Alla inlägg av Young

Uncategorized

Fifteen – The Choice of a New Generation

Dagens frukostskiva.

Fifteen – The Choice of a New Generation.

Kommer ni ihåg hur Amerikansk melodiös punk lät innan Green Day dök upp och satte standarden för hur sånt skulle låta?
Inte?
Okej, den här skivan illustrerar det rätt bra.
Det lät ungefär likadant som efter att Green Day ”satte standarden”, det är nästan så man kan luras att tro att Green Day inte var nyskapande utan malde på i en redan existerande fåra…

Vad jag försöker säga är att det här är en trevlig melodiös Amerikansk punkplatta med en stadig dos politik och tyvärr är den i slutänden något som jag zonar ut från efter några låtar.
Jag har lyssnat varv efter varv, men det händer om och om igen, jag tappar helt fokus på den, inte för att den är dålig, det är den absolut inte, men det händer liksom inte mycket som drar dit fokus igen.

Kort sagt, perfekt platta att plocka några låtar från och slänga in på ett blandband, men i sin helhet.. mjae…

bloggat, personligt

To whom it may concern:

Nej jag tänker inte skämmas över att mitt barn har en paketkalender trots att det finns andra som inte har (råd med) det.

Lika lite tänker jag låta bli att ge mina barn onödigt lyxig mat trots att en del av deras förkole/skolkamrater inte har råd med det.

Jag tänker inte låta bli att klä dem i hela rena och fräscha kläder (för all del, väldigt ofta begagnade) för att det finns andra barn som inte har råd med det.

Jag tänker inte heller skämmas över att mina barn ibland får presenter som är fullständigt onödiga på andra sätt än att de gör dem väldigt glada för stunden.

Jag tänker inte skämmas ett skit över att mina barn har och får saker eller upplevelser som andra barn inte får, för andra barn får också saker och upplevelser som mina barn inte får, det är så världen fungerar, alla har och får inte samma sak.

Att försöka få andra att skämmas för att de försöker ge sina barn det bästa de kan, på de sätt de kan, DET är däremot något att skämmas över.

Dagens Skiva

Ebba Grön – Live (Boxen version)

Dagens frukostskiva.

Ebba Grön – Live (Boxen version).

Som en eller annan redan lär ha konstaterat så är jag en sucker för liveskivor, och jag vill tro att det kan ha framkommit att även Ebba Grön har en rätt viktig plats i mitt hjärta och mitt musikaliska uppvaknande.
Så vad kan rimligen gå fel med kombinationen av Ebba Grön och en Liveplatta?

Faktiskt ungefär allt.
Sen den här skivan kom så har jag kanske lyssnat på den totalt tio gånger, varav flera av de gångerna var mer eller mindre ofrivilligt medan jag jobbade på 44:an.
Jag ser inte poängen med den.
Eller snarare så är den enda poängjag ser med den att vara en cashgrab.
I teorin så är det skitkul att det tillslut kom en liveplatta med dem, men det är inte en kul liveplatta, det är inte en bra liveplatta.
Kvaliteten varierar kraftigt, mellan nästan studioaktig kvalitet till polerade kassettbandsinspelningar.
Det som skiljer de polerade bitarna från studioplattorna är att det sjungs mycket mer fel, inte på något sätt på roliga vis utan bara just fel början på en del verser och liknande, interaktionen med publiken är tämligen frånvarande utom vid ett tillfälle då det nämns att alla som varit på scenen lyckats sabba medhörningen, ett uttalande som ackompanjeras av en rundgångston som ligger med ett bra tag.
Ja jo… det var ju roligt.

Sen är det med några covers och så som… jaha.
Jag vet inte vad jag ska säga?jag hittar i stort sett inget som motiverar skivan alls, tyvärr.
Det är ett imponerande jobb som gjorts med att få materialet att bli lyssningsbart, synd att det faktiskt inte känns som det var värt det.

Dagens Skiva

Eva Dahlgren – För Väntan

Dagens frukostskiva

Eva Dahlgren – För Väntan.

Året är 1981…
Vad i helvete?
Okej, det här är en del av det jag älskar med Dahlgren, en del av hennes produktion är så fullständigt fel ljudmässigt för sin tid att jag bara blir alldeles lycklig.
Nej, det här låter inte 1981, det låter senare typ drygt ett decennium senare (och innan hon kom dit så hann hon med en del som lät långt mer -81än det här).
Dessutom, på ett av hennes andra album har jag gett en liten mindre sågning för att det blandas mellan svenska och engelska låtar kors och tvärs… ehm.. det görs här med, och det fungerar alldeles utmärkt.
Jag är faktiskt osäker på om jag någonsin har hört den här skivan förut, alltså hela skivan, men jag känner att den ligger på listan över skivor att återbesöka flera gånger, jag gillar det här.
Vad ska jag säga om den?
Det är typ rock, tillbakahållen gitarrock, riktigt bra låtar med snygga gitarrmelodier, minimalistiskt svulstiga arrangemang (sug på den), stämning, driv, och så hennes röst och sångmelodier som…  fan det här är RIKTIGT bra.
Ja, texter är det också ja, fan, den här skivan måste visst gå flera gånger ja.

