Dagens frukostskiva.
Varnagel vs K.U.K – Utvikt & Infälld.
Ibland orerar jag en del om liveinspelningar och vad jag gillar respektive ogillar med dem, det här riskerar att bli ett sånt tillfälle för det här är en liveskiva med två akter.
Det börjar med Varnagel och en inspelning som är rent horribelt dålig, det brusar och låter mestadels skit, balansen mellan instrumenten är inte något vidare, och det mest påtagliga är trummorna.
Som en positiv sak får väl nämnas att sången dock mestadels går fram.
Men nej, det låter faktiskt skit och hade inte varit okej kvalitet ens för att släppas på gammal kassett, på CD så är det absolut inte okej.
Låtarna? Jo, en del bra och sådär, men det spelar ingen roll, det låter för illa för att vara värt att lyssna på.
Efter Varnagel kommer K.U.K.
Eventuellt är det ett försök att få Varnagels inspelning att låta okej, för det här är ännu sämre, det brusar mer, jag tror att det är leksakstrumpeter och flöjtar som misshandlas en del, jag är inte säker, men det låter så, vad det än är så dränker det till och från allt annat med sitt atonala missljud, jag är mycket osäker på om det är bra eller dåligt, för vad jag lyckas fånga upp av det bakom är förvisso en akustisk gitarr som kanske vet vad den sysslar med, men även en del ”sång” som eventuellt personifierar vad många oinsatta påstår är punk.
Jag utgår från att det här var roligt för de inblandade, och om det fanns tillräckligt med sprit så kanske rent av publiken som tycks finnas kan ha uppskattat det, mer troligt är att de stannade kvar under pistolhot.
Min son framför covers bättre än såhär, för det är då covers det handlar om, även om jag tvivlar på att någon av originalupphovsmännen skulle hålla med om det.
Jag vet inte vad den här skivan kan ha kostat en gång i tiden, men jag vet att det var för mycket, även om den var gratis.
Har du den? Lyssna inte på den.
Har du den inte?
Grattis, fortsätt så.
Försonande drag?
Inga.