidrar med en av skivans längsta låtar, och en av de bättre…

 

Det är en skiva full av överraskningar och underligheter, som helhet är den inte en jättebra skiva, men definitivt värd några genomlyssningar, och det som är bra på den är riktigt bra.

Uncategorized

V/A – DRAAA!

Dagens frukostskiva.

(X)
V/A – DRAAA!

Som vanligt när vi kommer till en bokstav där jag redan avverkat allt så tar vi något ur högen med samlingsskivor, och vi har äntligen tagit oss igenom alla Definitivt-skivorna och kan ge oss på annat.

Vad är då det här?
Historien gick något i stil med så här:
Någon på skivbolaget Birdnest kläckte den briljanta idén att alla deras aktiva band skulle spela in några covers av låtar som på ett eller annat sätt varit viktiga för dem, fyra låtar per band, och dom skulle ges ut dels på CD-singel, tre låtar, som nedräkning, ett band fick nummer 10, nästa 9 osv, sen skulle det gå ner till ett, och på noll skulle det komma en samlingsskiva med alla banden, en av låtarna från singeln samt de fjärde låten.
Det blev inte riktigt så,lite fler band än planerat nappade, och singlarna gick således ner hela vägen till noll.
Skivan kom dock ändå.
Det här är den.

Så, det är elva band som då var knutna till skivbolaget Birdnest, som ger sina tolkningar av annat.
Låturvalet påminner om en flodhästs arsle, det är brett och fullt av skit som kastas åt alla håll på ett snyggt och intressant sätt.
Nej, det är inte bara skit, långt ifrån, men en eller annan låt ligger nog, i original, på rätt många av fansens listor över dålig musik.

I vissa fall är det uppenbart hur låtarna influerat banden, andra gånger är det mer utmaning att lista ut det.
Vissa covers är väldigt lika originalen, andra har fått en liten twist av det nya bandet, några har översatts, och några har gjorts till i det närmaste helt nya låtar.
Det är intressant, kul, varierat och på många sätt även lärorikt, det är jag rätt säker på att det var även för banden när de gjorde sina covers.

Det är, som helhet, inte en skitbra skiva, den spretar för mycket åt alla håll för att fungera fullt ut, men det är en trevlig blandning av bra låtar.
De jag alltid har snurrandes i skallen efter att ha lyssnat på den är bidragen från DLK, Stukas och Johan Johansson, så jag antar att det är de jag tycker är bäst, eller så är det bara de som är mest catchy, vad vet jag.

Ja, det är en bra skiva och du borde lyssna på den, givetvis.

Dagens Skiva

Weeping Willows – Singles Again

Dagens frukostskiva.

Weeping Willows – Singles Again.

Jag har problem med Weeping Willows.
Dom är så satans förbannat jävla bra, men jag vet inte när jag ska lyssna på dem, för det är inte musik som passar till några av de aktivitetar jag sysslar med.
Och precis nu insåg jag att jag har fel, det passar jävligt bra att skriva till, förutsatt att ingen annan stör med en massa andra ljud.
Ett annat problem är att jag vet att dom är ett av sveriges bästa liveband, och trots det har jag inte sett dem på över tio år (och ja, jag vet ändå att dom fortfarande är så bra), men senast jagsåg dem så höll jag på att explodera över att dom är så bra, men att jag ändå blir rastlös och inte vet var jag ska göra av mig själv medan de spelar.

Så, det här är en singelsamling, om det inte framgick av titeln, och eftersom dom släppt en massa bra singlar så är den bra.
Men som vanligt så är det skiva två som är intressantast, den är fylld med B-sidor och alternativa versioner och sånt, en eller annan cover, och… det är så fånigt jävla skitbra.
Vad ska jag säga liksom? Dom tappar in i en musikstil som i stort sett inte finns längre, blandar upp det med allt möjligt annat, och utklassar varenda jävla smörsångare eller band rakt av.
Samma låt kan utan svårighet innehålla tydliga spår av Elvis, Depeche Mode, och Elton John och lite gospel och samtidigt låta modern…

Äh, skitsamma.
Det här är jävligt bra skit.
Kanske inte dagens arbetsmusik, men vad fan, jo, lyssna på den nu.

Uncategorized

Varnagel vs K.U.K – Utvikt & Infälld

Dagens frukostskiva.

Varnagel vs K.U.K – Utvikt & Infälld.

Ibland orerar jag en del om liveinspelningar och vad jag gillar respektive ogillar med dem, det här riskerar att bli ett sånt tillfälle för det här är en liveskiva med två akter.
Det börjar med Varnagel och en inspelning som är rent horribelt dålig, det brusar och låter mestadels skit, balansen mellan instrumenten är inte något vidare, och det mest påtagliga är trummorna.
Som en positiv sak får väl nämnas att sången dock mestadels går fram.
Men nej, det låter faktiskt skit och hade inte varit okej kvalitet ens för att släppas på gammal kassett, på CD så är det absolut inte okej.
Låtarna? Jo, en del bra och sådär, men det spelar ingen roll, det låter för illa för att vara värt att lyssna på.

Efter Varnagel kommer K.U.K.
Eventuellt är det ett försök att få Varnagels inspelning att låta okej, för det här är ännu sämre, det brusar mer, jag tror att det är leksakstrumpeter och flöjtar som misshandlas en del, jag är inte säker, men det låter så, vad det än är så dränker det till och från allt annat med sitt atonala missljud, jag är mycket osäker på om det är bra eller dåligt, för vad jag lyckas fånga upp av det bakom är förvisso en akustisk gitarr som kanske vet vad den sysslar med, men även en del ”sång” som eventuellt personifierar vad många oinsatta påstår är punk.
Jag utgår från att det här var roligt för de inblandade, och om det fanns tillräckligt med sprit så kanske rent av publiken som tycks finnas kan ha uppskattat det, mer troligt är att de stannade kvar under pistolhot.
Min son framför covers bättre än såhär, för det är då covers det handlar om, även om jag tvivlar på att någon av originalupphovsmännen skulle hålla med om det.
Jag vet inte vad den här skivan kan ha kostat en gång i tiden, men jag vet att det var för mycket, även om den var gratis.
Har du den? Lyssna inte på den.
Har du den inte?
Grattis, fortsätt så.

Försonande drag?
Inga.