Etikettarkiv: jag

Woop-woop! That’s the sound of da beast.

Några år senare än planerat så finns sidan uppe igen!

Varför så långt uppehåll, och varför var aktiviteten så låg under åren innan det?
Innan det? Ja du, bra fråga.
Det var en kombination av livet, världen samt att jag fick ur mig en del av skrivandet på annat håll, plus då att jag inte orkade lyssna på musik på samma sätt ett tag, sådär som det händer i mitt liv ibland, så recensioner flöt inte ur mig lika lätt längre.

Och sen, efter inlägget innan det här, 2018, så flyttade jag från kontoret jag var på, men det gjorde inte servern, och kort därefter så flyttade servern ut från sin serverskrubb till ett kontor i väntan på att jag skulle hämta den, där stod den utan internet i två års tid tills jag slutligen fick hem den.
Då uppstod nästa problem, den mådde inte så bra, på flera olika sätt, och jag hade inte riktigt orken att ta tag i att laga allt på en gång, istället så har jag pillat med den lite då med att först få liv i den, sen exportera det som behövdes, och slutligen med att lyckas få upp det online på nytt.
Under den här tiden har jag även bytt jobb och en del annat sånt där som kräver en del tid och energi.
Men nu, nu finns sidan uppe igen, och med lite tur så kommer det även dyka upp nytt innehåll.

Den gamla bloggen med cynismer och bitterhet fokuserat på SL och lokaltrafik låg på samma server, även den kräver en del jobb om den ska se världens ljus igen, men det är inte omöjligt att jag lyckas få det gjort, om inte annat så för att kunna titta tillbaka och påminna mig om att jag faktiskt inte alls är särskilt bitter nu jämfört med då.

Men just nu så känner jag mig till att börja med nöjd med att ha fått upp det här igen, och att jag åstadkommit något som knuffar ner den förra posten lite, den gör mig inte särskilt glad, de händelserna var inte någon direkt höjdpunkt i livet.

Men nu är det nytt år, ny sida, och nya framtidsplaner.

Puss och godmorgon!

Femtonde April 2016, en dag för kontemplation.

Vissa dagar så är hjärnan mer kaosig än vanligt.
Idag har jag hunnit vakna med en kropp och hjärna som kändes fullständigt misshandlad efter att pollen hade haft sex med mig hela natten.
 
Det gick till slut över och jag var bara seg och ineffektiv istället, och lyckades fokusera på allt annat än det jag borde.
 
Det gick vidare till att jag var jätteeffektiv och alldeles lycklig och såg på allt i ett rosaskimrande sken medan jag fick allt möjligt gjort och tänkte på underbara människor i min närhet.
 
Det i sin tur gick över till en känsla av uppgivenhet över hur lite jag betyder i de flesta sammanhang och hur oviktig jag faktiskt är både gällande jobb och vänner och sådär, och hur lite avtryck jag faktiskt gör egentligen.
 
Sen blev jag mer filosofisk och försökte vara accepterande över det faktum att vi alla är jävligt obetydliga.
 
Och lite bitter blev jag med, någonstans längs vägen.
 
Jag hann även med att fundera på om man skulle börja sälja knark eller nåt sånt för att tjäna en massa pengar, eller kanske blanda underliga saker och påstå att det är medicin som botar diverse åkommor, och sälja det jävligt dyrt, och försörja sig så.
Det känns som tryggare inkomst än det mesta annat.
 
Och så övervägde jag återigen att sälja av min samling med instrument och förstärkare och annat som jag ändå aldrig använder, det där med musik är en jävla förlustaffär hur jag än vänder på det, och det även när jag faktiskt jobbar med det, men säljer jag av sakerna så kanske det rent av skulle vara med lite vinst.
Nej, jag kommer inte göra det, jag vet att det går över, dessutom har jag ett gäng låtar jag måste göra klart.
 
Och nu sitter jag här med en lång jävla butter text framför mig, en text som jag antagligen inte borde posta.
Men om det är någonting jag har lärt mig genom åren, så är det att få saker är lika illa som att inte dela med sig av det man skapat, även när man inte är nöjd med det.
Även när man känner att det inte egentligen är färdigt.
Även när man vet att andra kommer gnälla över det man säger eller gör.
Eller anklaga en för att man tigger sympatier eller vad som helst.
 
Vet ni?
Jag är jävligt bra, och jag lever ett jävligt bra liv med jävligt fantastiska människor runt mig.
Vissa av dem är jag sjukt less på ibland, eller irriterad på, eller bitter över hur de är.
Men det är så det är med vänner, och det är så det är med livet.
Och det är okej.
 
Egentligen är jag nog rätt nöjd, bara inte just nu.

2016 Q1 – Tankeslask.

Det här är ett sånt där inlägg som det kanske inte är värt att läsa om man inte vill dras ned eller så, jag vill bara kasta ut det ur mig i hopp om att det kanske hjälper lite.
Så, du har blivit varnad.


