Varning!
Det här inlägget innehåller en massa text, är antagligen inte världens roligaste läsning, är introvert, navelskådande, egoglorifierande, onödigt och kansäkert bitvis upplevas som smörigt och inställsamt.
Det är antagligen ett rätt onödigt inlägg för alla utom mig.
Så, skyll inte på mig om du ändå läser det.

Vinter.
2013 började ungefär likadant som 2012 slutade, med en massa arbete och ännu mer snö, men sen kom det en paus, det kan vara så att jag fick väldigt lite gjort under en period, antagligen i ett omedvetet försök att återhämta mig från vad som kändes som nästan konstant arbete under några månader.
Jag är faktiskt inte helt säker på vad jag spenderade vintern och våren åt annat än att jag började få lite fart på det där med att brygga egen öl som jag påbörjade året innan.
Faktiskt så började jag under våren allt mer inse att jag nog faktiskt var rätt bra på det med tanke på andras respons på hur det smakade, ja samt att jag själv då var rejält nöjd med vad jag åstadkom då så klart.

En kort vistelse i kulligare område hanns med, i Orsa närmare bestämt, där jag lekte snowboardlärare åt vänner och skidlärare åt dottern, något som gav gott resultat, man skulle kunna hoppas på att hinna med någonting liknande i år med.

En rätt viktig sak till tog jag tag i, det där med att skriva, jag gillar det, jag har gillat det länge, till och från har jag rent av varit övertygad om att jag är rätt bra på det, men det blir liksom aldrig av.
Ett av största felen är att för många av mina skrivprojekt är för stora, eller kräver för mycket för att bli mycket mer än i bästa fall början till ett utkast, så jag tog tag i det lite mer seriöst och satte upp nästan rimliga mål, dessutom kombinerade jag det med ett annat projekt jag tänkt på länge men som aldrig blivit av, att lyssna igenom hela min fysiska CD-samling, resultatet av det syns till stor del i den här bloggen.
Nej, jag lyckas inte alltid lyssna på en skiva per dag till frukost (eller alls), men jag försöker, och jag försöker se till att skriva en recension per dag, ibland blir det bra, ibland blir det bajs, men målet är att få det gjort, och göra klart hellre än att polera i tid och evighet.
Det finns de som påstår att det gått ut över min andra blogg, www.slavidag.se men den har tappat tempo av helt andra orsaker, främst att jag kände att det till stor del bara blev tjat, men även för att jag fick allt mer insikt om hur det faktiskt fungerar hos SL, trafikverket med flera, och när man inser att ens vildaste spekulationer om det är långt närmare sanningen än vad som borde vara möjligt i Sverige, eller någonstans, 2013, så är det svårt att satirera så mycket mer, det är för mycket som att skratta åt förståndshandikappade, lyteskomik är inte riktigt min grej.

Vår/Sommar.
När våren började närma sig sommar så fick livet desto mer fart både vad gällde jobb och annat jobb, och med annat jobb så åsyftar jag det som inte är min huvudsakliga inkomstkälla.
Dels var det Charta 77 som bjöd på utmaningar för mig som ljudtekniker, först på Kafé 44 tillsammans med Subhumans och ett trasigt mixerbord, vilket ledde till att jag i slutänden hade ett panikfixat mixerbord med överväldigande sex kanaler att jobba med (vilket ledde till publik som sa till banden att dom inte hört något som låtit så bra på 44:an på skitlänge, publiken hade inte en aning om förutsättningarna), sen genom att boka in mig för deras stora festivalgig på Peace&Love och slutligen genom att jag ansvarade för ljudet på deras lilla kalas i Köping där ett eller annat band till spelade.

Sen var jag visst med om att arrangera en Festival i Märsta, den första i sitt slag på tio år eller så, och för min del den första festival jag varit inblandad i som arrangör sedan Mera Hitlåtar las ner i början av millenniet.

