Etikettarkiv: punk

Ebba Grön – Live (Boxen version)

Dagens frukostskiva.

Ebba Grön – Live (Boxen version).

Som en eller annan redan lär ha konstaterat så är jag en sucker för liveskivor, och jag vill tro att det kan ha framkommit att även Ebba Grön har en rätt viktig plats i mitt hjärta och mitt musikaliska uppvaknande.
Så vad kan rimligen gå fel med kombinationen av Ebba Grön och en Liveplatta?

Faktiskt ungefär allt.
Sen den här skivan kom så har jag kanske lyssnat på den totalt tio gånger, varav flera av de gångerna var mer eller mindre ofrivilligt medan jag jobbade på 44:an.
Jag ser inte poängen med den.
Eller snarare så är den enda poängjag ser med den att vara en cashgrab.
I teorin så är det skitkul att det tillslut kom en liveplatta med dem, men det är inte en kul liveplatta, det är inte en bra liveplatta.
Kvaliteten varierar kraftigt, mellan nästan studioaktig kvalitet till polerade kassettbandsinspelningar.
Det som skiljer de polerade bitarna från studioplattorna är att det sjungs mycket mer fel, inte på något sätt på roliga vis utan bara just fel början på en del verser och liknande, interaktionen med publiken är tämligen frånvarande utom vid ett tillfälle då det nämns att alla som varit på scenen lyckats sabba medhörningen, ett uttalande som ackompanjeras av en rundgångston som ligger med ett bra tag.
Ja jo… det var ju roligt.

Sen är det med några covers och så som… jaha.
Jag vet inte vad jag ska säga?jag hittar i stort sett inget som motiverar skivan alls, tyvärr.
Det är ett imponerande jobb som gjorts med att få materialet att bli lyssningsbart, synd att det faktiskt inte känns som det var värt det.

V/A – Birdnest for 10 Marks

Dagens frukostskiva.
(Ja, en till samma dag).

V/A – Birdnest For 10 Marks.
(Ö)

En gång i tiden, när Birdnest Records var ett av Sveriges största independentbolag och var inblandade i/ägde/delägde flera andra labels med främst diverse hardcore och punk, så satsade dom på att även försöka etablera sig i Tyskland, ärans och hjältarnas land, i samband med det så knåpade dom ihop en samling riktad mot den tyska marknaden, men enligt samma koncept som Definitivt 50 Spänn samlingarna, dvs. jävligt billig och med en salig blanding.
Då det var en utländsk marknad så var fokus lagt på icke svenskspråkiga artister som de hade i sitt stall, vilket ledde till att det blev mycket skate och hardcore.
Några svenska låtar halkade med ändå, Dia Psalma och Charta 77 har med en var, De Lyckliga Kompisarna har med en av sina få engelskspråkiga låtar, Always Cool (som på svenska släppts som allmänt tuff), jag måste erkänna att jag är väldigt glad när DLK håller sig till svenska.
(Både Charta 77 och DIa Psalma hade några år tidigare försökt sig på att göra översättningar av några av sina låtar till engelska, med inte helt lyckade resultat, det bör dock inte förväxlas med de låtar Charta 77 en gång i tiden gjorde på engelska från början, som i många fall är jävligt bra, eller Dia Psalmas, eller snarare Strebers engelskspråkiga projekt Six Guns som…. vid närmare eftertanke,  glöm att jag nämnde det).

Såvad blev resultatet av den här skivan?
Uh, bra fråga?
Det är en okej skiva med en del riktigt bra låtar och en del som det kanske varit bättre om de utelämnat, för helhetens skull.
Jag har inte en aning om hur den sålde, men eftersom den fick en uppföljare så är det inte omöjligt att den sålde rätt okej åtminstone.

Så… ja, det är en bagatell i det stora hela, men rätt trevlig att slänga på ibland.

V/A – The Greatest Hits Of The Very Best Of The Ultimate Definitivt

Dagens frukostskiva.

V/A – The Greatest Hits Of The Very Best Of The Ultimate Definitivt.

Dagens bokstav är Ä
Snart har vi avverkat alla definitivtplattor, då kommer det annat under samlingar, det ser vi fram emot, inte sant?