 

Det här verkar vara ett sånt där år då jag ytterligare tvingas omvärdera mig själv, vem jag är, vad jag är, och kanske mest av allt, vad jag är värd eller inte.
Eller vad som är värt mig?
Eller…

Ännu ett år av förvirring.

Hittills i år har jag blivit av med, är på väg att bli av med, eller har avsagt mig fem olika uppdrag/jobb/engagemang som alla har hängt med i flera år.
Avslut av väldigt olika slag och orsaker ska sägas, men oavsett så blir det rätt påtagligt när det klumpar sig så, och det är svårt att inte ifrågasätta sig själv en del när det händer.
Eller ifrågasätta om det jobb man gör, och gjort, betyder något eller inte.

Och den eviga frågan, om ingen märker det man gör, betyder det att man gör ett dåligt jobb, eller ett bra?
Om nästan ingen (åtminstone initialt) märker skillnaden när någon annan gör jobbet istället, betyder det att man inte är så bra eller speciell som man trodde?
Eller rent av att de där detaljerna man varit så mån om och noga med, inte egentligen betyder något för andra än en själv?

Tvivel tvivel tvivel.

Eh, ja alltså, Glad Påsk menar jag så klart.

Årssammanfattning 2015 – Livet

Jag påbörjade 2015 utmattad, trasig och med en ny rekordvikt uppåt, typiskt dåligt sätt att börja ett år på skulle man kunna säga.

Årets mål var dock ganska enkelt, jag ville få mitt liv att bli bättre, ändra saker som inte fungerade längre, se till att jag började må bra och trivdes med livet, och gärna bli av med sådär femton kilo dödvikt från mig.

Planen: Umgås mer med de som får mig att må bra, göra sånt jag gillar, prioritera mig själv samt öva mer på att säga nej.

Såhär ett år senare så kan jag konstatera att jag för en gångs skulle lyckats rätt bra.
Jag gjorde sånt jag vill göra, jag åkte på rätt mycket mer turné än vanligt (tack Charta 77, förlåt att jag utnyttjar er som terapi och verklighetsflykt), jag gick på lite fler spelningar än på många år, spelningar där jag inte jobbade utan bara var publik alltså, jag träffade vänner helt enormt mycket mer än på flera år, speciellt under våren och sommaren, jag kom iväg på festival som jag inte jobbade på, jag gick på spelningar där jag inte jobbade, några gånger för att se band som jag inte hade jättemycket koll på men som verkade intressanta, jag gick på spontana fester.

Jag lyckades springa en del, under våren åtminstone, och jobbade rätt snabbt bort de där kilona jag ville få bort, och sen ytterligare några till, vilket fick mig att må bättre.

Nästa stycke och en bit framåt borde säkert ha både content warning och trigger warning, jag tänker vara jobbigt ärlig, okej?

Jag fick nya vänner, blev förälskad och kär, jag var otrogen och skilde mig, jag skaffade lägenhet, flyttade, nobbade erbjudanden om jobbyte, utreddes för misstänkt ADHD samt växte som människa.

Otrogen?
Ja.
Nej, det var inte orsaken till skilsmässa och så, de tankarna och planerna fanns tidigare och har pratats om till och från i flera år, så släpp den tanken på en gång.
Nej det är inte rätt att vara otrogen, nej jag tänker inte förneka att jag var det.

Kär?
Jo, det kan man väl säga, väldigt mycket kär.
Ibland kommer det in en människa i ens liv som får en att växa, att se saker på nya sätt, att omvärdera saker och mest av allt bara göra en till en ny och bättre människa.
Just så känns det med Ida.
Jag är inte bara kär, utan helt jävla hopplöst galet tokkär, fortfarande.

Lägenhet?
Jo alltså… jag saknade köpoäng för att få en bostad enkelt, och jag saknade tillgångar för att kunna köpa en, så jag räknade med att hamna på andrahandsmarknaden i några år…
Men lite sådär som vanligt när jag måste lösa saker trots omöjliga odds, så råkade jag söka en lägenhet hos en liten värd som kör med lottning bland de sökande, och vann lottningen och fick lägenheten.
Ja, fortfarande i Märsta, ja den är fräsch och bra, ja jag trivs.

Jobbyte?
Mjo, det dök upp några erbjudanden under året, som lockade på olika vis, men som jag avböjde, jag trivs rätt bra med det jag har, och det räckte med förändringar för ett år.

ADHD?
Jo, det var dags att ta tag i det där igen kände jag, försöka få lite ordning på livet, så tidigt under året kontaktade jag vården igen, för att återuppta det som påbörjades 2002, efter lite prat med dem så konstaterade de att det var motiverat med en NPF-utredning, och mot slutet av året så var den klar.
Jag fick föga överraskande en ADHD-diagnos, och tillhörande medicin skrevs ut 30:e December, lysande slätt att avrunda året.

