Maggie Reilly – Save It for a Rainy Day

Dagens Frukostskiva.

Maggie Reilly – Save It for a Rainy Day.

Jag hade laddat upp med drygheter angående titeln (det var inte så svårt) redan innan jag stoppade den i cd-spelaren…
Först kanske det ska till en liten förklaring här, den här, och ett helg gäng skivor till som kommer dyka upp här, är inte införskaffade av vare sig mig eller någon annan som bor här utan hamnade i samlingen så sent som igår tack vare att Jan-Erik Nilsson ansåg att jag behövde en del annat att sätta tänderna (eller motorsågen) i, eventuellt är någon av skivorna bra, men det var i så fall sannolikt mer ett misstag från hans sida…

Jag känner till Maggie sen förr, hon är mest känd för att vara kvinnan som sjunger på Mike Oldfields hit Moonlight Shadow, hon har även haft en solokarriär av det där slaget som de flesta inte känner till.
Den här skivan är en coverskiva, och jag tänker inte ens låtsas att jag har mycket till övers för sådana generellt om det liksom inte verkligen görs något alldeles extra av dem, och efter första genomlyssningen så tänkte jag, kanske inte helt vänligt: ”Det här är ju perfekt kafémusik”.
Efter att sen sovit med en liten nykläckt på magen och med det här som soundtrack i några timmar så måste jag nog säga att…
Ja, faktiskt, det här ÄR verkligen perfekt kafémusik, sådär lagom inte alls påträngande men ändå låtar som alla känner igen och tycker är trevliga, ingenting med det är provokativt eller påfrestande och det skulle passa perfekt i en hel massa scener i en genomsnittlig TV-serie av David Lynch.
Därmed är det även perfekt bakgrundsmusik för dagar när man egentligen inte är sugen på någonting speciellt, men ändå vill ha musik.
Till och med Cyndi Laupers True Colors som avhandlas en vända förvandlas till, jag vill inte kalla det skval, för det är inte egentligen skval, det är lite för bra för det, men… det förvandlas till något som bara passerar som behagligt ljud, utan att gnaga sig fast i hjärnbarken så som absolut alla andra versioner av den jag har hört gör.
Hela skivan är fylld av hits, som omvandlas till riktigt behagligt brus, och jag vet att de flesta inte anser att brus är någonting behagligt, men det är antagligen för att ni inte förstår bättre.

Skulle jag råda någon att köpa den här? nej, jag tror inte det.
Skulle jag avråda? Nej, inte det heller.
Det är en bagatell, men jag tror på något sätt att jag kommer lyssna på den igen, kanske en regnig dag, kanske en solig…