Dagens frukostskiva.

Köttgrottorna – Hungrig.

Det här är en skiva som ger mig lite ångest, det var en gång i tiden en av mina viktigare skivor och det är absolut ingenting jag skäms över, den har även låtar som är förbannat bra och smarta och innehåller sådana där riktigt bra rader och annat, och låten ”Propaganda” håller jag som en av bandets bästa låtar, men, och det finns ett ganska stort men här…
Den här skivan har nog faktiskt inte åldrats helt med värdigheten i behåll, visst innehåller den bandets sedvanliga blandning när det gller texter, det är sex, det är kärlek, det är trams och det är politik, när det gäller politik så är det dessutom nästan alltid på alla deras skivor en rätt hög nivå på texterna, inte bara banalt ”Jag ska bomba bryssel” eller så utan mer genomtänkta och pålästa åsikter, vilket många missar just för att det bakas in mellan låtar med långt tramsigare innehåll.
När det gäller sex och kärlek däremot så ter sig plötsligt en del av det som kändes ”äkta” och ”från hjärtat” kanske lite mindre snyggt i dagsläget, dels för att jag blivit äldre så klart, men även för att världen förändrats, och rader som:
”Hon ligger där och stönar och särar sina lår / Fy fan vilken jävla hora hon öppnade ett sår”
från ”Kärleksbett i Nacken” känns inte så fräscht idag, inte ens i kontexten ”ung man blir dumpad för en annan och skriver arg låt om det”, eller så är det bara jag som blivit hjärntvättad av PK-maffian?
Rent allmänt inser jag nu att hur mycket jag än gillat den här skivan så innehåller den inte särskilt många riktigt bra låtar, och den har en ljudbild som verkligen känns gammal, och inte gammal på ett bra sätt.
Har du ingen tidigare relation till bandet så är nog det här faktiskt en rätt dålig introduktion, om man bortser från tidigare nämnda ”Propaganda (som däremot är förbannat bra), eller möjligen ”Häxcalypso” om man vill introduceras till den sida av dem som behandlar sex.

Jag tror att jag, om jag skulle rekommendera något som introduktion till dem, istället föreslår ”Sex, Politik och Fåglar” eller samlingsplattan ”Köttrea”, men det är rekommendationer som kan komma att ändras när jag väl ger mig på att recensera dem.

Vad ni än gör, se inte det här som en sågning av skivan eller texterna, det är det inte egentligen, det är mer ett konstaterande om att den inte har åldrats helt bra, och jag är aningen förvånad över att jag faktiskt inte noterat det tidigare.
Och för allt i världen, se det inte som att jag på något vis alls avråder från bandet, herrejävlar nej, speciellt live så kan dom, när dom är på det humöret, fortfarande vara ett av Sveriges bästa jävla liveband.