Etikettarkiv: punk

Dagens Skiva

Tyst För Fan – Ekon Från Ebba Grön

Jag hade tänkt svära lite bara, men jag bjuder istället på en kvällsrecension av en samlingsskiva som jag snubblade över:

Tyst För Fan – Ekon Från Ebba Grön.

Det var länge sedan en skiva bjöd på så här blandade intryck.
Flera av spåren får mig att vilja leta upp artisterna och ge dem stryk.
Några av de andra spåren, som Love Antells tolkning av Scheisse exempelvis, får mig att vilja krama honom, och Satan Takes a Holidays version av Häng Gud gör att jag blir nyfiken på vilka dom är och vill höra mer.

Det kanske är jag som är konservativ eller nåt, men alldeles för många av låtarna låter som att dom är gjorda av folk som aldrig hört Ebba Grön, och framför allt inte varken förstår texterna eller musiken, det är lite som att höra barn sjunga låtar på språk dom inte förstår, dom ljudar orden, men det betyder ingenting.
Jag tror att det som mest gör mig illamående är hela det där konceptet att göra om arga låtar i moll till smaklöst dansanta dur-orgier.

Och för att dementera påståenden om att jag hatar allt som är elektroniskt eller nåt sånt så måste jag erkänna att jag gillar Beatrice Elis version av Flyktsoda och känner ett behov att kolla upp mer om vem hon är.

Är det för övrigt bara jag som tycker att introt på Looptroop Rockers version av Stopp! låter jävligt mycket som någonting som skulle kunnat vara med på Monsters ’Rockers Delight’?

 

Är det här en skiva du borde lyssna på?Ja, kanske, men var beredd på att det är jävligt mycket bättre mot slutet än i början.
Borde du köpa den?
Nej, definitivt inte, sånt här ska inte uppmuntras annat än när det helt uppenbart görs av kärlek, och det är lite för mycket här som luktar billig PR och ett skivbolag som kommit på att dom redan gett ut allt med Ebba Grön för många gånger men ändå vill pumpa ut ytterligare lite pengar ur namnet.

Lyssna istället här:

Dagens Skiva

Ohlson har semester production – Trumslagarpojken

Dagens frukostskiva.

Ohlson har semester production – Trumslagarpojken.

Sveriges mest sociala och sympatiska band?
Att jag nämner det är för att det spelar in, jag tror inte att någon som pratat och umgåtts med det bandet en stund kan annat än älska dem, helt oavsett om man egentligen gillar musiken eller inte, eller snarare så tycks det få folk att älska musiken, men jag tänker trots det försöka vara opåverkad av sånt där som social påverkan när jag säger att det här är skitbra.

Det här handlar alltså om punk, på Svenska, med omväxlande tramstexter, personliga texter, politiska texter, filosofiska texter och en eller annan som avhandlar kvällstidningslöp, melodiös punk kanske ska sägas.
MEN, det här är viktigt att vara beredd på antar jag, när jag säger att det är melodiös punk på svenska (vilket jag gör) så menar jag inte att det är ”Trallpunk”, för det här är mestadels rätt så långt ifrån just typisk trallpunk, framför allt så är det långt råare och naknare, eller som vissa skulle beskriva det, bättre.

Jag har nog egentligen redan sagt vad som finns att säga om innehållet, och om bandet, och… ja visst ja, jag sa redan att det är jävligt bra med ja.
Vad har jag att tillägga?

Stöd bandet, köp skivan.

Dagens Skiva

Frank Evert Lipar – Disharmoni

Dagens frukostskiva.

Frank Evert Lipar – Disharmoni.

Namnet till trots så förekommer en eller annan harmoni på skivan, några av dem är riktigt snygga.

Så, det här är ett av banden ur vad jag brukar se som ”Tredje generationen” med trallpunk, en generation huvudsakligen bestående av åttiotalister som upptäckte punk genom Dia Psalma, jag generaliserar hårt nu så klart.
Hur som helst, det här är ett band som definitivt tror på en metalbas för sin melodiösa punk, kombinerat med snygg stämsång, men här uppstår genast ett problem, deras stämmor är inte vidare snygga, jag vågar gå så långt som till att påstå att det är rätt mycket målbrott som jävlas med dem och gör resultatet… varierande.
Och sen var det det där med texterna…

Vi låter det vara med att jag inte är något jättefan av texterna.
Men, det som finns, som man lätt märker, och som jag gillade redan första gången jag stötte på dem, det finns melodier och idéer som har någonting, man känner att det här har potential att faktiskt bli någonting riktigt intressant om det bara får lite tid på sig att utvecklas och mogna lite, och såhär när man ser tillbaka och har vetskap om att delar av bandet senare bildade Varnagel så är det lätt att konstatera att min efterklokhet angående dem och deras potential inte är missriktad.
Den här skivan får dock ses som kuriosa snarare än någonting annat.

