Dagens frukostskiva
Feeble – Amys goodbye

Jag vet inte egentligen hur och när den här skivan/demon letat sig in i min samling, och min google-fu ger mig inte mycket svar på något om bandet heller…
Jag tror att det här kanske kan klassas som någon sorts emo-core eller nåt kanske? men jag får för mig att skivan borde dykt upp hos mig innan det var ett etablerat begrepp.
Hur som helst så, det är sång/gnäll/skrik i området som rör sig mellan pop och hardcore men utan att bli något av det fullt ut, det är långa partier med gnälligt distade malande gitarrer med wah-wah, det är basgångar med hyfsat svängigt groove och det är låtar som inte alls är helt dåliga.
Däremot så förpassar min hjärna det mestadels till bakgrunden, det blir liksom bara skval, och jag är rätt säker på att det inte borde bli så med de förutsättningarna.
Jag försöker verkligen få grepp om det, men det är som om sången och texterna bara glider undan, kanske är det bara så att det inte är för mig? vad vet jag?
Vad jag vet är att musiken i sig tilltalar mig, jag gillar sånt, det är liksom gitarr och bas-grooves som larmar på ett trevligt sätt, synd att helheten inte bär tillslut.