Etikettarkiv: skate

Last Caress – Nothing Left But Me

Dagens Frukostskiva.

Last Caress – Nothing Left But Me.

Jag har nog sagt det om dem förr, men vill man ha riktigt snygg svensk nittiotalsskate, som inte bryter någon ny mark, men gör allt riktigt jävla rätt på alla sätt, perfekta körer, snygga melodier, precis lagom balans mellan högt tempo och bra driv, snygga texter…
Då är Last Caress det band du vill ha.

Det finns inte mycket mer att säga om skivan, jag har redan sammanfattat den i förra stycket.
Det här är ett band som borde ha blivit mycket större än de blev.

Lyssna på skivan.

Last Caress – Happy Friday

Dagens Frukostskiva.

Last Caress – Happy Friday.

Flerstämmig melodiös skatepunk som den lät på nittiotalet, från Dalarna, och gjord på nittiotalet.
Kan det vara något att ha?

Ja.

Jag har redan hunnit förklara precis vad det är och vad du får.
Det är skitbra i lagom doser, här får man 5 spår på totalt 15 minuter och 26 sekunder, det är perfekt.

Det är inte det du ska lyssna på idag, men på fredag kväll när du förbereder dig för att festa, då, då passar det här.

The Tank – There Is No ”I” In Band

Dagens andra måltidsskiva.

The Tank – There Is No ”I” In Band.

Den här skivan är en av orsakerna till idiotprojektet att lyssna igenom alla skivor jag har.
Men det visste jag inte förrän för en stund sedan.

Jag ve inte varifrån skivan kommer, jagkan ha fått den av någon, den kan ha kommit med i en mixad överraskningsbundle med skivor, jag kan ha varit tekniker åt dem och fått den av bandet… jag vet inte vilket, det jag vet är att den stått i min skivhylla i över tio år, och att jag eventuellt aldrig har lyssnat på den.
Jag har kollat på den ibland och undrat om jag borde lyssna, men eftersom jag inte gjort det på så länge (om någonsin) så borde det betyda att den inte är bra, kanske, eventuellt.
Dessutom ser den ut som om innehållet skulle kunna vara jävligt hård och påfrestande hardcore, och bandets namn talar inte direkt emot det.

Jag kan tänka mig att bandet räknas/räknades som hardcore, men, det är mer åt skatepunkhållet, och det är bra, det är riktigt bra lagom trallvänligt skränigt någonstans i samma trakter som Pennywise får jag för mig (dem borde jag lyssna på igen med ja, det var länge sedan).
Vad jag försöker säga är alltså att jag gillar det här, det är aggressivt och glatt på samma gång, det är driv i det, det är uptempo och…
Ja fan, det är trevlig amerikansk nittiotalspunk som låter precis som den ska.
Det är musik att bli glad av, eller städa till, eller träna, eller i mitt fall, äta.

Lite snabb research berättar att bandet innehåller två medlemmar från Welt och två från Brown Lobster Tank, det säger mig långt mer än det antagligen borde.

Det här är hur som helst bra.
Ge det en chans.

J Church – The Drama of Alienation

Ännu en sån där recension då va.

J Church – The Drama of Alienation.

Den här trillade in i min ägo någon gång mot slutet av nittiotalet vill jag minnas, jag tror att jag var ljudtekniker åt dem ett gig, men det är inte säkert, jag såg dem åtminstone.
Jag tror att det var de som hade en publik bestående av typ fem pers pluus sitt eget crew på två till, och som trots det gav järnet fullständigt ochspelade så strängarna rök och fingrarna blödde.
Å andra sidan så kan det ha varit något annat band från Usa, eller någon annanstans.
Det här är hur som helst ett band från staterna, som spelar punk, jag skulle säga skatepunk, men det är självklart öppet för diskussion, andra skulle säkert säga att det är melodiös hardcore, eller nåt annat.
I mina öron är det skatepunk, snygg skatepunk med jävligt catchy melodier som biter sig fast, bra drag, texter som går att urskilja och hänga med i, och rent allmänt musik som man blir glad av och vill tralla med i, eller åka skateboard till, eller snowboard, eller inlines eller bara skutta runt eller vad som helst.
Jag överväger att slänga in den rakt av på min träningsplaylist.

Om det inte har framgått så tycker jag att et här är bra, riktigt jävla bra.
Ja, det finns väl kanske inte så mycket mer att säga om det?

Lyssna på den.