Liverecension

23-till med vänner – Debaser Slussen 5/9-13

1 kommentar

Det var fyra band/artister som spelade, Söderberg, Fabriken, Gamla Pengar samt 23-till, men jag tog en paus och var ute i luft med syre under större delen av tiden som Gamla Pengar spelade, så jag får hoppa över recension av dem.

Det öppnade bra med Söderberg, det kändes rätt stelt, men ändå bra, stelheten kommer det förklaring av senare, dagen till ära så var han kompad av Roger Karlsson, och med Roger på scen så blir det sällan dåligt, däremot så satt sångharmonier och liknande lite… det lät inte jättebra, men även det kommer vi till om en stund, och gitarrerna var samma sak där, det kändes lite som att allting hela tiden spelades med samma styrka och inte blev dynamiskt, och när det sjöngs försiktigare så… ja, ni fattar principen.
Jag gillar Söderberg, men det kändes helt enkelt jävligt platt, jag tänkte att det kanske var så han ville ha det, hur udda det än verkade.

Bara några minuter senare äntrade Fabriken scenen, och efter lite inledande trassel med en gitarrstärkare så kom dom igång med punk/rock som ångvältade sig över publiken, det är musik som är lite som en käftsmäll.
Som jag förstått det så är endast två av medlemmarna på scen ordinarie fabrikanter, Curre, tidigare känd från främst Coca Carola, på gitarr och sång, samt Åke Noring, främst känd från Rolands Gosskör, på bas och sång, med sig idag hade dom även Nicke Näck från Ligisterna på gitarr och de programmerade trummor dom har på skiva hade här bytts ut mot sveriges mest levande trummaskin (han har ersatt sådana förr), Stipen.
I början imponerades jag över hur trummaskinsaktiga dom fått trummorna att låta, det var verkligen samma tryck i allt hela tiden, sen insåg jag att detsamma gällde sången, och gitarrerna, och basen och… vid det här laget insåg jag att det inte var såhär det skulle låta, och ju längre dom spelde desto mer uppenbart blev det.
Nåja, förbannat bra band och låtar, vi bjöds på en del nytt och en del av det dom redan släppt, jag ser fram emot mer, jag ser fram mot det jävligt mycket.

Sen tog jag som sagt paus och återkom först när 23-till började spela.
23-till är en sån där jävligt bra trio, det är trummor, bas, en gitarr och så sjunger dom, och dom sjunger lite stämmor och desto mer nästan hockeykörer, gitarren växlar mellan snygga ackord, hårda riff och dynamiska plock, sången växlar mellan hårt och mjukt, trummorna svänger…
Åtminstone är det så det brukade vara.
Idag så lät allt hela tiden lika starkt, oavsett om gitarren plockades försiktigt eller matade ut tjocka distade riff så höll den precis samma ljudnivå, oavsett om trummorna spelade svajig shuffle eller hårtös så lät dom precis likadant och så vidare.
23-till gjorde vad so såg ut att vara en jävligt bra spelning, det var en bra spelning, men, det lät skit.

Varför då frågar sig vissa (nicka och le nu).
Jag svarar då med bestämdhet att det beror på att teknikern aktivt förstörde ljudet.
Det låg stenhård kompressor på tamigfan ALLT.
För er som inte vet det så är kompressor, inom ljud och musik, något man använder för att jämna till framför allt sång, men ibland annat med, rätt använd så gör den att det man komprimerar hörs lite tydligare, att de allra svagaste bitarna av sången förstärks lite, samtidigt som de högsta topparna rundas av, allt för att ge en bättre och behagligare upplevelse för lyssnaren.
Fel använt så gör den att nyanser försvinner, att dynamik plattas till och saker helt enkelt inte svänger.
RIKTIGT fel använt så leder det till Death Magnetic.
Ja, hela spelningen var som ett typexempel på vad resultatet av Loudness war skulle bli om samma teknik tillämpades live.

