Dagens eh… måltidsmusik.

David Sandmark – Allt Blir Till En Såpa.

Ibland påminns man om hur otroligt bra den ena eller andra artisten var på sina tidiga grejer, innan den slog igenom eller så, hur mycket bättre och mer äkta det var än de senare sakerna.
Det här är intte ett av de tillfällena.

Jag vet faktiskt inte alls när Sandmark började, eller när han egentligen fick sitt genombrott.
Vad sa du?
Du har aldrig hört talas om David Sandmark?
Du, det är faktiskt inte mitt bekymmer utan får stå HELT för dig.

Hur som helst så fick jag mest grepp om honom runt kanske 2004 eller så?
Då var han en mycket kompetent visartist, av det roligare slaget, som gjorde bra skivor.
Den här skivan är från -98, och den är faktiskt jävligt tråkig.
Några spår, eller något åtminstone, är egentligen helt okej, men låter så platt att det ändå faller helt, det kanske är produktionen, det kanske är brist på mognad, jag vet inte.

Det jag vet är att… det här är rätt trist, lyssna på någonting annat av honom istället.

Öppen fråga:
Vart har han tagit vägen?
Han verkade vara en mycket aktiv del av sveriges vis-scen i mitten av nollnolltalet, och sen har jag knappt hört något, varför då?