Växa som människa?
Till att börja med så blev jag några centimeter längre, det där med att må bra kan ha den effekten liksom.
Men framför allt vill jag tro att jag blivit en väldigt mycket bättre människa; genom att lära mig att ta hand om mig själv bättre, så har jag samtidigt lärt mig ta hand om andra långt bättre, jag vill tro att jag rakt av har blivit en bättre vän, en bättre medmänniska, och för den delen, en långt mindre pessimistisk person (trots bibehållen cynism).
Jag har även lärt mig att ta det mer lugnt, att istället för att stressa halvt ihjäl mig för att hinna i tid, så lyckas jag ofta ta det lugnare och acceptera att jag kanske blir sen, och att det är okej.

Det hände en del dåligt med, det dog en massa människor, jag spenderade fånigt mycket tid bråkandes med vården (inte för egen del), jag sa och gjorde dumma saker mot människor jag bryr mig om, och en massa annat sånt, men i stort, så var 2015 ett helt fantastiskt år.
Faktiskt… ett av de bästa åren i mitt liv, och det är rätt många år att tävla mot vid det här laget.

Jag har utelämnat en hel massa saker som har hänt, en del för att jag inte kommer på dem just nu, andra för att de mest bara låter negativa, och det behövs inte en massa sånt, jag vill minnas 2015 som ett bra år, för totalt sett så var det det, helt fantastiskt bra.

Nu siktar vi på ett lika bra eller bättre 2016!

2016 – Vad gör vi nu då?

Hur börjar man en sån här post? Och vart vill jag egentligen komma med den?

Eh, jo, alltså.
Det är början på ett nytt år, och det är ett år då det är dags att få saker gjort, sånt där som jag började dra lite i förra året redan, men utan vidare resultat.
Vad är mina planer?
I huvudsak har jag två planer som jag verkligen vill lyckas genomföra, och en tredje som är lite bonus.

Ett.

Jag vill ordna en sjuhelvetes skitbra födelsedagsfest för den viktigaste människan i mitt liv; mig själv.
Jag fyller 40, och eftersom jag redan påbörjat sånt där fyrtioårskrisande genom att skilja mig, skaffa en nyare och yngre flickvän (må så vara att hon bara är ett halvår yngre, men ändå), skaffa nya musikinstrument, gå på spelningar, festivaler  och åka på turnéer mycket mer, tagit tag lite i planerna på att tatuera mig och lite sånt så är det väl lika bra att löpa linan ut och ha en seriös jävla fest också, inte sant?

Frågan är:
Var har jag den? och i vilken form?
För helst vill jag nog ha ett ställe med antingen alkoholservering, eller åtminstone möjlighet att dricka en del, och även en scen som kan hantera ett liveband eller två, vilka band eller musiker jag vill ha på den vet jag faktiskt inte, det är mer upp till andra faktiskt, men livemusik vill jag ha.
Och sen ska det helst gå att komma dit och sen hem igen på smidigt sätt för de som kommer, eller finnas bra övernattningsmöjligheter.
Och det handlar då om mitten av sommaren, runt min födelsedag någon gång, 1:a Juli.
Alla förslag mottages tacksamt.

Två.

Jag vill spela in musik och spela musik live.
Det låter ju inte så svårt så klart, men det är det.
Jag har några låtskisser klara, men jag får ju aldrig tummen ur att göra dem helt färdiga, eftersom jag plågas av prestationsångest och kraftig brist på deadlines, samt att jag inte har en aning om vad jag ska göra med dem egentligen, vilket i sin tur mest beror på att jag inte drar ihop lite folk att bolla det mot i en replokal eller så, så det blir klart, eftersom jag inte får tummen ur då jag inte vet vad jag ska ha det till och dessutom saknar deadlines…
Hur fixar jag det? vad vill jag göra egentligen? varför då?

Tre.

Jag vill skriva mer, jag hade rätt bra flyt med det i några år, sen tappade jag fart för ett och ett halvt år sedan, och det dog ut i stort sett helt för ett år sedan, jag vill komma igång mer igen, den här posten är lite ett utslag av det (därför är den även långt mindre genomarbetad än jag känner mig helt bekväm med egentligen).

Det var nog det viktigaste, ja, det låter kanske banalt för dig, men för mig är det inte det, jag vill ha din hjälp.

Så tjata på mig, kom med förslag, hjälp mig, tvinga mig, piska mig eller vad som helst som kan tänkas ge resultat.

Tack, och gott nytt år.

2015 – Drömmarna, hoppet och förväntningarna.

Varning:
Det här är ytterligare en sån där självförhärligande post som handlar om mig mig mig och nästan ingen annan, vill du inte läsa sånt så låt bli att läsa den här, okej?
Bra, då kör vi.

