Disclaimer:
Följande kommer bli ett långt och till stor del jävligt negativt inlägg, dessutom väldigt personligt och sådär, eventuellt kan det innehålla mer eller mindre direkta kärleksförklaringar till band och artister som jag lyssnat på i över tjugo års tid, eventuellt kan det finnas spår av skryt på något håll, det känns inte sannolikt, men är inte omöjligt, och det kan komma en uppföljning som skriver om historien i ett mer rosaskimrande sken.
Det här lär dock bli den betongrealismgrå sammanfattningen av ett år som tog på krafterna, krafter som inte fanns.
Det är även ett inlägg av det slag som jag inte kommer korrekturläsa i efterhand, så stolpighet, upprepningar, underlig meningsbyggnad, hoppande i tiden (utan tardis) och liknande kommer sannolikt förekomma.

Spoiler: Det kommer sluta bra och sista raderna kommer stinka av optimism och framtidstro.

 

2013 slutade rätt mycket på topp, det hade helt enkelt varit ett huvudsakligen väldigt bra år, och jag vill nog påstå att det dessutom var välförtjänt.

2014 Började med att det istället gick utför.

Vinter/Vår.
Okej, vi börjar med det som inte gick utför det under våren.
Det har börjat bli något av en tradition att jag drar ihop ett gäng vänner till ölprovning runt påsk, så skedde även den här gången, nu med ännu fler deltagare, mer roligt att prova, mer att äta, mer genomtänkt  och jävligt kul, den traditionen får vi försöka hålla  liv i.

Jag bryggde ohemult mycket öl och byggde därmed upp ett rätt ordentligt lager samt fick bra kläm på utrustningen jag skaffade året innan.

Vännen Granberg släppte en soloplatta under början av året, och jag hade nöjet att få sköta ljudet på en del spelningar med honom och hans Cirkusorkester, som förövrigt är en av landets trevligaste orkestrar.
Pojkarna i Krymplings bestämde sig för att börja spela igen under våren, och jag hade även där nöjet/äran/straffet att få sköta ljudet, det är verkligen ett av de gäng som jag ständigt imponeras över att de lyckas få någonting gjort tillsammans och jag älskar att vara en kugge i det maskineriet, få band kan bjuda på lika mycket smädelser och kärlek på en gång

Med handkraft så grävde vi en vallgrav runt huset och la om dräneringen, i April, mestadels iklädd T-shirt, det var en varm vår.
Jag lärde mig att jag kan slita ut spadar av relativt hög kvalitet på kort tid, eventuellt fick jag min beskärda del fysträning för året på några få dagar.

Jag ansåg även att jag förtjänade en glassmaskin, så en sådan inköptes och jag lärde mig snabbt att jag är bra på att göra glass, det var en trevlig insikt och mycket lämpligt när både vår och sommar visade sig vara mer än lovligt varma.

Ja och så var det några spelningar med Charta 77 också, antagligen de varmaste spelningar jag varit med om i Maj någonsin, först på Bankiren i Västerås, och dagen efter på spelstället med årets bästa mat och intressantaste scen, Villa Sandhem i Katrineholm.
I samband med det så stötte jag även på vad som skulle bli ett av årets ”Hur fan har jag missat dem tidigare” band, Generalerna, samt såg The Hawkins live och insåg varför de borde vara ett av de band ALLA rusar ut för att se live.

Någonstan under våren klämdes det in att jag arrangerade ett litet LAN med klankamraterna som numera ses alldeles för sällan, spel spelades, öl konsumerades, skit pratades, social samvaro idkades, mycket trevligt, vi är för dåliga på att göra sånt numera.

Sen så hann jag vara med om att rodda ihop en liten lokal festival, och den rullade på ungefär som den skulle, och sen bar det av till Borlänge för Peace&Love som tekniker åt Charta 77, där fanns det nya och gamla vänner, massor med bra artister, och årets verkliga ”Satan så helvetes jävla bra” överraskning, Stina Berge & Trajben.
Dessutom bjöd festivalens efterspel på ett av de där få tillfällena då jag som tekniker (indirekt) nämndes i en ”riktig” tidnings recension.
Recensenten tyckte ljudet sög.

Och så lyckades jag hålla igång med rätt regelbunden löpning på någon mil eller två per runda, någon eller några gånger i veckan, jag vågar väl säga att jag fysiskt var i rätt okej form.

Det var en stor del av vårens ljuspunkter, även om jag är säker på att jag missat en hel massa.

Mindre positiva saker är sånt där som att jag under några månader knappt orkade ta mig ur sängen vissa dagar och allmänt saknade lust med allt, energibristen var så påtaglig att jag hoppade över att åka med på en del spelningar då jag insåg att jag inte skulle hålla ihop tillräckligt.
Jag hoppade över ganska mycket av allt ett tag av samma orsak
Ja jag besökte läkare, som tog lite prover och skulle höra av sig, och påtalade att det kunde sitta i huvudet… ja, jo, jag vet…
Provsvar? Jo, det lovade dom att höra av sig om.
Jag har inte haft ork att jaga dem om det.
Jag skulle kunna säga att det blev bättre av sommaren.