Häromkring någonstans var det även beräknat att en son skulle levereras av storken, vilket gjorde all planering rätt spännande, speciellt när det bekräftades att jag skulle med som ljudtekniker till Peace&Love och planer för det började göras på allvar.
Det kan vara värt att påminna om att Charta 77 och stora festivaler statistiskt sett är en väldigt dålig kombination, dagen efter bekräftandet och en del jobbande med kanallista och annat så gick nyheten ut att festivalen ställdes in.
Här kunde saker ha slutat med ett antiklimax (nåja, Charta hade redan firat sin födelsedag en del, bara inte så storslaget som det var planerat), och deras lust att styra upp något alternativ till festivalen var helt uppenbart obefintlig.
Planen för festivalspelningen var då att nästan alla tidigare medlemmar i bandet skulle dyka upp och gästa på en eller flera låtar, det här inkluderade då tidigare trummisen Leffe, som skaffat flygbiljett från sin nuvarande bostadsort, i Thailand just för det ändamålet, en biljett vars kostnader skulle ha täckts av gaget från festivalen, som nu inte skulle bli av.
Så tvärt emot alla instruktioner från min vid det laget höggravida fru började jag dra i alla trådar jag kunde komma på eller hitta, inklusive några som jag inte ens visste fanns innan jag började rota runt, målet var att hitta en lokal, stor nog för en rätt rejäl partyspelning, och helst med befintlig ljudanläggning och ölförsäljning, för att styra upp ett kalas av något slag.
Samtidigt som jag började rycka i allt jag kunde komma på så var jag även på bandet om att det inte var okej att skita i en sån här grej, det skulle inte vara okej att inte göra någonting alls, det var för bra läge ATT göra någonting stort helt enkelt, dessutom har jag i flera år förespråkat just en sån ”storbands” spelning med dem, ett gig med så många som möjligt på scen samtidigt, som vet vad dom sysslar med.

Säkra källor gör gällande att det gav effekt.
Innan jag hann presentera de lokaler jag hade lyckats gräva fram som reella alternativ så kom oväntad hjälp från annat håll och det hela bokades in på Debaser Medis, och givetvis tackade jag ja till att jobba som tekniker hela kvällen, en kväll som det finns mer att läsa om här, här, här och här.

Det var en av de häftigaste punkkvällarna jag varit med om sen den första Totalgalan jag var på, det var även två dagar efter att  den där sonen som inte ville komma ut slutligen ändå gjorde det, så man skulle kunna säga att det var en smått stressig period i mitt liv.

Under kvällen passade jag även på att utnyttja en av mixerbordets trevliga bonusfunktioner, möjlighet till multikanalsinspelning av allt som gick in i det, så plötsligt satt jag med vad som eventuellt skulle kunna vara rätt häftigt ljudmaterial, mer om det senare.

Det var en sån där kväll när saker bara fungerade rakt av med ljud och allt, ingenting kändes särskilt dåligt och det kom fram publik och andra artister och gav beröm för att det lät så jävla bra, för er som vet något om ljudtekniker rent allmänt så vet ni sannolikt att det är en sån sak som helt enkelt inte händer.
Att kalla det egoboost när det ändå händer är något av en underdrift, åtminstone när de som säger det är sådana som man vet att dom menar det, annars skulle dom hållit käft.
När det sen även kommer andra tekniker och säger det… jupp, jag var jävligt nöjd med livet då.

Två dagar innan anlände som sagt det där barnet, som visade sig vara en välskapt kille av det snällare slaget, jag är säker på att han någon gång i framtiden kommer ta igen det, men som det är nu så är han helt enkelt en jävligt snäll och lätthanterlig kille som mestadels är nöjd med livet rakt av och dessutom precis sådär charmig och söt som inte alla småbarn är, trots att många påstår annat.

Lagom till att världen stabiliserat sig något igen efter det här så var det dags för visfestivalen Kompledigt i köping igen, något som snabbt kommit att bli en av sommarens höjdpunkter för mig, återigen var det då i rollen som ljudtekniker jag var där, den här gången mer välplanerat av mig, vilket ledde till långt mindre krånglande teknik än året innan (och enligt säkra källor, mindre teknikkrångel än något tidigare år alls) samt en helg med i det närmaste total hybris på grund av allt beröm jag fick av både artister och publik, sånt händer helt enkelt nästan aldrig, och det här var andra gången samma sommar.

