2015 – Drömmarna, hoppet och förväntningarna.

Varning:
Det här är ytterligare en sån där självförhärligande post som handlar om mig mig mig och nästan ingen annan, vill du inte läsa sånt så låt bli att läsa den här, okej?
Bra, då kör vi.

Jag har fortfarande de där råsafärgade glasögonen på mig, okej?
2015 är för min del till stor del fortfarande ett oskrivet blad, det inleddes med en förbannat bra nyårsafton, och sen har det till rätt stor del innehållit magsjuka, arbetsstress, ångest och panik (alltihop relaterat).
Men framtiden, resten av året, det ska fan göras något vettigt av.

Så de smått skissartade planerna är som följer:

Jag ska dra ihop de där pengarna som skatteverket vill ha från mig, ja, det är rätt mycket, men jag är redan på god väg, och jag hoppas på att ha fixat det tillls början av Mars någon gång, tills dess lär det dock vara ont om utgifter i mitt liv utöver de mest nödvändiga, men det är lugnt, jag fixar det.

Jag ska fan få ihop ett band att göra musik med och spela in lite med innan jag blir av med replokalen om några månader (Juni var var senaste budet tror jag), ja, det är dags att få tummen ur och göra egen musik igen, eller snarare göra klart de skissartade idéer som flyter runt i skallen, och den här gången tror jag att vi skippar demokrati och sånt trams, om inte den optimala trio-konstellationen eller nåt annat sjukt bra faller på plats.
Vill du vara innblandad så säg till för fan, även om (eller speciellt) om det är som slavdrivare som piskar mig framåt.
Ja, jag är helt säker på att jag gör så bra musik att ni egentligen vill att jag ska få tummen ur, även om ni inte vet det.

Jag vill ut mer som ljudtekniker, senaste åren har det tagit mer fart igen (trots att jag trodde att jag hade lagt ner det nästan helt) och av alla mina hobbys (som blivit jobb) så är det fortfarande den roligaste.
Det är antagligen inte helt långsökt att tro att jag kommer ut några vändor med Charta 77, och Krymplings känns inte heller som något longshot och Kompledigtfestivalen är jag redan inbokad för i år igen, det är alltid bra, men sen då?
Det skulle ju vara en liten fjäder i hatten för mitt ego att få jobbet som tekniker åt KSMB förstås, det finns både bra och dåliga sidor med det så klart.

Andra återföreningar skulle kunna vara jävligt kul att åka med på med, det finns ju en del det här året, med band där jag har rätt bra koll på musiken, ännu roligare vore det så klart med någonting nytt och fräscht, eller något sånt där som jag själv inte ens tänkt på.
Fan, allt skulle vara kul, kanske egentligen mest av allt sånt som inte är melodiös punk på Svenska, jag blir alldeles för ofta typecastad känner jag.
Så, hit me, jag är öppen för förslag.

Öl ska bryggas, det har blivit paus med det rätt länge nu för att varken tid eller ork har funnits, men jag har en del specialingredienser som behöver få para sig med god öl, samt att det alltid behövs en bra Pale Ale till våren och sommaren och sådär.

Jag hade en plan ett tag, om att jag skulle skita i det där med att man ska ha sin stora fest när man fyller 40, och dra av den ett år tidigare istället, eller också, för varför vänta ytterligare ett år när man inte egentligen vet om man är kvar här då längre eller inte.
Sen började jag inse hur många som fyller 50 i år och att det därmed kan bli lite klurigt att klämma in ytterligare en stor fest bara sådär, så jag tror att jag backar på den idén, men nog fan är det frestande fortfarande, bara för att det skulle vara jävligt kul med en riktigt seriös stor fest.

Det skulle vara rätt grymt med ett år utan massa sjukdomar och skit, och jag ska definitivt tillbaka till nivån att jag springer någon eller några mil i veckan, någon mil åt gången då, jag saknar det, men jag är snart där igen.

Mest av allt så hoppas och ser jag fram emot ett jävligt bra år då både jag och alla runt mig mår bättre än förra året, ett år där det positiva överväger det negativa, ett år där saker inte går åt helvete.

Skål vänner.
Nu kör vi.