Det blev det inte.

Sommar
Sommaren innehöll ett besök i Astrid Lindgrens Värld, så här i efterhand är det ganska lätt för mig att konstatera att jag nog mentalt var ganska frånvarande där, att vädret inte visade sig från sin bästa sida gjorde knappast saken bättre.
Jag ska nog dit med barnen i framtiden igen, någon gång när jag är i bättre skick.

Jag lyckades krascha en vänskap ganska brutalt på grund av olika syn på människor och världen, det var inte vidare upplyftande och gjorde inte saker bättre.

Helt ärligt så minns jag inte mycket mer av sommaren, jag vet att den var varm, mycket varm.
Jag vet att jag skaffade musarm/tennisarmbåge eller vad du än vill kalla det.
Sen var det Kompledigt, som jag skrivit om tidigare redan, det är alltid en av sommarens höjdpunkter, den här sommaren kanske mer än vanligt, och i programmet omnämndes jag som ”ljudgud”, och vem blir inte lite varm inombords av ett sånt epitet?
Nackdelen är att kompledigt även signalerar sommarens slut.

Hösten och vintern bjöd på mer…

… sjukdomar än vi förtjänat.

Dottern skolades in i förskoleklass och sonen i förskola, det senare drog ut på tiden en del då han envisades att bli sjuk om och om igen, och lagom som han väl var frisk så blev han sjuk igen.
Så det vabbades och livet styckades upp, och själv passade jag på att vara sjuk en del, och fortsätta ha ont i armbågen, fortsätta stressa konstant, fortsätta känna att allt nog inte var så jävla toppen, och jobbet kändes det inte som att jag hann med eller orkade engagera mig särskilt i.
Och när julen kom så hade jag dragit på mig drygt tio kilo mer än jag började året med…
Det var val, och jag engagerade mig rätt mycket, eller väldigt mycket, även där kan jag ha skaffat mig en eller annan ovän, och själv tappat mycket respekt för en eller annan, samtidigt har jag kommit närmare andra.
I slutänden drabbades jag, som så många andra, av någon sorts politisk utbrändhet… och en hel del besvikelse.
Och sen kom restskatten.

Men, jag blandade upp och mildrade allt en aning genom att rymma iväg med både Charta 77 och Krymplings några vändor under hösten med.
Jag har sagt det förr, få saker är lika livgivande som en hel helg med smädelser från alla håll och kanter, bra vänner, sunda mängder alkohol,  musik, och… ja, det är väl just de sakerna.

Det blev även ett bröllop under hösten.
De fina vännerna Karl och Simone gifte sig och det var utan  tvekan det finaste bröllop jag varit på, och antagligen även det trevligaste, återigen ett stort grattis till dem, och tack för att jag fick vara med.

Till slut var det jul, och efter det nyår, och nyår var startskottet för ett bättre och roligare år, nyårsafton var en jävligt bra kväll med goda vänner, god mat, och nästan oförskämt snälla barn, precis rätt sätt att avsluta ett år och börja med nästa.

Man kan sammanfatta året med att det inte var så jävla bra, att jag avslutade det mer än tio kilo tyngre än jag inledde det, att jag avslutade det med diverse stressrelaterade symptom, att det faktiskt mestadels var ett riktigt skitår, och dessutom ett då jag några gånger anser mig ha presterat långt under min förmåga även som ljudtekniker, vilket annars brukar vara det område som jag VET att jag alltid fixar, helt oavsett allt annat.
Nej, Peace & Love var inte ett av de tillfällena.

Samtidigt så var det ett år med helt jävla underbara vänner, fantastiska barn, en mestadels förstående fru, massor med sjukt bra spelningar, en hel del roliga och intressanta upplevelser och erfarenheter, massor av självinsikter, och framför allt, det avslutades med en stadig övertygelse om att det här kommer bli ett jävligt mycket bättre år.

Bonus:
Strax innan året tog slut så köpte jag mig äntligen en nylonsträngad gitarr till ett mycket överkomligt pris, den har redan hjälpt mig få form på en del idéer som ramlat runt i skallen ett bra tag, i år måste jag se till att få klart och fästa dem på inspelningsmedia.
Jag behöver fortfarande en akustisk stålsträngad gitarr, ja, jag menar verkligen behöver, förhoppningsvis är det här året då jag har råd med det och även lyckas bestämma mig för vad jag vill ha (eller ännu bättre, någon annan bestämmer det åt mig).

Vet ni?

Alla ni som berörs och borde känna er träffade, alla ni som ändå gjorde förra året uthärdligt, familj, bekanta, vänner, hjältar och idoler (det är läskigt hur många som kvalar in i ett gäng av de kategorierna samtidigt); jag älskar er.
Tack för ett skitår, det här året gör vi jävligt mycket bättre.

I år ska vi fan sparka arsle!
Eller för att citera världens bästa låtintro:

KICK OUT THE JAMS MOTHERFUCKERS!