Höst/Vinter.
Det började redan ganska precis efter Charta 77:s lilla Punk&Love gala att pratas om någon form av utgivning av både ljud och bild som spelats in där, så jag ägnade tid under både sommar och höst åt att försöka få till en vettig ljudmix av Chartas uppträdande, ett jobb som inte gjordes alldeles enkelt av att det inte var mickat för inspelning utan för livegig, det var en sättning som var ganska sjuk för ett punkband (Två gitarrer, trummor, percussion, bas, fiol, sex sångare/kör, några oplanerade gästsångsinhopp från andra band osv.), allt som allt jobbade jag som mest med 32 kanaler inspelat material, även om några i slutänden plockades bort.
Hade det varit en studioinspelning med diverse pålägg och liknande så hade det inte varit någon enorm mängd, men live för ett sånt band så är det rätt saftigt.
Det underlättades inte heller av att respons på nya mixar ofta dröjde veckor eller månader, och alla hade så klart olika åsikter, som sig bör, så allt drog ut på tidenen del.
Om det blev bra eller inte lämnar jag åt andra att avgöra, det lär går att se och höra det hela för 25:- på http://cineplay.se/musik/charta-77-punk-and-love samt att det finns smakprov på youtube:

Den finns även på fysisk DVD, men när den finns att köpa och var vågar jag inte uttala mig om.

Är jag helt nöjd med min insats?
Nej.
Kommer jag någonsin bli det? Nej knappast.
Men, några av låtarna som är med är antagligen de bästa versioner av de låtarna som någonsin har släppts.
Sug på det en stund.

Mer kul under hösten var att en annan ljudtekniker hörde av sig till mig och undrade om jag ville vara tekniker åt det band han är med i när dom skulle spela i Linköping och Stockholm.
Det här var en av årets mest oväntade grejer och en av de som för mig var mest smickrande, det finns rätt goda skäl för det ska ni se, men för att förstå det så krävs lite bakgrundshistoria.

När jag var någonstans i den nedre änden av tonåren och började ränna på spelningar med en massa bra band, och ett eller annat inte så bra för den delen, så var ljudet på spelningar mer ofta än sällan helt fruktansvärt dåligt, rätt många ljudtekniker, kanske speciellt på punkspelningar, hade ingen vidare koll på vad dom sysslade med, och framför allt, dom ansåg att det viktiga var att allt (typ)hördes, och sen var det bra med det, helst skulle ljudet dessutom vara så starkt som möjligt.
Jag vet flera tekniker från den tiden som gärna skröt om att dom hade lyckats spräcka högtalare på den ena eller andra spelningen.
Men, i detta så fanns det en eller annan tekniker som stack ut och försökte med något annat, jag vill tro att det var medvetet, men kanske var dom helt enkelt bara naturligt bra på att inte bara få fram ljud, utan även dynamik, och att inte nödvändigtvis pressa ut maxvolym utan istället servera en BRA ljudnivå, och kanske rent av använda effekter på ljudet, sånt där som annars oftast var förbehållet helt annan typ av musik, en av de här teknikerna hette Mattias och det råkade sig så att han var tekniker åt ett av de band jag såg allra mest under den perioden, Charta 77.
Då jag däromkring hade börjat nära tankar om att bli ljudtekniker, och bli bra på det, så lät jag mig inspireras av de jag upplevde som bra, och det här var definitivt en av dem, även om mina första intryck av honom som person kanske inte var de bästa.

Att vi träffats här och var genom åren efter det har varit tämligen ofrånkomligt, speciellt som jag efterhand allt mer halkat in på att vara tekniker åt samma band efter att han slutat med det åt, men att bli tillfrågad om att vara tekniker åt honom och bandet han är med i, som dessutom musikaliskt ligger rätt långt ifrån vad jag ”oftast” jobbar med för musik, det var faktiskt större för mig än jag hade räknat med.
Att det dessutom är ett förbannat bra band (och trevligt, visade det sig) gjorde absolut ingenting sämre, så det blev en liten tripp till Linköping samt lite jobb i Stockholm med Isobel & November, som om jag fick bestämma borde spelas överallt, för helvete, det här är bra.

Det känns som att jag redan hunnit glömma bort mer av vad som hände under hösten, vilket antagligen beror på mer som hände under vintern, men det var främst precis efter årsskiftet, så det ska ni skita i just nu.

