Dagens frukostskiva.
Frans Haraldsen – Le Åt Det.
När jag började lyssna på Frasse så var han en clown.
Ja ni vet, vissångare med underfundiga texter som ofta hade en allvarlig grund men som sen var inklädda i humor och tramserier, med roliga teman som olycklig kärlek, fylla och lösningar på världsproblemen, och i god millenieskiftesanda även någon om hjältar från när man var barn, fast vänd på ända för att påpeka hur underliga förebilder vi haft.
Ja jag påstår att det där, hela beskrivningen hittills, var något som nästan alla vissångare i tjugonåntingkanskenärmaretrettioåldern i början av millenniet levde upp till.
Sen växte dom upp.
Det där med att växa upp är svårt och tunnade ut leden med sångare av det slaget, och de som blev kvar trots skaffande av sambo, fru, bil, bar
n, hund, hus, mognad(?!) eller ”riktigt” jobb började skriva allt mer om sin nya vardag, så även Frans, den här skivan bär tydliga spår av det.
Eventuellt låter det här som en inledning på en sågning, så är inte fallet.
Däremot så… ja, skivan har en vuxnare ton, jag skulle vilja säga bittrare, men det är inte sant med tanke på hans tidigare alster, däremot känns en del av bitterheten och sarkasmen kanske mer äkta?
Men… jag gnäller bara.
Vi gör om det här.
Frasses melodiskapande har vuxit som fan, då en stor del av hans tidigare alster varit texter med komp, så är mycket på den här skivan riktigt jävla bra låtar och hans texter känns i mångt och mycket bådevuxnare och mer genomarbetade, och flera av dem är riktigt riktigt jävla bra och jag älskar dem live.
Men, jag tycker att skivan är rätt tråkig.
Jag kan inte sätta fingret på varför, för som sagt så är både låtar och texter bra, även om jag stör mig en aning på hur sången är mixad till och från, men nej, jag tröttnar alldeles för fort på skivan, däremot funkar så gott som alla låtar jävligt ba på egen hand uppblandat med annat på ett blandband eller så, eller då som sagt, live.
Jag avråder absolut inte från den här skivan, jag vill älska den, kanske kan du göra det åt mig?
(Snälla Frans, hata mig inte).