Dagens frukostskiva.

Stefan Sundström – VitaBergsPredikan.

Om du inte har någon som helst koll på Sundström och ska börja någonstans så är det här, om du inte hittar någonting på den här skivan som tilltalar dig så släpp det, då är inte Sundström något för dig, och medan du glömmer det så kan du väl på samma gång liksom lägga ner det här med att lyssna på musik alls, för du är för dålig för att få göra det.
Vafalls? Ännu en ogenerad totalhyllning från mitt håll?
Nej då, inte alls, jag älskar inte allt på den här skivan, och många av låtarna tog det rätt många år innan jag började uppskatta alls, MEN, den här skivan lyckas fylla ett jävligt brett musikaliskt spektrum och oavsett om det är finsk tango eller tung rock (båda finns representerade ja) så görs det helt igenom förbannat jävla bra och texterna är rakt igenom svåröverträffade mästerverk som lyckas avhandla ungefär allt viktigt i livet samt en eller annan bagatell.
Om du känner dig tveksam och inte alls kommer in i skivan från början men fortfarande vill förstå så måste jag väl rekommendera att du bläddrar fram till spår 6 ”Nån har slagit upp ett hål”, vrid upp volymen och lyssna.
Om du efter det inte är intresserad av att höra mer så är det upp till dig, men skyll inte på mig för att du har dålig smak, jag försökte åtminstone.

Jag skulle kunna skriva en smärre uppsats som enbart hyllar bandet Stefan har bakom sig här, men det är så många som redan har gjort att det inte känns helt motiverat, det räcker med att säga att det är ett av de bästa jävla kompband med någotsånär fast form som funnits i det här landet, både på skiva och live.