Jag har fortfarande de där råsafärgade glasögonen på mig, okej?
2015 är för min del till stor del fortfarande ett oskrivet blad, det inleddes med en förbannat bra nyårsafton, och sen har det till rätt stor del innehållit magsjuka, arbetsstress, ångest och panik (alltihop relaterat).
Men framtiden, resten av året, det ska fan göras något vettigt av.

Så de smått skissartade planerna är som följer:

Jag ska dra ihop de där pengarna som skatteverket vill ha från mig, ja, det är rätt mycket, men jag är redan på god väg, och jag hoppas på att ha fixat det tillls början av Mars någon gång, tills dess lär det dock vara ont om utgifter i mitt liv utöver de mest nödvändiga, men det är lugnt, jag fixar det.

Jag ska fan få ihop ett band att göra musik med och spela in lite med innan jag blir av med replokalen om några månader (Juni var var senaste budet tror jag), ja, det är dags att få tummen ur och göra egen musik igen, eller snarare göra klart de skissartade idéer som flyter runt i skallen, och den här gången tror jag att vi skippar demokrati och sånt trams, om inte den optimala trio-konstellationen eller nåt annat sjukt bra faller på plats.
Vill du vara innblandad så säg till för fan, även om (eller speciellt) om det är som slavdrivare som piskar mig framåt.
Ja, jag är helt säker på att jag gör så bra musik att ni egentligen vill att jag ska få tummen ur, även om ni inte vet det.

Jag vill ut mer som ljudtekniker, senaste åren har det tagit mer fart igen (trots att jag trodde att jag hade lagt ner det nästan helt) och av alla mina hobbys (som blivit jobb) så är det fortfarande den roligaste.
Det är antagligen inte helt långsökt att tro att jag kommer ut några vändor med Charta 77, och Krymplings känns inte heller som något longshot och Kompledigtfestivalen är jag redan inbokad för i år igen, det är alltid bra, men sen då?
Det skulle ju vara en liten fjäder i hatten för mitt ego att få jobbet som tekniker åt KSMB förstås, det finns både bra och dåliga sidor med det så klart.

Andra återföreningar skulle kunna vara jävligt kul att åka med på med, det finns ju en del det här året, med band där jag har rätt bra koll på musiken, ännu roligare vore det så klart med någonting nytt och fräscht, eller något sånt där som jag själv inte ens tänkt på.
Fan, allt skulle vara kul, kanske egentligen mest av allt sånt som inte är melodiös punk på Svenska, jag blir alldeles för ofta typecastad känner jag.
Så, hit me, jag är öppen för förslag.

Öl ska bryggas, det har blivit paus med det rätt länge nu för att varken tid eller ork har funnits, men jag har en del specialingredienser som behöver få para sig med god öl, samt att det alltid behövs en bra Pale Ale till våren och sommaren och sådär.

Jag hade en plan ett tag, om att jag skulle skita i det där med att man ska ha sin stora fest när man fyller 40, och dra av den ett år tidigare istället, eller också, för varför vänta ytterligare ett år när man inte egentligen vet om man är kvar här då längre eller inte.
Sen började jag inse hur många som fyller 50 i år och att det därmed kan bli lite klurigt att klämma in ytterligare en stor fest bara sådär, så jag tror att jag backar på den idén, men nog fan är det frestande fortfarande, bara för att det skulle vara jävligt kul med en riktigt seriös stor fest.

Det skulle vara rätt grymt med ett år utan massa sjukdomar och skit, och jag ska definitivt tillbaka till nivån att jag springer någon eller några mil i veckan, någon mil åt gången då, jag saknar det, men jag är snart där igen.

Mest av allt så hoppas och ser jag fram emot ett jävligt bra år då både jag och alla runt mig mår bättre än förra året, ett år där det positiva överväger det negativa, ett år där saker inte går åt helvete.

Skål vänner.
Nu kör vi.

En ursäkt och en förklaring (inte en årskrönika för 2014)

Vänner, bekanta och andra som av okänd orsak läser det här, Gott nytt år.
Och med det sagt, varning för personligt inlägg och eventuell negativism, men det här är viktigt för mig.
*

Jag ber om ursäkt att jag inte pratat med dig på ett tag, eller dig eller dig eller dig, det är inte dig det är fel på, det är mig.
Och er jag har pratat med, och sagt att jag ska träffa, men sen inte träffat, det är inte er heller det är fel på, det är mig, och tiden, men mest mig.
*