Jag fattade aldrig poängen med den här skivan när den kom, den förvirrade folk, den gjorde att en massa nya fans påstod att den ena eller andra låten var med på definitivtskivor och liknande, men det var dom inte.
Förvirrad ännu?
Så här är det, den här skivan, en dubbel-cd med en jävla massa låtar (47), innehåller en massa låtar som INTE varit med på någon definitivtplatta, en del av låtarna är äldre än hela Definitivt-konceptet, jag tror att det även är med artister som inte haft låtar med på någon annan definitivtplatta (eller inte hade haft det då ännu?), jag kan ha fel här dock.
Men namnet på skivan antyder att det är en best of med låtar som har varit med på de ”riktiga” definitivtskivorna, förvirringen blir total.

Så med den biten utredd så, det här är en usel sampler för att få grepp om vad som fanns just då, däremot är den en rätt jäkla bra samling med jävligt varierande svensk punk från nittiotalet, och jag vet inte om det finnsså mycket mer att säga än så?
Det finns inget fokus, det är ont om saker som binder ihop allt, men det är låtordningar som gör att det blir variation och, ja, det är väl helt enkelt en samlingsplatta som funkar bra att slänga på lite då o då när man lagar mat, dricker öl, snackar skit eller bara rent allmänt inte vet vad man vill lyssna på.

Mjo, typ så.

V/A – Definitivt 50 Spänn XII

Dagens frukostskiva

V/A –  Definitivt 50 Spänn XII.
Bokstaven är Å

Jag gillar den här skivan.
Så, nu var det sagt.

Det börjar med ett då nyligen återförenat Asta Kask som bjuder på ”Världen tillhör er” som är både bra och drivande samt ett kärt återseende, eller ja, de tvar ett återseende, numera är dom ett gäng man hittar på livescener och i skivhyllor mest hela tiden.
Efter deras rätt riviga start kommer Kurt Sunes med Helveteshundarna, en koalition av folk från KSMB, Diamond Dogs och Hellacopters, här bjuder dom på en svenskspråkig version av Hellacopters med (Komma Ut Ur Matchen) Nu!.
Egentligen är det nog skivans bästa låt, men det beror mest på att den är så jävla bra och stinker spelglädje och adrenalin på bästa möjliga vis.

Sen fortsätter det med en brokig blandning av elektronisk snyggpop som gränsar till Triphop på Svenska (Spoiler), punk av varierande slag, rock’n roll, visa, hiphop…
Ja, det är en jävligt brokig skiva, med både unga fräscha band och återbildade gamlingar, Asta Kask står inte för skivans enda återförening, o nej, även Radioaktiva Räker har med en nyskriven sak trots att de egentligen hade lagt avlångt tidigare, och jag upplevde det när den kom även som att Köttgrottorna lite hade gjort en comeback, inte för att de hade lagt av egentligen, men under flera år hade spelningarna varit rätt sporadiska och glöden som bortblåst, tills de här helt plötsligt fick ny fart igen.

Men som sagt, det är en varierande skiva, och en jävligt bra sådan, det är även den sista Definitivtskivan i serien, man kan definitivt säga att det slutade på topp.

Det här är en perfekt skiva att lyssna på i bileen, på tåget, till frukost, på festen eller på jobbet så klart.
Jag tycker att du ska göra det.

Efter det vill du lyssna på Spoiler, för det vill jag.

V/A – Definitivt Femtio Spänn 1(1)

Dagens frukostskiva.

V/A – Definitivt 50 Spänn 1(1).

Bokstaven är Z.

Ja alltså, det är nummer 11 i serien, men det är en dubbelsiva där skiva två är Definitivt 50 spänn Demo eller nåt sånt, och den är ju då nummer 1 i den serien, nummer 1 av 1.
Jag har haft den här väntandes på att bli skriven ett bra tag, jag har bara inte haft… äh, jag har inte fått tummen ur helt enkelt, okej?
Vi börjar med den vanliga skivan då, okej?
Det är en definitivtplatta, med en lagon blanding punkband och… nej, faktiskt så skiljer den sig lite här från de flesta tidigare i serien då det i mycket större utsträckning känns som att allt kan klämmas in under punkflaggan, även om det kanske krävs lite våld för att få in Dick Lundberg, Spoiler, Iguana Party och Robert Johnson & Punchdrunks, men lite våld har väl aldrig skadat?
Sexton spår är det
Att den är släppt 2002 är bitvis väldigt tydligt, det är året efter göteborgskravallerna, något som påverkade många, för att inte säga alla politiska aktivister i landet, och att påstå annat än att det därmed hade direkt inverkan på flera av banden som är med på skivan vore att ljuga, det hörs i flera texter.
Vad finns det mer att säga?
Det är en bra skiva, som jag aldrig kommer mig för att lyssna på för… jag vet inte varför.

