Etikettarkiv: soul

Uncategorized

The Band – The Collection

Dagens frukostskiva.

The Band – The Collection.

Under flera år hörde jag diverse folk med bra smak nämna The Band, och tillslut så snubblade jag över en samling i en skivaffär och passade på att skaffa den och lyssna.
Det är nog femton år sedan det hände, och jag fortsätter lyssna på den lite då och då.
Känner du inte till The Band så tänker inte jag göra din hemläxa åt dig, men jag kan tipsa om att den här skivan definitivt inte är sämsta stället att börja.
Det blandas studiomaterial med livematerial, eget och covers, och, mest av allt så är det en skiva fylld med fantastiskt bra musik.

Är du musiker så är det här kanske ett av de bästa band du kan lyssna på för att lära dig arrangera musik, eller spela med till för att lära dig spela musik, eller analysera för att lära dig…. alltså, det är musik som kan analyseras i åratal.

Är du inte musiker så är det här fortfarande ett band, och en skiva, som är helt fantastiskt jävla bra.

Så, vad väntar du på?
Det här är vad du vill lyssna på idag.

Dagens Skiva

Roger Karlsson – Indiansommar

Dagens frukostskiva.

Roger Karlsson – Indiansommar.

Elva år efter solodebuten så kom slutligen uppföljaren.
Jag vill minnas att min recension av skivan innan var en total hyllning, för det är en av nittiotalets bästa jävla pop-plattor.
Det här är inte pop.
Fast det är det, men mer visa, med jazz och soulkänsla, utan att låta som något av det, och ständigt så klassas det han gör in som visa, men det är ju inte det heller.
Roger är förbannat bra på att göra det han gör, men att sortera in honom i fack är i det närmaste omöjligt.

Det tråkiga med den här skivan är att den inte ens i närheten är lika bra som debuten.
Det positiva är att det är en av nollnolltalets bästa Svenska skivor.
Det blandas mellankoli, glädje och hoppfullhet i en vacker mix, där allt hålls ihop av Rogers sång, som… jag älskar hans röst, okej?

Den här skivan skulle lätt kunna framstå som svulstig, den borde nästan göra det, men det gör den inte, och fortfarande nu nio år senare känns den förbannat fräsch.

Jag kan mala på med superlativ ett bra tag, men skitsamma, jag har redan fått fram budskapet hoppas jag.

Det här är vad du borde lyssna på idag.
Det här är förbannat jävla bra.

Uncategorized

Garbage – Beautiful Garbage

Dagens frukostskiva.

Garbage – Beautiful Garbage.

Så, jag har hyllat två skivor av dem redan, det här är deras tredje, ni vet den ”svåra” skivan.
Man kan väl säga att dom inte valde att göra livet enkelt för sig med den heller, så istället för att som tidigare spreta som fan, så gav dom sig här på att spreta så in i helvete.
Dessutom släpptes det mesta av dansbeatsen, och grungevibbarna går bara att ana lite lätt, istället tog dom sig an det givna nästa steget… ehh…
Det luktar sextiotalssoulpop, det luktar åttiotalsbalader, det luktar svulstig filmmusik till svartvita filmer i paris visade på små biografer där galouiserökdimman ger den sorgsna filmen ytterligare en dimension, ibland går filmen i fel hastighet, och är fylld med snygg CGI…
Allt inramat av deras signatoriska wall of sound och med en bas i deras fingertopskänsla för popmelodier och hooks.

Vad jag försöker säga är att dom gör samma sak igen, dom blandar precis allt dom känner för att blanda och skapar något helt annat, och dom gör det sjukt bra.
Ska man vara kritisk, vilket jag för min del aldrig någonsin är utom ibland när jag är det, så är det här i mitt tycke deras svagaste album.
Det betyder inte att det är dåligt, absolut inte, tvärt om så är det helt fantastiskt bra om man jämför med nästan vad som helst annat som kom ut samma år.
Och bara så ingen missförstår min uppfattning om influenserna de blandat in eller beskrivningen, jag menar inte på något vis alls att det är lugnt och stilla, det är det inte, det är ett jävla ös, och det är ett album fullt av förbannat bra låtar, jag älskar skivan, okej?.

Bra, nu vet du vad du ska lyssna på idag.

Dagens Skiva

Kaah – Beats, melodier & Baby Kaah

Dagens frukostskiva (yes really, men jag kanske postar den lite sent).

Kaah – Beats, melodier & Baby Kaah.

Kommer ni ihåg Kaah? han hade några hits runt millenieskiftet, åtminstone påstår andra det, jag kommer inte ihåg någon av dem ens när jag ser titlarna, namnet däremot klingar lite bekant.
Efter ett varv med den här skivan så tror jag att jag vet varför jag inte minns något av honom eller låtarna, det finns inget att minnas, det är lite som om Mauro Scocco skulle försökt sig på Soul… vänta nu, det gjorde han ja, och det är en typisk sån där sak som inte ens de som kan vill minnas.
Okej, det var alltså en dålig liknelse.
Vad jag försöker säga är i alla fall att det här är så intetsägande att det krävs en närmast fysisk ansträngning för att jag ska lyckas hålla någon sorts fokus alls på det, det är inte dåligt per se, det är bara så slätstruket att det nästan blir påträngande, fråga inte hur det går till, du vill inte veta.
Det är alltså ett försök till soul på Svenska, med reservationen att det saknar soul, och därmed lämnar kvar ”… på svenska”, och det är ungefär allt jag kan beskriva det som.

Borde du lyssna på det här?
Nej, det finns absolut ingen som helst orsak för någon att göra det annat än för att bli döv genom att tråka ut öronen så totalt att dom begår självmord.