Jag har under senaste året hunnit med en rätt brutal utmattningsperiod med rätt många dagar då jag knappt orkat ta mig ur sängen, jag har hunnit dra på mig en trasig/överansträngd/inflammerad armbåge och axel, jag har haft en eller annan dust mot depression som försökt dra ner mig, och jag har samtidigt försökt hinna med allt jag måste, allt jag vill samt familjen, det som mestadels fått stå tillbaka är återigen mittenpunkten, det jag vill, vilket inkluderar vänner.
När det väl funnits tid för det så har istället orken alldeles för ofta uteblivit, eller ångesten valt att skutta fram som gubben i lådan, och sammantaget så har allt det bjudit mig på tio kilo extra att släpa runt på, vilket inte direkt motverkar de andra negativa sakerna.
*

Kort sagt, det har varit ett jävligt jobbigt år, trots att jag aktivt jobbat på att lära mig säga nej, jag har mycket kvar att jobba på där.
Till allt det övriga så överraskade skatteverket mig väldigt negativt mot slutet av året, vilket definitivt inte var vad jag behövde då.
Det kommer lösa sig, även om det blir några rätt fattiga månader i början av det här året.
*

Hur som helst, jag ville nog mest säga tack för att ni ändå finns där samtidigt som jag ber om ursäkt för att jag inte alltid gör det själv.
Och ett litet extra tack till er som av okänd orsak titt som tätt släpar med mig som tekniker på turnéer, festivaler och annat, utöver att jag självklart gör det för äran, berömmelsen, all den fria spriten och de enorma rikedomar det ger så är det nästintill oslagbart som andningsventil i tillvaron, och det är värt så sjukt mycket, tack som fan.
*

Det här är på intet sätt min årskrönika eller nåt sånt, jag ska försöka få ihop en sån med, den kommer vara fylld med positiva saker i stil med det finaste jävla bröllop jag haft äran att vara med om, några jävligt kul turnéer, två underbara ungar som ständigt överraskar med att vara sådär underbara som ungar kan vara, landets trevligaste jävla festival, några av världens bästa jävla vänner, och jag vet fan inte allt, men den kommer, någon gång, när jag har tid och ork, för att bevisa att året inte var så negativt som jag får det att låta här.

Men det här var som sagt menat som ett tack och en ursäkt, eller kanske snarare förklaring, jag behöver inte be om ursäkt för att även jag mestadels bara är människa.

Vi ses på barrikaderna, i frontlinjen, vid baren eller vid mixerbordet.

Puss!

2013, året då jag…

Varning!
Det här inlägget innehåller en massa text, är antagligen inte världens roligaste läsning, är introvert, navelskådande, egoglorifierande, onödigt och kansäkert bitvis upplevas som smörigt och inställsamt.
Det är antagligen ett rätt onödigt inlägg för alla utom mig.
Så, skyll inte på mig om du ändå läser det.

Vinter.
2013 började ungefär likadant som 2012 slutade, med en massa arbete och ännu mer snö, men sen kom det en paus, det kan vara så att jag fick väldigt lite gjort under en period, antagligen i ett omedvetet försök att återhämta mig från vad som kändes som nästan konstant arbete under några månader.
Jag är faktiskt inte helt säker på vad jag spenderade vintern och våren åt annat än att jag började få lite fart på det där med att brygga egen öl som jag påbörjade året innan.
Faktiskt så började jag under våren allt mer inse att jag nog faktiskt var rätt bra på det med tanke på andras respons på hur det smakade, ja samt att jag själv då var rejält nöjd med vad jag åstadkom då så klart.

En kort vistelse i kulligare område hanns med, i Orsa närmare bestämt, där jag lekte snowboardlärare åt vänner och skidlärare åt dottern, något som gav gott resultat, man skulle kunna hoppas på att hinna med någonting liknande i år med.

En rätt viktig sak till tog jag tag i, det där med att skriva, jag gillar det, jag har gillat det länge, till och från har jag rent av varit övertygad om att jag är rätt bra på det, men det blir liksom aldrig av.
Ett av största felen är att för många av mina skrivprojekt är för stora, eller kräver för mycket för att bli mycket mer än i bästa fall början till ett utkast, så jag tog tag i det lite mer seriöst och satte upp nästan rimliga mål, dessutom kombinerade jag det med ett annat projekt jag tänkt på länge men som aldrig blivit av, att lyssna igenom hela min fysiska CD-samling, resultatet av det syns till stor del i den här bloggen.
Nej, jag lyckas inte alltid lyssna på en skiva per dag till frukost (eller alls), men jag försöker, och jag försöker se till att skriva en recension per dag, ibland blir det bra, ibland blir det bajs, men målet är att få det gjort, och göra klart hellre än att polera i tid och evighet.
Det finns de som påstår att det gått ut över min andra blogg, www.slavidag.se men den har tappat tempo av helt andra orsaker, främst att jag kände att det till stor del bara blev tjat, men även för att jag fick allt mer insikt om hur det faktiskt fungerar hos SL, trafikverket med flera, och när man inser att ens vildaste spekulationer om det är långt närmare sanningen än vad som borde vara möjligt i Sverige, eller någonstans, 2013, så är det svårt att satirera så mycket mer, det är för mycket som att skratta åt förståndshandikappade, lyteskomik är inte riktigt min grej.