Vän av ordning tänker självklart nu att det säkert finns en bra orsak till att teknikern gjorde så och att det bara är jag som är överkänslig och inte förstår hur bra det faktiskt var.
Vän av ordning har fel, jag vill med bestämdhet hävda att det inte finns NÅGON orsak som är bra nog för att göra så annat än att teknikern var fullständigt värdelös och lat, lat kan ha varit motivet, för det är mindre jobb att ställa in allt hårt komprimerat och sen inte behöva pilla med EQ eller så för att få till balans, åtminstone om man är kass, men gör man det så ÄR man usel på sitt jobb, då ska man fan inte jobba som ljudtekniker.
Här kommer ett band som inte har spelat på sexton år, och låter SKIT på grund av en usel tekniker?

Om någon undrar hur det påverkar er som inte förstår skillnaden på bra och dåligt ljud så är svaret enkelt, med en sån ljudbild så är risken för hörselskador markant större.

Ja, jag är jävligt irriterad ja.

Så illa att jag nästan glömde bort att nämna några andra som jag ville avliva medelst grovt våld, busvisslarna…
Om du någon gång befinner dig i närheten av mig och bestämmer dig för att häva upp en skarp vissling, räkna med en plågsam död framkallad av mig inom kort, det här gäller extra mycket om vi befinner oss i ett betongrum, exempelvis en spelningslokal.
Folk som busvisslar, helst precis bredvid ens öron, är en nästan oändligt mycket större orsak till hörselskador än spelningar i sig, och folk som gör det om och om igen förtjänar att kläs i rävpäls och skickas in på ett PETA-möte innan dom steglas.

Även om jag nu låter jävligt sur… vilket jag är, så…

Jag ska definitivt se Söderberg igen.
Jag kommer sannolikt inte få chansen att se 23-till igen, men får jag chansen så vill jag, dom kan fortfarande.
Jag kräver fan att få vara tekniker åt Fabriken så det blir rätt, jag har även en del konstruktiva idéer på det området, dom är ett band som jag SKA se mer av.

Dagens Skiva

Charta 77 – Grisfesten

Dagens frukostskiva.

Charta 77 – Grisfesten.

Jag hade tänkt skriva:
”Det här är en av världens bästa och viktigaste skivor, det är allt du behöver veta.”

Och sen vara klar för dagen, med den biten, men jag är inte så jävla bra på det där med att hålla mig kort och enkel, det är inte riktigt så jag fungerar, så istället kom jag på en massa annat jag vill säga om skivan, jag insåg att jag vill hylla produktionen, göra mig lustig över hur det antagligen inte lät i replokalen när dom började jobba med den:
”Fan grabbar, ni vet hur alla våra låtar som handlat om  köping varit mycket mer poppis än de om politik eller så? jag tycker vi gör en hel platta som bara handlar om köping, och sen söker vi småstadsbidrag från EU eller nåt”.
Jag vill även berätta hur jävla mycket den här skivan betytt för mig och att utan den så hade jag antagligen inte jobbat på helgens visfestival i köping (den kopplingen är inte så långsökt som den borde), snöa in lite på hur mycket bättre många av låtarna är live än vad dom är på den här skivan, muttra om hur svårt jag hade för Amercia från början, hur svårt jag hade att förstå varför låten Grisfesten inte fick vara med utan bara hamnade på en singel (jag förstår nu, den håller inte samma kvalitet i originalversion som i senare liveinkarnationer, körerna är bitvis hiskeliga(, jag skulle kunna hylla gitarrerna, jag skulle vilja nämna något om hur imponerande bra trummorna är för att vara programmerade, och hur kaxigt det faktiskt var att våga sig på en sån sak, jag vill…

Jag kan antagligen fortsätta hur länge som helst, så det kanske är bäst att jag istället försöker sammanfatta den på något bra sätt, kanske såhär:

Det här är en av världens bästa och viktigaste skivor, det är allt du behöver veta.

Dagens Skiva

23-till – Skåpmat

Dagens fruostskiva.

23-till – Skåpmat.