Jo, det blev en miniturné som tekniker åt Charta 77 i December, och där släpptes DVD:n som tidigare nämnts, eller så gjorde den inte det… den fanns åtimstone, officiellt är den inte helt släppt som jag förstått det, men jag har just idag slutligen lagt beslag på en för att få se och höra hur det blev, jag är faktiskt lite nervös.
Under den turnén så bjöds det även på en sån där kväll som är hur alla turnédagar borde vara, dagen det skulle spelas i örebro så hann vi med att leverera öl till ett systembolag och en icabutik, med turnébussen, och mellan soundcheck och spelning så avverkades en ölprovning hos vad som visade sig vara ett helt sjukt trevligt bryggeri, Närke kulturbryggeri, och under rundvisningen så hann vi även med en smått hetsig diskussion om huruvida våld någonsin kan vara acceptabelt som ett politiskt medel, mycket givande, och extremt otippat under just en bryggerivisning.
Ja, god öl hade dom med ja, god som fan, lite synd att det är så svårt att få tag på dem i nollåttaland.

Och sen var det den där grejen med att brygga öl som fick sig en liten, eh, en rätt stor boost tack vare att jag bestämde mig för att lita på min förmåga och andras påståenden om att dom skulle vilja betala för mer öl från mig, så jag tog mod till mig och frågade efter pengar.
ElMer konkret så frågade jag om dom var villiga att faktiskt gå in och betala för ett bättre bryggverk åt mig för att som tack få öl av mig, jag tänkte att jag faktiskt inte hade någonting att förlora på att fråga.
Responsen blev dock inte riktigt som jag hade trott.

Jag hade räknat med att kanske kunna få ihop till någonting lite bättre än det jag hade, det kan man säga att jag fick, men inte förrän jag tackat nej till flera (?!) erbjudanden om finansiering för att starta ett eget kommersiellt bryggeri och även erbjudanden om långt mer pengar än jag faktiskt skulle ha glädje av utan att gå upp flera nivåer i storlek.
Jag är fortfarande tämligen överväldigad över hur mycket en del tror på mig och min förmåga och jag hoppas innerligt att jag inte kommer göra dem besvikna med ölen dom får som tack.

Slutligen så avrundades året (utöver jul och nyår och allt sånt där som hör till varje år) på en hög not med att jag hjälpte en av de viktigaste vännerna att skriva en fråga-chans lapp med alla de viktiga alternativen:
[ ]Ja
[ ]Nej
[ ]Sieg Heil

Hon fick, som sig bör, ett Ja.

All is well in the world.

Jag höll på att glömma en sak, något som fått mig att känna en väldig massa stolthet, min dotter, unga fröken Tesla, fem och ett halvt år gammal, knäckte läskoden under hösten/vintern, och jag vill faktiskt ta åt mig en del av äran för det.
Så nu hanterar hon läsning, addition, subtraktion, multiplikation, division, sarkasm, ironi, argumentation, kritiskt tänkande, windows, smartphones (både IOS och Android)… har vi skapat ett monster?

—

Om den här sammanfattningen ter sig stolpig, upprepandes, inkonsistent eller annat så skyller jag det på att den skrivits under en alldeles för lång period och med långa avbrott mellan gångerna.
Jag tar inget vidare ansvar för någonting alls och ber uppenbarligen, tvärt emot vad man bör, om ursäkt för mitt skrivande.
Hey, du valde själv att läsa det här, trots inledande varning.
Puss och tack för ett jävligt intressant och händelserikt år, och till alla er jag glömt nämna, alla händelser jag glömt eller förträngt osv.
Förlåt.
Jag menar det verkligen, och påminn mig gärna, jag kanske skriver ett addendum sen.

Saker som jag reda nu inser att jag inte nämnt ordentligt men som betydde mycket för mig involverar bland annat ytterligare ett Charta 77 kalas, det som hölls i köping, i slutet av maj tror jag? Där en massa band spelade, och det obehagliga är att jag knappt minns vilka utan att aktivt fundera, det var hur som helst en jävligt kul och häftig kväll det med.
Sen var det Köttgrottorna som firade 30 år de med, och hade ett kalas på Debaser Slusssen, och där bjöds det på några av årets bästa spelningar som jag INTE var tekniker på, och ett Köttgrottorna som var i bättre form än på jäkligt länge.
Det var visst en invigning av Stockholms egen Brewdog Bar någonstans i våras med, och så var det…
Fan, det är ingen idé, det får räcka såhär.
Det var ett jävligt givande år.

Puss och tack.