Dagens frukostskiva.

Idag är vi på Y.

V/A – Definitivt 50 Spänn Igen.

Vad det handlar om beskrev jag när jag skrev om den första i serien.
Den här kom något år senare och var långt enklare att få tag på, inte enbart för att den lä ha gjorts i större upplaga utan även för att under det året så hade hela det svenska musiklandskapet förändrats drastiskt på flera sätt, men det mest relevanta för den här skivan var att punk hade gått från att vara förklarat utdött till att vara något som nog kanske fanns, men det var fortfarande inte riktigt kosher, och sen helt plötsligt så var det inte bara det, utan dessutom något som spelades i radio stup i kvarten, skämtades om i Nile City och allmänt var något som de flesta åtminstone kände till.
Men vi var inte riktigt där ännu när den här skivan kom, men den var åtminstone, som sagt, relativt lätt att hitta i butiker runt om i landet, och ännu lättare att hitta på spelningar med de medverkande banden, sådana spelningar tycktes plötsligt förekomma flera gånger i månaden i stort sett var i landet man än bodde (med undantag för Lund och Malmö).

Banden ja, till rätt stor del samma band som medverkade på den första skivan, men nu även med några lite utstickande band som smugit sig in, främst i form av Tuk Tuk Rally spelandes… ja vad fan dom nu än ansågs spela, åsikterna gick isär rejält om vad det var och om dom hade på en punksamling att göra, jag för min del var smått skeptisk kan jag erkänna, jag har ändrat åsikt helt sen dess, klart som fan att dom hörde hemma här, detsamma gäller poplåtssnickaren Johan Johansson som här plötsligt dök upp från ingenstans och spelade glad jävla popmusik… hur vågade han? han skulle väl vara punkare, eller?

Rätt många människor köpte den här skivan enbart för DLK:s bidrag, Ishockeyfrisyr, det var kanske inte helt dumt, då lärde dom sig förhoppningsvis hur mycket annat bra det fanns på den med.

Men hur låter det i dagsläget då?
Helt ärligt?
En rätt stor del av låtarna håller helt sjukt bra, och kanske framför allt köttgrottornas ’Gravöl’, men även flera andra spår är precis lika aktuella idag som dom var då, det är en rätt imponerande bedrift.
Men kanske mest imponerande är att hela produktionen luktar helt okej även med dagens mått, skivan innan låter bitvis ”gammalt” eller aningen primitivt ljudmässigt, så icke den här.
Jag vill nog påstå att det beror på att det under just den perioden skedde ett drastiskt lyft inom hur punk spelades in och producerades, och plötsligt gjordes det i allt större utsträckning av folk som faktiskt kunde sitt jobb ordentligt.
Det är en bra sak.

Vad jag säger är alltså att det är en bra skiva, faktiskt en jävligt bra skiva, och i mitt tycke, helt utan svaga spår men med mera bredd än föregångaren.

Jupp, det här är ytterligare en bra skiva attbörja dagen med.