Dagens frukostskiva.

Tuk Tuk Rally – Luftballong.

Jag säger det på en gång, när Tuk Tuk Rally dök upp på den svenska punkscenen så visste jag inte riktigt hur jag skulle förhålla mig till dem och deras musik, och på en del spelningar, totalgalor och liknande, så kunde jag aldrig helt bestämma mig för om jag verkligen ville se dem eller om det var rätt tillfälle att ta en paus, oftast blev jag kvar och kollade, utan att helt veta varför och utan att kunna bestämma mig för om jag gillade det eller inte.
När jag nu återvänder till deras fullängdsdebut så förstår jag det fortfarande, trots att jag lyssnat en hel del på dem sen dess, när jag väl tillslut hade bestämt mig för att jag gillar det.
Dom tar begreppet ”svårplacerat” till en helt ny nivå genom att inte passa in någonstans, dom kommer från punkscenen och rörde sig mestadels inom den, spelade med punkband, på punkgalor osv, men även på visfestivaler.
Textmässigt rör dom sig rätt mycket i typiskt folk-rock land, det pendlar mellan socialt engagerade texter och kärlekssånger, okej, det är kanske även punkens område?
Men musikaliskt, där blir det genast krångligare.
Jag har hört det kallas ”Cirkuspunk”, ”Folk-rock”, ”Hippie-punk”, ”Vispop”, ”Dansbandspop” och en massa annat, och ja, det stämmer säkert, alltihop, och samtidigt inget av det, dom blandar friskt av allt, och får ut en jävligt egensinnig soppa som kan ta en stund att vänja sig vid, men jävlar vad det är värt att göra det.
Att dom dessutom var nästan larvigt kompetenta musiker lyser igenom på skiva nästan lika mycket som det gjorde live.

Jag vill minnas att den här skivan är snäppet sämre än uppföljaren, men har du tid över och vill lyssna på visa, fast punk, fast pop, fast inget av det egentligen, då kan det här absolut vara dagens soundtrack för dig, och har du bråttom så är det ”Bara veta varför” eller ”Färg & Vatten” du bör poppa, eller ”Komedi” så klart.