Dagens frukostskiva.

Dagens bokstav är Z (hur det går ihop med skivan framgick för några dagar sedan).

V/A – Definitivt 50 Spänn 3.

Året är 1994, Svensk punk har fullständigt exploderat, Dia Psalma är ett hushållsnamn och hörs i radio, syns på tv och är ett av Sveriges största band…
Hur i helv… ?

Den tredje inkarnationen av Definitivt 50 spänn har återigen fått några spår till, den första hade 10, den andra 13 och den här är uppe i inte mindre än 16 låtar och lika många medverkande band.
Jag har fått kommentarer om det som säger ”Ja men det var ju för att dom breddade och började ha med annat än svenskspråkiga låtar på den tredje”.
Till er som är av den åsikten så föreslår jagatt ni lyssnar på de två första, på den allra första sjunger tillochmed Coca Carola på Engelska.

Nej, varken den språkliga eller musikaliska bredden har förändrats nämnvärt.
Något som däremot är värt att nämna är att man med den här, precis som med den föregående, märker att det hänt saker med produktionen avsvensk punk, den tog tydligen, på bara ett år, ytterligare ett kvalitetsmässigt steg framåt, i stort sett rakt av, det är inte negativt, inte på något vis alls.

Men skivan då?
Vi bjuds på allt ifrån Räserbajs – Fina Flickor, en trallvänlig trudelutt om att prutta och DLK:s Kristoffer Spelar Flipperspel, som handlar om curling, via blodigt allvarliga Dia Psalma – Den som spar, som är en fin analys av hur blåsta vi blir av bankerna (nåja), till den i dag än mer aktuella Ensam Kvar av Charta 77, på vägen passeras turbopop, garagerock och traditionell och mysig punk.

En trevlig blandning helt enkelt.
Jag tror att jag håller på att tappa spåret här.

Ja, det är en jävligt bra skiva, ja, det mesta på den håller än idag, nej, allt gör inte det.
JA det är en bra skiva att börja dagen med, gör det.