Vänner, bekanta och andra som av okänd orsak läser det här, Gott nytt år.
Och med det sagt, varning för personligt inlägg och eventuell negativism, men det här är viktigt för mig.
*

Jag ber om ursäkt att jag inte pratat med dig på ett tag, eller dig eller dig eller dig, det är inte dig det är fel på, det är mig.
Och er jag har pratat med, och sagt att jag ska träffa, men sen inte träffat, det är inte er heller det är fel på, det är mig, och tiden, men mest mig.
*

Jag har under senaste året hunnit med en rätt brutal utmattningsperiod med rätt många dagar då jag knappt orkat ta mig ur sängen, jag har hunnit dra på mig en trasig/överansträngd/inflammerad armbåge och axel, jag har haft en eller annan dust mot depression som försökt dra ner mig, och jag har samtidigt försökt hinna med allt jag måste, allt jag vill samt familjen, det som mestadels fått stå tillbaka är återigen mittenpunkten, det jag vill, vilket inkluderar vänner.
När det väl funnits tid för det så har istället orken alldeles för ofta uteblivit, eller ångesten valt att skutta fram som gubben i lådan, och sammantaget så har allt det bjudit mig på tio kilo extra att släpa runt på, vilket inte direkt motverkar de andra negativa sakerna.
*

Kort sagt, det har varit ett jävligt jobbigt år, trots att jag aktivt jobbat på att lära mig säga nej, jag har mycket kvar att jobba på där.
Till allt det övriga så överraskade skatteverket mig väldigt negativt mot slutet av året, vilket definitivt inte var vad jag behövde då.
Det kommer lösa sig, även om det blir några rätt fattiga månader i början av det här året.
*

Hur som helst, jag ville nog mest säga tack för att ni ändå finns där samtidigt som jag ber om ursäkt för att jag inte alltid gör det själv.
Och ett litet extra tack till er som av okänd orsak titt som tätt släpar med mig som tekniker på turnéer, festivaler och annat, utöver att jag självklart gör det för äran, berömmelsen, all den fria spriten och de enorma rikedomar det ger så är det nästintill oslagbart som andningsventil i tillvaron, och det är värt så sjukt mycket, tack som fan.
*

Det här är på intet sätt min årskrönika eller nåt sånt, jag ska försöka få ihop en sån med, den kommer vara fylld med positiva saker i stil med det finaste jävla bröllop jag haft äran att vara med om, några jävligt kul turnéer, två underbara ungar som ständigt överraskar med att vara sådär underbara som ungar kan vara, landets trevligaste jävla festival, några av världens bästa jävla vänner, och jag vet fan inte allt, men den kommer, någon gång, när jag har tid och ork, för att bevisa att året inte var så negativt som jag får det att låta här.

Men det här var som sagt menat som ett tack och en ursäkt, eller kanske snarare förklaring, jag behöver inte be om ursäkt för att även jag mestadels bara är människa.

Vi ses på barrikaderna, i frontlinjen, vid baren eller vid mixerbordet.

Puss!