Dagens frukostskiva.

Hans & Greta – Snabbmat För Folk I Farten.

SKivan börjar med ett snyggt trum och basgroove som alldeles strax övergår i vad som närmast kan beskrivas i ett fullständigt dammsugarliknande oljud som varar några minuter för att avslutas med raderna:
”Jag skjuter upp min raket
kom och blås i min segertrumpet”

Vid nästa genomlyssning lät det inte likadant, eventuellt för att min fru då inte dammsög samtidigt.

Okej, jag har ibland sågat påståenden om att det ena eller andra bandet spelar trallpunk.
Det här mina vänner, kan jag gå med på att det är trallpunk, även om jag faktiskt långt hellre skulle kalla det för turbopop, för så jäkla mycket till punk är det inte gömt här.
Det finns några helt givna guldkorn på skivan, några oväntade upptäckter, som en låt (vars namn tillfälligt flytt mitt medvetande) som låter som en stilmall för näst intill allt som bandet Dökött gjort, och en annan som helt skrämmande mycket låter som Varnagel, för det kan väl inte vara tvärtom?

Mestadels är det hel eller halvtramsiga texter om att ragga, leva, vara, alkohol och inte så mycket mer.
Om det finns ett störe djup så missar jag det, men det är okej, för det är trevlig trallvänlig pop som går i hundraåttio blås.
Det är lätt att förstå varför de låtar som blev ”hits” blev det, och varför de som inte blev det inte blev det, kvalitetsmässigt svajar det en hel del mellan låtarna, men det är en trevlig skiva.
Det skrämmer mig eventuellt en aning att jag när jag lyssnade igenom den blev tveksam till om jag någonsin har lyssnat på hela förut, jag borde ha gjort det, men det var mycket som inte kändes ens lite bekant.

Nåja, det är en bra skiva att starta en solig vårdag med, och jag gillar flera av låtarna på den, dom gör mig lite glad för en stund.