Dagens Frukostskiva:

Art Garfunkel – The Art Garfunkel Album.

Okej, en gång i tidernas begynnelse så köpte jag den för en enda låt, Bright Eyes, fortfarande en av de snyggaste jävla låtar som har gjorts.
Resten av skivan är nästan textboksmaterial över hur man gör sextiotalsdoftande ballader med snygga stämmor och precis lagom mäktiga arrangemang.
Precis lagom betyder alltså INTE SVULSTIGA i överflöd utan lite lagom tillbakalutade och med stråkar som vet sin plats och helt utan jättefeta sångreverb eller wailanden (okej, det är en del sångreverb, men det är sansat och tar inte leadrollen), i dagsläget kallas det säkert ”nedstrippat”, men det är det fan inte, det är en massa saker med, men det är rätt sak på rätt plats och helt enkelt jävligt smakfullt.

Däremot, den är antagligen bättre att somna till än att vakna till.
Säkra källor gör även gällande att den är helt rätt att lite försiktigt trevande tonårshångla till.