Etikettarkiv: Gyllene Tider

Dagens Skiva

The Moffats – Chapter I: A New Beginning

Dagens frukostskiva.

The Moffats – Chapter I: A New Beginning.

Jag ska börja med att reda ut några saker:
* Det här är min skiva, ingen annans.
* Alla borde lyssna på den här.
* Ja jag är frisk.

Jag var helt inställd på sötsliskig pojkbandspop med tillrättalagda stämmor, så döm om min förvåning när första spåret börjar med en distad  rockgitarr som är riktigt hård och fräsig på ett rejält rebelliskt vis, lite så som jag föreställer mig att det skulle låta om Patrik Isaksson skulle göra en rockigare platta… det påminner alltså om en mjuk och gosig luddboll med rosa taggar av sockervadd och en kärna av renaste ondska.

Men för att inte vara så negativ så är det här faktiskt en helt lysande skiva att ha som studiematerial för att bli en bra låtskrivare, vad som än förekommer på skivan, låt bli det.
En textrad upprepad som ett eko av två andra med en liten tonhöjning per eko, don’t do it.
Texter där man rimmar på samma ord om och om igen ungefär såhär:

You are all that I want
You are all that I need
(You are all that I need)
Can’t you see how I feel
Can’t you see that my pain’s so real

eller

I don’t like sittin around
I don’t like beatin the ground
I wanna hear the sound
Of me and you just runnin around

Just don’t.

Om du tänker skriva om kärlek, försök att undvika klicheer, och om det inte går, se åtminstone till att det inte blir FÖR banalt.

When I think of you
I don’t know what to do
When will I see you again

Musiken i övrigt då? allt låter väl inte likadant?
Nej, helt rätt, den där första ”hårda” låten var ett specialfall, det är även deras våldförande när dom, antar jag, försöker spela ska, dom har även någon låt som skulle kunnat vara en outgiven låt som Gyllene Tider ratat att ta med som bonusspår på någon av sina eviga samlingsskivor, och som vi alla vet så är det inte mycket som ratats där.
Sen är det så klart en del mer typiska pojkbandslåtar, men även de låter rätt mycket som att dom har hört sådana låtar och försöker göra precis samma sak, men med banalare texter och ännu mer cheesy stämsång.
Cheesy texter?  ja, jag kommer tillbaka till det hela tiden, det gav mig utslag.

The first time I saw you
You were walking
Down the beach at night
With the waves bowing down to you
In the bright moon light
Well, it must have been a signal
From up above
Cause deep in my heart
I knew that it was love

Naaaawh!

Gimme gimme gimme fried chicken.

Ja du bör lyssna på den här skivan, du bör lyssna noga.
En gång.

*
Att skivan är min beror på att jag fick den när jag fyllde år och jag överväger att rama in den som ett exempel på vad som är fel med världen.
Att alla bör lyssna på den är för att jag vill att fler ska lida så som jag gjort.
Att jag är frisk är en överdrift, sanningen är att jag nog inte är helt frisk utan kanske hade mått bra av ytterligare en dag med sängläge.

Dagens Skiva

Gyllene Tider – e.p.

Dagens frukostskiva.

Gyllene Tider – e.p.

Ibland kommer en skiva som förändrar ens syn på ett band fullständigt, som på något sätt öppnar ens ögon och man förstår saker som man inte förstått tidigare, det här är en sån.
Sommaren 1996 så jobbade jag med specialpack i Marabous källare, det var ett välbetalt och extremt hjärndödande jobb, vi var tolv personer som sysslade med det, och vår enda underhållning var en radio som spydde ut antingen NRJ eller P3, det var en ständig kamp om vilket som gällde för dagen, men oavsett vilket det blev så kunde man ge sig fan på att leadspåret på den här skivan, Jag går och fiskar, spelades som minst fem gånger under en arbetsdag, precis som Fugees – Killing Me Softly, jag har fortfarande inte helt bearbetat det traumat, andraspåret på den här, Juni, Juli, Augusti, låg inte långt efter i rotationslistan.
Fram tills den återföreningen av Gyllene Tider så hade jag en rätt positiv syn på dem, dom hade varit ett bra band som la av i tid och som efter det bara gjort någon halvhjärtad återförening i Pers garage för att det var kul, men så icke den här gången, nu handlade det om att dra in stålars och att repetera en säljande formel, det var inte låtar som luktade ”Fan vad kul det är att spela ihop igen” utan mer ”Nu ska vi upprepa en formel som vi vet att den säljer och dra in så mycket stålars vi kan”, ja, jag tycker det låter så.
Dessutom, varenda gimmick skulle upprepas in absurdum, och på den här ep:ns tredje spår, Harplinge, lyser det igenom så extremt mycket, det skulle ha kunnat heta:

”Vi är så jävla crazy så vi kör en farfisa genom en gitarrförstärkare… IGEN! Lyssna, lyssna då, såhär låter det, MEN LYSSNA DÅ ELLER MÅSTE VI KÖRA ETT SOLO MED DEN!?”

Så, två hjärndödande garanterade hitlåtar av det mest irriterande slag som finns följda av två ganska mediokra låtar fyllda med gimmicks, garanterat att sälja en massa skivor och gå till historien som ett av de mest kommersiellt gångbara psykologiska stridsmedlen någonsin.

Bör du lyssna på det här?
Vi vänder på frågan, hur lång tid tog det mig att ladda upp för att mentalt klara av att lyssna på det här och sedan skriva om det?
Nej du bör inte lyssna på det här, alla existerande exemplar av skivan bör omgående destrueras innan någon får för sig att skicka dem till Guantanamo, där snackar vi om brott mot mänskligheten.