Vår/Sommar.
När våren började närma sig sommar så fick livet desto mer fart både vad gällde jobb och annat jobb, och med annat jobb så åsyftar jag det som inte är min huvudsakliga inkomstkälla.
Dels var det Charta 77 som bjöd på utmaningar för mig som ljudtekniker, först på Kafé 44 tillsammans med Subhumans och ett trasigt mixerbord, vilket ledde till att jag i slutänden hade ett panikfixat mixerbord med överväldigande sex kanaler att jobba med (vilket ledde till publik som sa till banden att dom inte hört något som låtit så bra på 44:an på skitlänge, publiken hade inte en aning om förutsättningarna), sen genom att boka in mig för deras stora festivalgig på Peace&Love och slutligen genom att jag ansvarade för ljudet på deras lilla kalas i Köping där ett eller annat band till spelade.

Sen var jag visst med om att arrangera en Festival i Märsta, den första i sitt slag på tio år eller så, och för min del den första festival jag varit inblandad i som arrangör sedan Mera Hitlåtar las ner i början av millenniet.

Häromkring någonstans var det även beräknat att en son skulle levereras av storken, vilket gjorde all planering rätt spännande, speciellt när det bekräftades att jag skulle med som ljudtekniker till Peace&Love och planer för det började göras på allvar.
Det kan vara värt att påminna om att Charta 77 och stora festivaler statistiskt sett är en väldigt dålig kombination, dagen efter bekräftandet och en del jobbande med kanallista och annat så gick nyheten ut att festivalen ställdes in.
Här kunde saker ha slutat med ett antiklimax (nåja, Charta hade redan firat sin födelsedag en del, bara inte så storslaget som det var planerat), och deras lust att styra upp något alternativ till festivalen var helt uppenbart obefintlig.
Planen för festivalspelningen var då att nästan alla tidigare medlemmar i bandet skulle dyka upp och gästa på en eller flera låtar, det här inkluderade då tidigare trummisen Leffe, som skaffat flygbiljett från sin nuvarande bostadsort, i Thailand just för det ändamålet, en biljett vars kostnader skulle ha täckts av gaget från festivalen, som nu inte skulle bli av.
Så tvärt emot alla instruktioner från min vid det laget höggravida fru började jag dra i alla trådar jag kunde komma på eller hitta, inklusive några som jag inte ens visste fanns innan jag började rota runt, målet var att hitta en lokal, stor nog för en rätt rejäl partyspelning, och helst med befintlig ljudanläggning och ölförsäljning, för att styra upp ett kalas av något slag.
Samtidigt som jag började rycka i allt jag kunde komma på så var jag även på bandet om att det inte var okej att skita i en sån här grej, det skulle inte vara okej att inte göra någonting alls, det var för bra läge ATT göra någonting stort helt enkelt, dessutom har jag i flera år förespråkat just en sån ”storbands” spelning med dem, ett gig med så många som möjligt på scen samtidigt, som vet vad dom sysslar med.

Säkra källor gör gällande att det gav effekt.
Innan jag hann presentera de lokaler jag hade lyckats gräva fram som reella alternativ så kom oväntad hjälp från annat håll och det hela bokades in på Debaser Medis, och givetvis tackade jag ja till att jobba som tekniker hela kvällen, en kväll som det finns mer att läsa om här, här, här och här.

Det var en av de häftigaste punkkvällarna jag varit med om sen den första Totalgalan jag var på, det var även två dagar efter att  den där sonen som inte ville komma ut slutligen ändå gjorde det, så man skulle kunna säga att det var en smått stressig period i mitt liv.

Under kvällen passade jag även på att utnyttja en av mixerbordets trevliga bonusfunktioner, möjlighet till multikanalsinspelning av allt som gick in i det, så plötsligt satt jag med vad som eventuellt skulle kunna vara rätt häftigt ljudmaterial, mer om det senare.

Det var en sån där kväll när saker bara fungerade rakt av med ljud och allt, ingenting kändes särskilt dåligt och det kom fram publik och andra artister och gav beröm för att det lät så jävla bra, för er som vet något om ljudtekniker rent allmänt så vet ni sannolikt att det är en sån sak som helt enkelt inte händer.
Att kalla det egoboost när det ändå händer är något av en underdrift, åtminstone när de som säger det är sådana som man vet att dom menar det, annars skulle dom hållit käft.
När det sen även kommer andra tekniker och säger det… jupp, jag var jävligt nöjd med livet då.

Två dagar innan anlände som sagt det där barnet, som visade sig vara en välskapt kille av det snällare slaget, jag är säker på att han någon gång i framtiden kommer ta igen det, men som det är nu så är han helt enkelt en jävligt snäll och lätthanterlig kille som mestadels är nöjd med livet rakt av och dessutom precis sådär charmig och söt som inte alla småbarn är, trots att många påstår annat.

