Etikettarkiv: piano

Nine Inch Nails – And All That Could Have Been

Dagens frukostskiva.

Nine Inch Nails – And All That Could Have Been.

Som kanske kan ha framgått tidigare så har jag ett ganska kluvet förhållande till liveskivor, och även till skivor med outgivna spår, alternativversioner osv. eftersom det oftast känns som ett sätt att bara försöka lura av folk pengar.

Det här är en dubbelskiva, en live och en med outgivet som inte passade in och lite alternativversioner av låtar som har kommit med på andra skivor, hur motiverat känns det?

Vi börjar med bonusskivan, här är det mestadels rejält nedskalade versioner av låtar, piano, sång, lite gitarr och trummor ibland, arangemangsmässigt är det inte helt olikt något Tori Amos skulle ha kunnat göra, därmed även sagt att det är ganska mörk musik (No really?).
Och som sagt, en delosläppt material och så.
Det skulle varit en bra skiva på helt egen hand, ja, den är motiverad att få finnas, och skaffas, gör det.

Live då?
Nu är ju Nine Inch Nails ett sånt där ganska elektroniskt band, hur kul kan en liveplatta bli då? låter det inte precis likadant som i studio liksom?
Nope.
Nine Inch Nails är ett av de där banden som förstår att live och studio inte är samma sak, det är inte ens samma band i de olika situationerna.
När dom ska ut live så sätter dom ihop ett nytt band och gör om låtarna, ibland med samma instrumentering som på skiva, ibland inte, en del låtar görs om ganska drastiskt, andra inte.
Rent konkret så motiverar redan det en liveplatta, att dom dessutom är ett bra liveband med musik som bitvis gör sig larvigt bra med massiva publikkörer gör inte saken sämre.

Vad jag försöker säga är alltså att ja, det här är en av de där liveplattorna som trots ytterst få mellansnackeller annat, sånt där som ibland behövs för att motivera en liveplatta, så är det här en jävligt bra liveplatta, och bonusdisken är som sagt en trevlig sak den med.
Så… sluta läsa, ut och skaffa plattan istället.

Jag vet jag vet, jag har inte recenserat musiken utan snarare konceptet med den här plattan, är det så att du inte gillar NIne Inch Nails, eller inte är insatt i dem, så vet du inte mycket mer om dem nu än innan du läste.
Men okej, jag rekommenderar även det här som en introduktion till dem, det är en rätt bra blandning gammalt och nytt i livesetet, möjligen kan starten på skivan vara aningen avskräckande för många, men ge den några varv så löser det sig nog, eller börja med bonusplattan, den visar en av bandets sidor, och har man väl fallit för det så kommer resten av sig själv efterhand.
Om du är rädd för ”industrimusik” så är det ingen fara, det här är rock och pop med en del spretiga ljud, vill du ha en guide till industrimusik så leta på annat håll.
Om jag anser att det är positivt att falla för dem? Ja? Framgår inte det tydligt nog redan?
Seså, iväg och lyssna nu.