Imperiet – 2:a Augusti.
Nu var vi där igen, ännu en liveplatta, och jag vill med bestämdhet hävda att dess existens är kraftigt influerad av U2:s dito som kom året innan.
Även det här är en sån där platta som är gjord på ”rätt” sätt, det är inte en ”best of” eller liksom ”hits samling”, det skulle iofs. ha varit svårt för Imperiet vid det laget, större delen av deras största hits var inte skrivna då ännu.
Jag ska väl erkänna att jag har lite svårt att se den här med helt objektiva ögon, den har följt med mig under så lång tid som en av alldeles för få svenska liveplattor med ”punk” som faktiskt är bra ljudmässigt, vilket väl får sägas varit en rätt mycket större bedrift att lyckas med 1985 än i modern tid.
Att skivan dessutom innehåller inte mindre än tre covers, Lennons ’Cold Turkey’, The Doors ’Roadhouse Blues’, och den mer tippade ’Fred’ av Wiehe, får väl sägas vara rätt vågat på en liveplatta.
Men okej, är det en bra liveplatta, eller är det en bra platta med lite publikljud?
Det där är svårt, för det görs en del utsvävningar i låtarna, dom håller sig inte helt till studioversionernas modell av dem, det sjungs lite fel, det spelas lite fel, sånt där som gör att det känns live, så man får väl säga att det är en liveplatta, med ett trevligt utbud av låtar och ett faktiskt jävligt bra ljud.
Äh vad fan, det är en av mina första liveplattor, med ett av mina första favoritband, jag erkänner, jag kan inte riktigt se någonting negativt med den utan tycker att det är en jävligt bra skiva.
Däremot, det jag lyssnar på nu är CD-versionen (vinylen finns i en annan hylla här hemma), och den innehåller två bonusspår, Märk Hur Vår Skugga samt Balladen om Briggen Bluebird, ingen av dem är det minsta live och passar verkligen inte in på skivan utan tar en från ”wow, det här var en bra liveplatta, nu vill jag festa” till ”Nu vill jag sitta i ett mörkt hörn och tycka att världen är hemsk”.
Nej, det är inte dåliga låtar, absolut inte, men vad i helvete gör dom på den här skivan?
Svaret är så klart att dom säljer fler exemplar, men det ursäktar inte att dom drar ner helheten så jäkla mycket som dom gör, och jag förstår även att det knappast var bandet själva som valde att ha det så utan ett skivbolag som ville maximera sina intäkter, men det spelar ingen roll, för resultatet är fortfarande detsamma, en jävligt bra skiva som gör en glad avslutas med två låtar som är riktiga partypoopers.
Så, skaffa plattan, men skippa de två sista låtarna (eller skaffa den på vinyl, då slipper ni dem).