Lagom till att världen stabiliserat sig något igen efter det här så var det dags för visfestivalen Kompledigt i köping igen, något som snabbt kommit att bli en av sommarens höjdpunkter för mig, återigen var det då i rollen som ljudtekniker jag var där, den här gången mer välplanerat av mig, vilket ledde till långt mindre krånglande teknik än året innan (och enligt säkra källor, mindre teknikkrångel än något tidigare år alls) samt en helg med i det närmaste total hybris på grund av allt beröm jag fick av både artister och publik, sånt händer helt enkelt nästan aldrig, och det här var andra gången samma sommar.

Höst/Vinter.
Det började redan ganska precis efter Charta 77:s lilla Punk&Love gala att pratas om någon form av utgivning av både ljud och bild som spelats in där, så jag ägnade tid under både sommar och höst åt att försöka få till en vettig ljudmix av Chartas uppträdande, ett jobb som inte gjordes alldeles enkelt av att det inte var mickat för inspelning utan för livegig, det var en sättning som var ganska sjuk för ett punkband (Två gitarrer, trummor, percussion, bas, fiol, sex sångare/kör, några oplanerade gästsångsinhopp från andra band osv.), allt som allt jobbade jag som mest med 32 kanaler inspelat material, även om några i slutänden plockades bort.
Hade det varit en studioinspelning med diverse pålägg och liknande så hade det inte varit någon enorm mängd, men live för ett sånt band så är det rätt saftigt.
Det underlättades inte heller av att respons på nya mixar ofta dröjde veckor eller månader, och alla hade så klart olika åsikter, som sig bör, så allt drog ut på tidenen del.
Om det blev bra eller inte lämnar jag åt andra att avgöra, det lär går att se och höra det hela för 25:- på http://cineplay.se/musik/charta-77-punk-and-love samt att det finns smakprov på youtube:

Den finns även på fysisk DVD, men när den finns att köpa och var vågar jag inte uttala mig om.

Är jag helt nöjd med min insats?
Nej.
Kommer jag någonsin bli det? Nej knappast.
Men, några av låtarna som är med är antagligen de bästa versioner av de låtarna som någonsin har släppts.
Sug på det en stund.

Mer kul under hösten var att en annan ljudtekniker hörde av sig till mig och undrade om jag ville vara tekniker åt det band han är med i när dom skulle spela i Linköping och Stockholm.
Det här var en av årets mest oväntade grejer och en av de som för mig var mest smickrande, det finns rätt goda skäl för det ska ni se, men för att förstå det så krävs lite bakgrundshistoria.

När jag var någonstans i den nedre änden av tonåren och började ränna på spelningar med en massa bra band, och ett eller annat inte så bra för den delen, så var ljudet på spelningar mer ofta än sällan helt fruktansvärt dåligt, rätt många ljudtekniker, kanske speciellt på punkspelningar, hade ingen vidare koll på vad dom sysslade med, och framför allt, dom ansåg att det viktiga var att allt (typ)hördes, och sen var det bra med det, helst skulle ljudet dessutom vara så starkt som möjligt.
Jag vet flera tekniker från den tiden som gärna skröt om att dom hade lyckats spräcka högtalare på den ena eller andra spelningen.
Men, i detta så fanns det en eller annan tekniker som stack ut och försökte med något annat, jag vill tro att det var medvetet, men kanske var dom helt enkelt bara naturligt bra på att inte bara få fram ljud, utan även dynamik, och att inte nödvändigtvis pressa ut maxvolym utan istället servera en BRA ljudnivå, och kanske rent av använda effekter på ljudet, sånt där som annars oftast var förbehållet helt annan typ av musik, en av de här teknikerna hette Mattias och det råkade sig så att han var tekniker åt ett av de band jag såg allra mest under den perioden, Charta 77.
Då jag däromkring hade börjat nära tankar om att bli ljudtekniker, och bli bra på det, så lät jag mig inspireras av de jag upplevde som bra, och det här var definitivt en av dem, även om mina första intryck av honom som person kanske inte var de bästa.

Att vi träffats här och var genom åren efter det har varit tämligen ofrånkomligt, speciellt som jag efterhand allt mer halkat in på att vara tekniker åt samma band efter att han slutat med det åt, men att bli tillfrågad om att vara tekniker åt honom och bandet han är med i, som dessutom musikaliskt ligger rätt långt ifrån vad jag ”oftast” jobbar med för musik, det var faktiskt större för mig än jag hade räknat med.
Att det dessutom är ett förbannat bra band (och trevligt, visade det sig) gjorde absolut ingenting sämre, så det blev en liten tripp till Linköping samt lite jobb i Stockholm med Isobel & November, som om jag fick bestämma borde spelas överallt, för helvete, det här är bra.

