Dagens frukostskiva.

Inspiral Carpets – Devil Hopping.

Kommer ni ihåg Madchester vågen?
Inte?
Nej, kunde just tro det.
Nåja, det här är från det absoluta slutet på den, när det inte längre kallades madchester utan hade gått över i att vara en del av paraplybegreppet britpop.
Sammanfattningsvis, larmiga elgitarrer spelade genom VOX-förstärkare, snygga orglar, snygga sångmelodier, mycket groove och… ja det var väl ungefär det.
Till och från någon riktigt snygg sånghook med så klart, och lite handklapp ibland.

Jag gillar sån musik, jagkan inte riktigt sätta fingret på varför, för det är ont om låtar jag kommer ihåg ens precis efter att de tagit slut, men det är helt enkelt skön musik som gör sig bra på stark volym, eller i bakgrunden, eller som utfyllnad mellan hits, eller…. äh…
Jag gillar den här skivan helt enkelt, men kan inte egentligen säga att den är skitbra av någon specifik orsak, det är helt enket bara bra musik.

Lyssna du med, du kanske gillar det.
Vem gillar inte en larmig gitarr körd genom en VOX liksom?