Sen har vi skiva 2, demoskivan, antagligen en avde mest eftertjatade demoskivorna i svensk punkhistoria, jag vet inte hur många jag känner som lobbade för att en definitivt demo skulle göras, och här är den tillslut, 21 låtar av/med mer eller mindre kända demoband, även om demoband kan vara att tänja på sanningen, flera av dem hade hunnit släppa saker på mindre bolag eller självfinansierat, men kanske är det hela begreppet ”demo” och ”demoband” som bör ifrågasättas, det har alltid varit luddigt, men efter att det blev möjligt för vanliga dödliga att finansiera både professionell inspelning och skivpressning samt distribution så känns begreppet än mer luddigt än tidigare.
Så… det är 21 låtar med mindre kända band än de som är med på huvudskivan.
Kvaliteten är, varierande kan vi väl säga.
Jag har alltid haft svårt för den här skivan, antagligen för att det känns för spretigt, fragmenterat, och för mycket på en gång, den är inte dålig, tvärt om, den innehåller en hel massa riktiga guldkorn, men den gör sig bättre i mindre doser, några låtar då och då och inte hela på en gång.

Ja, det var väl allt jag hade att säga om den.
Lyssna gärna, men var beredd på att det som sagt är rätt mycket på en gång, kanske funkar det bättre för dig än för mig.

V/A – Definitivt 50 Spänn 10

Dagens frukostskiva.

V/A – Definitivt 50 Spänn 10.

(Vi är på Y idag, det finns en förklaring, jag orkar inte dra den igen).

Här har dom återigen ökat antalet spår som är med, och vips så tycker jag att det är en mycket sämre skiva.
Jag vet inte om det faktiskt hänger ihop eller om det bara handlar om att ja gtycker det här är en sämre samling.
Nej, jag sa inte att det är sämre innehåll, det är det inte, egentligen gillar jag nästan allt som är med på den, men som helhet så lyckas den inte, det är bara… jag vet inte, en bra sampler men inte en bra skiva.
Eh ja, det är alltså svensk punk, lite som knappast kan kallas annat än rak rock, eller garagerock kanske? lite pop och lite sådär.
Äh, det finns inte så mycket mer att säga om den egentligen, men den har elefanter på framsidan, det är ju alltid något liksom.

V/A – Definitvt 50 spänn 9

Dagens frukostskiva.

V/A – Definitivt 50 spänn 9.

Återigen en bokstav där det är slut på artister (X), så det blir en samlingsskiva istället.

Den här skivan inleds med Troublemakers och Ein Zwei Polizei, för min del sätter det tonen, det här är party och ös.
Den inställingen beror med nästan absolut säkerhet till viss del på någon sorts nostalgi från mitt håll, ungefär då den här skivan kom så fick svensk melodiös punk ett nytt litet uppsving efter att under några års tid allt mer glidit undan i popularitet och det passade mig alldeles utmärkt för det var precis vad jag behövde i mitt liv.
Melodiös svensk punk för den delen, jag kanknappast påstå att det är det enda på den här skivan, rätt mycket av inehållet är istället någonting annat, skulle man inte känna till banden och sammanhanget så är jag helt säker på att många skulle klassa det som pop, svensk pop, och ett eller annat av banden marknadsförde sig just som det, även om rötterna onekligen fanns i punk av ett eller annat slag.

Svensk pop förresten? Vi bjuds ju faktiskt på lite tyska med, i form av Rasta Knast, Tyskar som spelar Asta Kask cover, på Tyska, vad kan rimligen gå fel med det konceptet?
Och ännu mer otippat, Guineapigs har med en låt med Svensk text, Smart Nog För TV, som man skulle önska var så extremt frånsprungen av tiden att den skulle känas som en relik, men tyvärr, den är precis lika aktuell idag som den var för fjorton år sedan.

Äh, nu raderade jag just en hel radda med babbel, skitsamma, det är en jävligt bra samlingsskiva som tar pulsen på svensk melodiös punk år 2000, två steg frammåt och ett steg tillbaka, sjutton låtar, precis lagom i mitt tycke.
Jävligt bra skiva att börja dagen med.

