Jag påbörjade 2015 utmattad, trasig och med en ny rekordvikt uppåt, typiskt dåligt sätt att börja ett år på skulle man kunna säga.

Årets mål var dock ganska enkelt, jag ville få mitt liv att bli bättre, ändra saker som inte fungerade längre, se till att jag började må bra och trivdes med livet, och gärna bli av med sådär femton kilo dödvikt från mig.

Planen: Umgås mer med de som får mig att må bra, göra sånt jag gillar, prioritera mig själv samt öva mer på att säga nej.

Såhär ett år senare så kan jag konstatera att jag för en gångs skulle lyckats rätt bra.
Jag gjorde sånt jag vill göra, jag åkte på rätt mycket mer turné än vanligt (tack Charta 77, förlåt att jag utnyttjar er som terapi och verklighetsflykt), jag gick på lite fler spelningar än på många år, spelningar där jag inte jobbade utan bara var publik alltså, jag träffade vänner helt enormt mycket mer än på flera år, speciellt under våren och sommaren, jag kom iväg på festival som jag inte jobbade på, jag gick på spelningar där jag inte jobbade, några gånger för att se band som jag inte hade jättemycket koll på men som verkade intressanta, jag gick på spontana fester.

Jag lyckades springa en del, under våren åtminstone, och jobbade rätt snabbt bort de där kilona jag ville få bort, och sen ytterligare några till, vilket fick mig att må bättre.

Nästa stycke och en bit framåt borde säkert ha både content warning och trigger warning, jag tänker vara jobbigt ärlig, okej?

Jag fick nya vänner, blev förälskad och kär, jag var otrogen och skilde mig, jag skaffade lägenhet, flyttade, nobbade erbjudanden om jobbyte, utreddes för misstänkt ADHD samt växte som människa.

Otrogen?
Ja.
Nej, det var inte orsaken till skilsmässa och så, de tankarna och planerna fanns tidigare och har pratats om till och från i flera år, så släpp den tanken på en gång.
Nej det är inte rätt att vara otrogen, nej jag tänker inte förneka att jag var det.

Kär?
Jo, det kan man väl säga, väldigt mycket kär.
Ibland kommer det in en människa i ens liv som får en att växa, att se saker på nya sätt, att omvärdera saker och mest av allt bara göra en till en ny och bättre människa.
Just så känns det med Ida.
Jag är inte bara kär, utan helt jävla hopplöst galet tokkär, fortfarande.

Lägenhet?
Jo alltså… jag saknade köpoäng för att få en bostad enkelt, och jag saknade tillgångar för att kunna köpa en, så jag räknade med att hamna på andrahandsmarknaden i några år…
Men lite sådär som vanligt när jag måste lösa saker trots omöjliga odds, så råkade jag söka en lägenhet hos en liten värd som kör med lottning bland de sökande, och vann lottningen och fick lägenheten.
Ja, fortfarande i Märsta, ja den är fräsch och bra, ja jag trivs.

Jobbyte?
Mjo, det dök upp några erbjudanden under året, som lockade på olika vis, men som jag avböjde, jag trivs rätt bra med det jag har, och det räckte med förändringar för ett år.

ADHD?
Jo, det var dags att ta tag i det där igen kände jag, försöka få lite ordning på livet, så tidigt under året kontaktade jag vården igen, för att återuppta det som påbörjades 2002, efter lite prat med dem så konstaterade de att det var motiverat med en NPF-utredning, och mot slutet av året så var den klar.
Jag fick föga överraskande en ADHD-diagnos, och tillhörande medicin skrevs ut 30:e December, lysande slätt att avrunda året.

Växa som människa?
Till att börja med så blev jag några centimeter längre, det där med att må bra kan ha den effekten liksom.
Men framför allt vill jag tro att jag blivit en väldigt mycket bättre människa; genom att lära mig att ta hand om mig själv bättre, så har jag samtidigt lärt mig ta hand om andra långt bättre, jag vill tro att jag rakt av har blivit en bättre vän, en bättre medmänniska, och för den delen, en långt mindre pessimistisk person (trots bibehållen cynism).
Jag har även lärt mig att ta det mer lugnt, att istället för att stressa halvt ihjäl mig för att hinna i tid, så lyckas jag ofta ta det lugnare och acceptera att jag kanske blir sen, och att det är okej.

Det hände en del dåligt med, det dog en massa människor, jag spenderade fånigt mycket tid bråkandes med vården (inte för egen del), jag sa och gjorde dumma saker mot människor jag bryr mig om, och en massa annat sånt, men i stort, så var 2015 ett helt fantastiskt år.
Faktiskt… ett av de bästa åren i mitt liv, och det är rätt många år att tävla mot vid det här laget.

Jag har utelämnat en hel massa saker som har hänt, en del för att jag inte kommer på dem just nu, andra för att de mest bara låter negativa, och det behövs inte en massa sånt, jag vill minnas 2015 som ett bra år, för totalt sett så var det det, helt fantastiskt bra.

Nu siktar vi på ett lika bra eller bättre 2016!