Etikettarkiv: rap

Dagens Skiva

Faith No More – Who Cares a Lot?

Dagens frukostskiva.

Faith No More – Who Cares a Lot?

Ni vet hur det ibland dyker upp en samlingsskiva som känns relevant,som samlar allt viktigt ett band gjort och samtidigt lyckas vara en bra skiva i sig själv.
Det här är en sån.
Om du undrar varför du borde bry dig om Faith No More så är den här skivan ett bra svar på det.
Om du redan bryr dig om Faith No More och bara inte kan bestämma dig för vilken avderas skivor du känner för att lyssna på just nu så är det här ett bra svar på det med.
Man skulle kunna ställa sig frågan hur ett band som Faith No More, som spretat så extremt mycket, rimligen kan få in en bra överblick på en samlingsskiva utan att det bara känns jävligt spretigt och osammanhängande, svaret är ganska enkelt, på precis samma sätt som dom fått sina andra skivor att kännas som enheter trots sin spretighet, FÖR ATT DET ÄR vad Faith No More är och gör.

Vadå? du vill veta vad det är för sorts musik jag försöker få digatt lyssna på?
Jo alltså…
Det går från enackordsrock via radio city lovesongs ballad och mainstreampop till operasångsrapmetallfunk…

… i en och samma låt.

Det här är alltså bandet som gjorde rap metal tio år före Rage Against The Machine (ni vet, det där bandet som gjorde rap metal tio år före Limp Bizkit, som rätt ofta får cred för att ha varit pionjärer inom rap metal), och om du nu tänker någonting i stil med ”Jaha, dom spelar alltsåsån där Numetal?” så vill jag vänligen be dig leta upp lämplig anstallt och se till att du blir inlåst.
Det är väl självklart att jag inte rekommenderar någon att lyssna på Numetal annat än som tortyr.

Har du fått för dig att det här handlar om Rap och Metal nu? ja, jag var rädd för det, det gör det inte, det handlar om rock som tar sig friheter med alla genres dom kan komma åt, jaja, jag ska sluta raljera, LYSSNA för i helvete.

Puss.

Dagens Skiva

Yo Motherfucker – Backside of Hell

Dagens pajbakarskiva.

Yo Motherfucker – Backside of Hell.

Har du funderat på hur det skulle låta om Teddybears STHLM runt tiden för ”I can’t believe…” hade gjort några låtar ihop med Clawfinger?
Det hade inte låtit såhär, för det hade varit alldeles för uppenbara stölder från deras egna låtar och det hade aldrig passerat obemärkt.

Men, det här är inte varken Clawfinger eller Teddybears, det här är ett sånt där jättehemligt band som det verkar gå ungefär sjutton på dussinet av uppe i Dalarna där dom har sina rötter, hemligt på det sättet att ”ingen” vet vilka som är med i bandet egentligen men däremot att de flesta i vanliga fall spelar i andra band, det här är även ett band som man lätt kan tro har skippat större delen av allvaret som finns just hos Clawfinger, och gått mer på samma inte helt gravallvarliga linje som Teddybears hade just runt ”I can’t believe…”

Så det är alltså någonstans mellan rapmetall (av den bra sorten, om du tänker Limp Bizkit så tänker du FEL) och experimentell hardcore (om du vid ordet hardcore tänker på elektronisk musik eller dansmusik av något slag så tänker du JÄVLIGT fel), och det är bra.
Det är lite konstigt att säga, men det är ganska avkopplande att lyssna på, på det där sättet att det känns som musik som är gjord för att dom tyckte det var kul och varken mer eller mindre, och ja, det känns som att dom till och från driver med sin genre, eller försöker göra det, men utan att det blir tramsigt utan istället blir bra helt enkelt.
Ja, jag gillar det här.

Borde du lyssna på det? Njae, antagligen inte, känner jag dig rätt (jag vet inte ens vem du är, så det gör jag inte) så kommer du antagligen inte gilla det, undantaget skulle väl vara om du råkar heta Micke eller Karl, men å andra sidan så avråder jag ingen från att lyssna, absolut inte, och om målet är att tvätta bort rester av tråkig musik ur skallen så är det här alldeles lysande.

PS. Pajen blev god.