Dagens frukostskiva.

Räserbajs – Noppriga Tights och Moonboots.

Det är dags att bejaka den kvarlevande trallpunkaren i mig, nej jag varken skäms eller förnekar den sidan av mig, snarare tvärt om.
Så, här har vi då en av de skivor som sålde slut totalt och som sen inte pressats upp på nytt och därför numera kan inbringa en del pengar tydligen, eller åtminstone kunde den det medan CD var någonting som nyttjades av andra än övervintrade stofiler som jag.
Så, hur har denna visuellt tämligen anskrämliga historia stått sig för tidens tand?
Det är en fråga med två svar.
Musikaliskt så är nog svaret att den inte stått sig helt, soundet är genomgående väldigt daterat, inte ens moderna trallpunkband som försöker låta som nittiotalets band hamnar i närheten av det här, jag tror, helt baserat på inte så mycket alls, att det till stor del beror på att en stor del av nittiotalets gitarrljud präglades av transistorförstärkare med ”äkta rörsound” och dist-pedaler signerade ”Boss” och sen är det melodierna och allt som… det känns lite daterat helt enkelt, det är ett sätt att låta som helt enkelt försvann någon gång runt millennieskiftet, om inte redan tidigare.

Textmässigt däremot så är det skrämmande hur jävla aktuell den är fortfarande, speciellt när det gäller politik och xenofobi, JAG vet, och du borde veta att Alinge Texas är bland det bästa som skrivits om svensk småstadsxenofobi, och ”B. Stjärt C. Tilt och gissa den tredje” sätter fingret på dagens politiska klimat lite för bra med raden ”Sverige är i kris och det enda vi vet är att det är sossarnas fel…” det låter som var och varannan partiledardebatt.
Det finns några låtar som innehåller ord och uttryck som jag är rätt säker på att dom inte skulle ha använt i dagsläget, som ”negermössa”, men det tror jag vi kan ha överseende med den här gången.

Sa jag att skivan inte håller? nej, bra, för det gör den.
Ja, den låter daterad, men det är skitsamma när den ändå är såhär bra och gör åtminstone mig på så gott humör som den gör, att den bjuder på en frisk fläkt med prutthumor med är väl aldrig fel det heller även om det kanske kan uppfattas som aningen barnsligt…