Såhär är det, så vitt jag vet så släppte 23-till fyra CD, varav två var riktigt jävla bra i mitt tycke, jag har ingen av dem.
Av de två andra så har jag recenserat en tidigare, den andra är den här, och det här är en samlingsskiva så den räknas inte helt.
Men, det här är inte en samlingsskiva av typen ”Greatest hits” eller så utan av sorten ”Det här är låtar vi aldrig släppt på CD, och i vissa fall inte alls, men som är viktiga för oss och i vissa fall är sånna som vi spelar live fortfarande” ja, alltså, när CD:n släpptes då, men det innebär alltså att det är en samling med existensberättigande, det innebär även att det är en mycket varierande skiva, vissa låtar är inte toppklass, andra låtar är definitivt toppklass, och framför allt är det rätt kul att se vad de här killarna sysslade med redan under åttiotalet, till viss del gjorde dom musik av en typ som många inte tror fanns förens på nittiotalet.

Skivan innehåller hur som helst en del guldkorn och en del inte lika guldiga korn, men det är ont om riktig dynga, så, ja, vill ni ta en liten tripp till åttiotalets melodiösa punk så lyssna för all del, men tänk på att det inte så mycket är en skiva som är en bra helhet utan mest en skiva med en massa låtar varav vissa är jävligt bra.

Nästa bokstav är A igen, det är en bokstav fylld med skit och endast enstaka bra saker.

Dagens Skiva

Skumdum – Det vi kan bäst

Dagens frukostskiva.

Skumdum – Det vi kan bäst.

Återigen ett sånt där band som jag inte var överdrivet förtjust i när dom först dök upp på min radar någon gång under nittiotalet, jag vet inte egentligen varför, det tilltalade mig bara inte, men efterhand började jag allt mer uppskatta dem och tycka att det var riktigt trevligt.
Såhär i retrospekt så inser jag att jämfört med många samtida band i samma eller liknande genre, någon sorts trallpunk skulle väl de flesta säga, jag vill hellre påstå att det här rakt av är skatepunk av tyngre amerikaskt snitt, på Svenska, det blir uppenbart om man lyssnar på deras engelska versioner av  samma låtar, hur som helst, jämfört med mycket annan samtida liknande musik så är det här, håll i er nu… ganska jävla vuxet (det gäller dock inte deras tidigare släpp).

Så, jag sa det, jag kallade Skumdums musik för vuxen.
Dels är det texterna som även om dom temamässigt inte skiljer sig enormt från annan yngre trallpunk eller så från runt millennieskiftet så är det så mycket mer text, det är väl utvecklade texter med en jävla massa ord utan att för den skull upprepa sig särskilt, det är inte antydningar om saker utan fullt utvecklade berättelser, och inte helt dåliga sådana heller, dessutom med ett ibland väldigt konstruktivt språkbruk, och då menar jag inte att det är nödböjningar av ord eller så, nejdå, jag menar att det faktiskt är snygga vändningar bara.
Och det lyckas behandla politik utan att det blir torrt, tråkigt, eller bara luktar tillrättalagt.

Sen är det musiken, som sagt, det är skatepunk, och inte av den enklaste och mest banala sorten, det är snygga arrangemang, det är variation i låtarna, det händer saker nästan hela tiden, det är kort sagt jävligt kompetent och bra och kanske viktigast av allt, sången är inte så jävla bajsnödig som nästan allt annat samtida likande

Teman ja, det är som vanligt, hjärta, smärta, vänskap, sviken vänskap, alkohol, politik, måndagshat, politikerförakt, självinsikt/självförakt… jag tror att jag fick med allt där, kanske att det ska in lite mer alkohol, det är trots allt Skumdum…

Jag säger det igen, den här skivan låter jävligt vuxen, i bjärt kontrast till hur jag minns sångaren från den tiden…
Det kan vara så att det här är en av de bästa svenska punkplattorna på den här sidan millennieskiftet.

Ja visst ja, ni vet hur jag ibland har åsikter om covers… den här skivan innehåller då Cecilia Vennerstens ”Det vackraste”, i punktappning, och det borde kännas tramsigt, eller bara onödigt, men… den håller rätt bra och lättar upp lite lagom utan att ta över allt, och trots att den har en melodi som sätter sig rätt bra så är skivan så fylld med sådana att den inte tar över allt och är det man minns efteråt, det kan så klart bero på att det efter den finns inte mindreän tre spår till med melodier som rensar bort allt man hört tidigare.
Ett av dem, ”Ställ dig upp” lyckas dessutom innehålla falsettkörer som enbart är snygga, inte ett dugg fåniga, hur i helvete lyckas man med det?

Så ja, det är en skiva jag rekommenderar, jag rekommenderar den varmt, mycket varmt.
Och jag säger det igen… Det är en vuxen skiva… med Skumdum.

Jag kan inte riktigt smälta det.