Ja, du borde lyssna på den du med.

Dagens Skiva

Caesars Palace – S/T

Dagens frukostskiva.

Caesars Palace – S/T.

Den här fick äran att gå rätt många dagar innan jag fick tummen ur, och det var ju tur för den, för vid första genomlyssningen så ville jag såga den jäms med conversesulan.
Nåja, vi är snällare nu.
Tänk dig att du är Kent Norberg, och du vill göra glad och poppig up-beat gitarrock med sextiotalsdoft, så du plockar in en riktigt vass gitarrist och trummis och gör det.
Då har du Speed of Sound Enterprise.
Om du lägger till mer orgel och kör så skulle du få Atomic Swing, om du sen tar bort Kent Norberg, och både gitarristen och trummisen, och ersätter dem med några inte fullt lika vassa musiker och leadsång inspirerad av Henrik Berggren, då hamnar du i närheten av Caesars Palace.

Ibland glimmar det till ordentligt, som i Jerk it Out, som förövrigt låter som den är producerad av någon annan/vid annat tillfälle än övrigt på skivan (jag orkar inte kolla om det stämmer), men mestadels ligger det och puttrar på och är lite mer än okej, men känns mest som en del bra idéer som aldrig riktigt fick växa klart och blomma ut.
Det är inte en dålig skiva, men det är en typ av musik som borde sätta sig på hjärnan, flera låtar, men det gör dom inte.

Du kan lyssna eller låta bli, som bakgrundsmusik är det trevligt, och Jerk it Out är ju bra.

Dagens Skiva

Backfish – It’s Emily’s

Dagens frukostskiva.

Backfish – It’s Emily’s.

Kommer du ihåg nittiotalet?
Glöm det förresten, det spelar ingen roll, för antagligen kommer du ihåg ett helt annat nittiotal än jag gör.
Det här är ett band som väldigt effektivt illustrerar en del av det nittiotal jag minns, det är skitiga och tämligen otämjda gitarrer som lägger (o)ljudmattor som ligger ganska mycket i bakgrunden bakom snygga små popmelodier och snygg sång.
Jag snubblade över Backfish genom att vara tekniker åt dem på några spelningar i Stockholm, och blev totalt såld på en gång, och ja, jag erkänner att det säkert bidrog att bandet huvudsakligen bestod av kvinnor (jag tror att alla var det, jag reserverar mig dock för att jag kan minnas fel), men det förklarar inte allt.
Ja alltså, det här är en skiva som jag fortsatt plocka fram lite då o då sen dess, för jag gillar den verkligen, det är snygg och bitvis ganska larmig gitarrbaserad (indie?)pop som äter sig rakt in i mitt hjärta, det är ett av de där banden som jag önskar att det hade gått mycket bättre för.
Med tanke på att Ken Stringfellow producerade härligheten så kan man misstänka att det fanns fler än jag som önskar det.
Sa jag att det var ett Svenskt band? Inte? okej, det var dom, Skellefteå, så vi bjuds på lite sånt där snyggt vemod som tycks ofrånkomligt så fort man kommer norr om Falun musikaliskt.

Nej jag vet inte vad jag mer har att säga om det här?
Det är skitbra, lyssna på det du med.
Deal?
Ok, bra.

Dagens Skiva

More ABBA Gold – More ABBA Hits

Dagens frukostskiva (jaja, det var länge sedan frukost).

More ABBA Gold – More ABBA Hits

(Varför utsätter jag mig för det här?!).