The Vacant Lot – Wrong

Dagens (faktiskt) frukostskiva.

The Vacant Lot – Wrong.

Du vet hur bra amerikansk punkpop från tidigt nittiotal, med tydliga ramonesinfluenser låter?
Inte?
Då är den här skivan en perfekt introduktion.
Om du vet så är den här skivan perfekt att lyssna på ändå, för den är behagligt ösig, skitig och bra amerikansk punkpop med ohämmade Ramonesinflueser, och vem gillar inte sånt liksom?

Skivan i sig visade sig vara inplastad fortfarande, ytterligare en av alla ”Undrar var jag har fått den här ifrån?” i skivhyllan, nu är den inte inplastad, och jag hoppas att jag kommer komma ihåg att spela den fler gånger, för det här är riktigt jävla trevligt att lyssna på.

Så, jag tycker att även du ska göra det.

The Tank – There Is No ”I” In Band

Dagens andra måltidsskiva.

The Tank – There Is No ”I” In Band.

Den här skivan är en av orsakerna till idiotprojektet att lyssna igenom alla skivor jag har.
Men det visste jag inte förrän för en stund sedan.

Jag ve inte varifrån skivan kommer, jagkan ha fått den av någon, den kan ha kommit med i en mixad överraskningsbundle med skivor, jag kan ha varit tekniker åt dem och fått den av bandet… jag vet inte vilket, det jag vet är att den stått i min skivhylla i över tio år, och att jag eventuellt aldrig har lyssnat på den.
Jag har kollat på den ibland och undrat om jag borde lyssna, men eftersom jag inte gjort det på så länge (om någonsin) så borde det betyda att den inte är bra, kanske, eventuellt.
Dessutom ser den ut som om innehållet skulle kunna vara jävligt hård och påfrestande hardcore, och bandets namn talar inte direkt emot det.

Jag kan tänka mig att bandet räknas/räknades som hardcore, men, det är mer åt skatepunkhållet, och det är bra, det är riktigt bra lagom trallvänligt skränigt någonstans i samma trakter som Pennywise får jag för mig (dem borde jag lyssna på igen med ja, det var länge sedan).
Vad jag försöker säga är alltså att jag gillar det här, det är aggressivt och glatt på samma gång, det är driv i det, det är uptempo och…
Ja fan, det är trevlig amerikansk nittiotalspunk som låter precis som den ska.
Det är musik att bli glad av, eller städa till, eller träna, eller i mitt fall, äta.

Lite snabb research berättar att bandet innehåller två medlemmar från Welt och två från Brown Lobster Tank, det säger mig långt mer än det antagligen borde.

Det här är hur som helst bra.
Ge det en chans.

Radioaktiva Räker – Döda mej inte så dödar jag inte dej

Dagens frukostskiva.

Radioaktiva Räker – Döda mej inte så dödar jag inte dej.

Radioaktiva Räkers sista egentliga album, att dom senare återbildades och släppte ett till räknas inte riktigt.
Det härär trallpunk.
Skivan inleds med ett spår som skulle kunna vara en direkt fortsättning på någon av låtarna från debutalbumet Labyrint, kanske är det för att sätta tonen, jag klagar inte.
Sen händer någonting, man märker att det inte är samma band längre, dom har blivit äldre, funderingarna och kritiken är annan för att inte tala om att cynismen, bitterheten och hatet har mattats ut…

Skojade bara.
Skivan genomsyras av ilska, bitterhet och cynism, till stor del riktat mot hemstaden Hofors och inskränkta, trångsynta människor, men även världen och samhället i stort.
Däremot så har melodikänslan vuxit hos dem, och känslan för snygga stämmor och växelsång (vilket dom inte direkt var usla på tidigare).
Sen smyger det även in lite saker som nästan låter som om det skulle kunna vara kärlekssånger, men så kan det så klart inte vara, för det här är punk, och inte pop… eller?

Hur som helst så, det är en skiva som håller förvånansvärt bra fortfarande, och det uppskattas, den behandlar dessutom ämnen som är lika aktuella nu som då och det är ingenting som stuckit ut och fått mig att känna att den faktiskt är rätt gammal vid det här laget.

Bra skit, lyssna på den.