Dagens frukostskiva.

Cardigans – First Band On The Moon.

I wish they would have stayed there…

Nittiotalet var en underlig tid.
Många anser att det här är en av nittiotalets bästa och viktigaste svenska skivor.
Jag är inte många.
Tvärt om så tycker jag, nu som då, att det här till största delen är en rätt blek skiva.
Så, nu var det sagt.

Ja, några snygga och catchy poplåtar levereras onekligen, typ ”lovefool” och ”been it”, men i övrigt känns nästan hela skivan som utfyllnadsmaterial, enkelt och snyggt men väldigt intetsägande, opersonligt, blekt, tråkigt.

Nej, jag är ledsen, det här är fortfarande inte särskilt spännande eller bra som annat än bakgrundsskval på ett inpyrt kafé.
Men, trots det så är det oändligt mycket mer spännande än det var att se dem live på den tiden.