Okej, det fanns ytterligare en Abbaskiva i hyllan, jag är lika oskyldig till den som till de övriga, men har jag sagt att jagska ta mig igeom allt så ska jag fan göra det.
Så eh… ja, det finns en skiva som heter ”Abba gold” med alla hits, och det här är då ”alla hits som inte kvalade in bland de riktiga hitsen, ja, ni fattar grejen, det är alltså inte de bästa låtarna utan de som inte blev lika mycket hits, de som inte kvalade in riktigt, the next best of så att säga.
Det var med andra ord inte med högt hopp som skivan åkte i spelaren, jag var inte alls pepp på det här.
Döm om min förvåning när jag insåg att det här faktiskt är helt okej.
Eller alltså, mer än så, det här är ju riktigt bra.
NEJ det är inte en skiva man måste ha, och jag är tveksam till om jag kommer lyssna på den igen under de närmaste åren, men jag kan inte med gott samvete påstå annat än att det här är en rätt trevlig samling låtar, och låtarna är bra.
Den här skivan ger på många sätt en långt bättre bild av Abbas storhet än vad Abba Gold, med de största hitsen, gör.
Den är inte bara jobbiga hjärnätande hooks som gnager bort allt förnuft, utan det är snygga och bra låtar, och så är det den där grejen med produktionen…
Vi lämnar det här innan jag snöar in, okej?
Det är en rätt bra skiva.

Enough.

Nu ska jag lyssna på punk.

Uncategorized

V/A – Birdnest for 10 Marks

Dagens frukostskiva.
(Ja, en till samma dag).

V/A – Birdnest For 10 Marks.
(Ö)

En gång i tiden, när Birdnest Records var ett av Sveriges största independentbolag och var inblandade i/ägde/delägde flera andra labels med främst diverse hardcore och punk, så satsade dom på att även försöka etablera sig i Tyskland, ärans och hjältarnas land, i samband med det så knåpade dom ihop en samling riktad mot den tyska marknaden, men enligt samma koncept som Definitivt 50 Spänn samlingarna, dvs. jävligt billig och med en salig blanding.
Då det var en utländsk marknad så var fokus lagt på icke svenskspråkiga artister som de hade i sitt stall, vilket ledde till att det blev mycket skate och hardcore.
Några svenska låtar halkade med ändå, Dia Psalma och Charta 77 har med en var, De Lyckliga Kompisarna har med en av sina få engelskspråkiga låtar, Always Cool (som på svenska släppts som allmänt tuff), jag måste erkänna att jag är väldigt glad när DLK håller sig till svenska.
(Både Charta 77 och DIa Psalma hade några år tidigare försökt sig på att göra översättningar av några av sina låtar till engelska, med inte helt lyckade resultat, det bör dock inte förväxlas med de låtar Charta 77 en gång i tiden gjorde på engelska från början, som i många fall är jävligt bra, eller Dia Psalmas, eller snarare Strebers engelskspråkiga projekt Six Guns som…. vid närmare eftertanke,  glöm att jag nämnde det).

Såvad blev resultatet av den här skivan?
Uh, bra fråga?
Det är en okej skiva med en del riktigt bra låtar och en del som det kanske varit bättre om de utelämnat, för helhetens skull.
Jag har inte en aning om hur den sålde, men eftersom den fick en uppföljare så är det inte omöjligt att den sålde rätt okej åtminstone.

Så… ja, det är en bagatell i det stora hela, men rätt trevlig att slänga på ibland.

Uncategorized

V/A – The Greatest Hits Of The Very Best Of The Ultimate Definitivt

Dagens frukostskiva.

V/A – The Greatest Hits Of The Very Best Of The Ultimate Definitivt.

Dagens bokstav är Ä
Snart har vi avverkat alla definitivtplattor, då kommer det annat under samlingar, det ser vi fram emot, inte sant?

Jag fattade aldrig poängen med den här skivan när den kom, den förvirrade folk, den gjorde att en massa nya fans påstod att den ena eller andra låten var med på definitivtskivor och liknande, men det var dom inte.
Förvirrad ännu?
Så här är det, den här skivan, en dubbel-cd med en jävla massa låtar (47), innehåller en massa låtar som INTE varit med på någon definitivtplatta, en del av låtarna är äldre än hela Definitivt-konceptet, jag tror att det även är med artister som inte haft låtar med på någon annan definitivtplatta (eller inte hade haft det då ännu?), jag kan ha fel här dock.
Men namnet på skivan antyder att det är en best of med låtar som har varit med på de ”riktiga” definitivtskivorna, förvirringen blir total.

Så med den biten utredd så, det här är en usel sampler för att få grepp om vad som fanns just då, däremot är den en rätt jäkla bra samling med jävligt varierande svensk punk från nittiotalet, och jag vet inte om det finnsså mycket mer att säga än så?
Det finns inget fokus, det är ont om saker som binder ihop allt, men det är låtordningar som gör att det blir variation och, ja, det är väl helt enkelt en samlingsplatta som funkar bra att slänga på lite då o då när man lagar mat, dricker öl, snackar skit eller bara rent allmänt inte vet vad man vill lyssna på.

Mjo, typ så.