Dagens frukostskiva.

B*Witched – S/T.

Ni vet hur man ibland har en sån där dag när allt går lite långsammare än vanligt på morgonen och det slutar med att man dricker sitt morgonkaffe i solen på verandan närmare lunchtid, med en katt i knät och en nyskalad apelsin i handen.

Vet ni vad som verkligen verkligen är fel musik att lyssna på då?

Abba.

Det här är inte Abba, det här är B*Witched, och det är istället helt jävla rätt att lyssna på.
Kommer ni ihåg dem? Irländsk tjejpopgrupp från slutet av nittiotalet, häromkring var väl deras största hit C’est la Vie tror jag, eller möjligen Rollercoaster, det var rätt hyfsade hits här, och på de där öarna i Atlanten så toppade dom listorna.
Jag vet varför.
Det här är jävligt bra.
På riktigt.

Riktigt.
Jävla.
Bra.

Missförstå mig inte nu, det är inte vad jag normalt sett lyssnar på, det är musik som är gjord för ”den stora massan”, men, för att vara sådan så är det helt fånigt jävla bra, det spretar åt flera håll, det låter genuint, det känns som att dom faktiskt har kul med musiken, det är sprittande och glatt och kanske är det deras underbara Irländska dialekter som sätter den där lilla extra knorren på det, oavsett vilket så gillar jag det.
Visst, några låtar känns ganska standardiserade och mest som utfyllnad av ”standard kommersiell pojkbands/tjejbands ballad” stuk, men det är bara några, det mesta är genuint bra musik, och det känns, trots tidsperioden det släpptes och stuket på musiken, inte fullständigt sönderproducerat och platt utan som sagt, genuint.
Ja, det här ÄR perfekt bakgrundsmusik för en solig frukost på verandan.

Borde du lyssna på det här?
Vad tror du?
Ja, faktiskt.

(Ja jag har kollat, jag har inte feber utan får nog anses vara relativt frisk).