Etikettarkiv: metal

Dagens Skiva

Judas Priest – Ram It Down

Dagens frukostskiva.

Judas Priest – Ram It Down.

Ni vet hur jävla häftig sån här musik, inte sant?
Ungefär lika häftigt som att sätta sig på ett klibbigt kolapapper på väg till anställningsintervjun hos Dressman.

Jag trodde att jag skulle bli positivt överraskad och hitta saker som jag inte visste fanns där och som kanskke var riktigt bra.
Det gjorde jag inte.

Det är skittråkigt.
Dom gör även en cover av Johny B Goode, som känns ungefär lika nödvändig som en koloskopi när man gått till läkaren på grund av tandvärk.
Den följs av en annan låt som känns som om dom tagit föregående låt och kastat om arrangemanget lite.

Jaja, Halford kan säkert sjunga och det är fina gitarrsolon och annat sånt, men det här ger mig faktiskt ingenting.

Eller jo, låt mig rätta mig själv.
Det här ger mig tankar på att det skulle vara perfekt filmmusik eller datorspelsmusik eller så till biljakter, det känns som om det är skrivet som just det, och som att enda sättet det skulle vara intressant är just med biljakter och explosioner till det, men då skulle biljakterna och det vara vad som var mest intressant.
Ja, det är tråkigt som fan.

Lyssna inte på det här om du har någonting bättre för sig, och helst inte annars heller, det finns så mycket bättre musik att lyssna på.

Dagens Skiva

Faith No More – Who Cares a Lot?

Dagens frukostskiva.

Faith No More – Who Cares a Lot?

Ni vet hur det ibland dyker upp en samlingsskiva som känns relevant,som samlar allt viktigt ett band gjort och samtidigt lyckas vara en bra skiva i sig själv.
Det här är en sån.
Om du undrar varför du borde bry dig om Faith No More så är den här skivan ett bra svar på det.
Om du redan bryr dig om Faith No More och bara inte kan bestämma dig för vilken avderas skivor du känner för att lyssna på just nu så är det här ett bra svar på det med.
Man skulle kunna ställa sig frågan hur ett band som Faith No More, som spretat så extremt mycket, rimligen kan få in en bra överblick på en samlingsskiva utan att det bara känns jävligt spretigt och osammanhängande, svaret är ganska enkelt, på precis samma sätt som dom fått sina andra skivor att kännas som enheter trots sin spretighet, FÖR ATT DET ÄR vad Faith No More är och gör.

Vadå? du vill veta vad det är för sorts musik jag försöker få digatt lyssna på?
Jo alltså…
Det går från enackordsrock via radio city lovesongs ballad och mainstreampop till operasångsrapmetallfunk…

… i en och samma låt.

Det här är alltså bandet som gjorde rap metal tio år före Rage Against The Machine (ni vet, det där bandet som gjorde rap metal tio år före Limp Bizkit, som rätt ofta får cred för att ha varit pionjärer inom rap metal), och om du nu tänker någonting i stil med ”Jaha, dom spelar alltsåsån där Numetal?” så vill jag vänligen be dig leta upp lämplig anstallt och se till att du blir inlåst.
Det är väl självklart att jag inte rekommenderar någon att lyssna på Numetal annat än som tortyr.

Har du fått för dig att det här handlar om Rap och Metal nu? ja, jag var rädd för det, det gör det inte, det handlar om rock som tar sig friheter med alla genres dom kan komma åt, jaja, jag ska sluta raljera, LYSSNA för i helvete.

Puss.