Det känns som att jag redan hunnit glömma bort mer av vad som hände under hösten, vilket antagligen beror på mer som hände under vintern, men det var främst precis efter årsskiftet, så det ska ni skita i just nu.

Jo, det blev en miniturné som tekniker åt Charta 77 i December, och där släpptes DVD:n som tidigare nämnts, eller så gjorde den inte det… den fanns åtimstone, officiellt är den inte helt släppt som jag förstått det, men jag har just idag slutligen lagt beslag på en för att få se och höra hur det blev, jag är faktiskt lite nervös.
Under den turnén så bjöds det även på en sån där kväll som är hur alla turnédagar borde vara, dagen det skulle spelas i örebro så hann vi med att leverera öl till ett systembolag och en icabutik, med turnébussen, och mellan soundcheck och spelning så avverkades en ölprovning hos vad som visade sig vara ett helt sjukt trevligt bryggeri, Närke kulturbryggeri, och under rundvisningen så hann vi även med en smått hetsig diskussion om huruvida våld någonsin kan vara acceptabelt som ett politiskt medel, mycket givande, och extremt otippat under just en bryggerivisning.
Ja, god öl hade dom med ja, god som fan, lite synd att det är så svårt att få tag på dem i nollåttaland.

Och sen var det den där grejen med att brygga öl som fick sig en liten, eh, en rätt stor boost tack vare att jag bestämde mig för att lita på min förmåga och andras påståenden om att dom skulle vilja betala för mer öl från mig, så jag tog mod till mig och frågade efter pengar.
ElMer konkret så frågade jag om dom var villiga att faktiskt gå in och betala för ett bättre bryggverk åt mig för att som tack få öl av mig, jag tänkte att jag faktiskt inte hade någonting att förlora på att fråga.
Responsen blev dock inte riktigt som jag hade trott.

Jag hade räknat med att kanske kunna få ihop till någonting lite bättre än det jag hade, det kan man säga att jag fick, men inte förrän jag tackat nej till flera (?!) erbjudanden om finansiering för att starta ett eget kommersiellt bryggeri och även erbjudanden om långt mer pengar än jag faktiskt skulle ha glädje av utan att gå upp flera nivåer i storlek.
Jag är fortfarande tämligen överväldigad över hur mycket en del tror på mig och min förmåga och jag hoppas innerligt att jag inte kommer göra dem besvikna med ölen dom får som tack.

Slutligen så avrundades året (utöver jul och nyår och allt sånt där som hör till varje år) på en hög not med att jag hjälpte en av de viktigaste vännerna att skriva en fråga-chans lapp med alla de viktiga alternativen:
[ ]Ja
[ ]Nej
[ ]Sieg Heil

Hon fick, som sig bör, ett Ja.

All is well in the world.

Jag höll på att glömma en sak, något som fått mig att känna en väldig massa stolthet, min dotter, unga fröken Tesla, fem och ett halvt år gammal, knäckte läskoden under hösten/vintern, och jag vill faktiskt ta åt mig en del av äran för det.
Så nu hanterar hon läsning, addition, subtraktion, multiplikation, division, sarkasm, ironi, argumentation, kritiskt tänkande, windows, smartphones (både IOS och Android)… har vi skapat ett monster?

Om den här sammanfattningen ter sig stolpig, upprepandes, inkonsistent eller annat så skyller jag det på att den skrivits under en alldeles för lång period och med långa avbrott mellan gångerna.
Jag tar inget vidare ansvar för någonting alls och ber uppenbarligen, tvärt emot vad man bör, om ursäkt för mitt skrivande.
Hey, du valde själv att läsa det här, trots inledande varning.
Puss och tack för ett jävligt intressant och händelserikt år, och till alla er jag glömt nämna, alla händelser jag glömt eller förträngt osv.
Förlåt.
Jag menar det verkligen, och påminn mig gärna, jag kanske skriver ett addendum sen.

Saker som jag reda nu inser att jag inte nämnt ordentligt men som betydde mycket för mig involverar bland annat ytterligare ett Charta 77 kalas, det som hölls i köping, i slutet av maj tror jag? Där en massa band spelade, och det obehagliga är att jag knappt minns vilka utan att aktivt fundera, det var hur som helst en jävligt kul och häftig kväll det med.
Sen var det Köttgrottorna som firade 30 år de med, och hade ett kalas på Debaser Slusssen, och där bjöds det på några av årets bästa spelningar som jag INTE var tekniker på, och ett Köttgrottorna som var i bättre form än på jäkligt länge.
Det var visst en invigning av Stockholms egen Brewdog Bar någonstans i våras med, och så var det…
Fan, det är ingen idé, det får räcka såhär.
Det var ett jävligt givande år.

Puss och tack.