Om Finska spadar och deras betydelse i dräneringsarbete och en zombieinfesterad värld

Kära Fiskars.
I helgen som var så gav vi oss på ett ”litet” projekt, att dra om dräneringen runt vårt hus; ett projekt som självklart växte rätt snabbt, så som den sortens projekt ofta gör.

I början av grävandet så använde jag en spade från er, gissningsvis drygt 20 år gammal, efter någon timmes arbete med den, där den fått upp jord och lera, tagit sig runt stenar samt hackat av rätt många rötter, så hade vi en liten paus där jag passade på att prisa spadens kvalitet samt paxa den inför den kommande zombieapokalypsen då jag vid det här laget var övertygad om att den var hemmets utan tvekan säkraste kort. Från det konstaterandet så tog det inte ens två minuter innan jag vid ett försök att gräva loss en stor lerklump till lyckades knäcka skaftet på spaden.

Som sagt så var den gissningsvis 20 år gammal redan, och det var ett träskaft, så jag har inga egentliga invändningar mot det, tvärt om så anser jag att den spaden med god marginal gjort skäl för sitt pris, likaväl som den gjort sig förtjänt av mitt prisande. Dock ledde det här till att vi på en gång tvingades införskaffa nytt grävdon till mig, valet föll naturligt nog åter på en produkt från er, den här gången med stålskaft i hopp om att det ytterligare skulle bättra på hållbarheten, och för säkerhets skull (samt för att fler av oss potentiellt skulle kunna gräva samtidigt) köptes det två likadana.

Återigen är det ett verktyg jag älskat och prisat, det har precis som sin föregångare hanterat lera, jord, stenar och inte minst då dessa envisa rötter med hedern i behåll, även den här, kanske ännu mer än den förra, är något jag inte skulle tveka att lita på för att försvara liv, lem och familj mot en annalkande hord med odöda likaväl som för att plantera blommor eller dränera husgrunden. I en krissituation anar jag att den med lite slipning skulle kunna fungera som yxa, även om det knappast skulle vara att rekommendera.

Nu till det negativa, efter inte mer än en och en halv dags grävande med ena nya spaden så började jag få för mig att allt inte stod rätt till, att den kanske inte riktigt hade samma form som från början och inte riktigt fungerade lika bra för grävande längre, och det blev värre under timmarna som följde, till slut jämförde jag den med den andra spaden som köpts samtidigt och som använts långt mindre, och mycket riktigt, den har ändrat form, den har ändrat form väldigt mycket, den är numera i det närmaste spikrak. Jag skulle, med dess nuvarande form, inte tveka en sekund att fortfarande välja den som försvar mot de odöda, eventuellt med lite slipning av bladet för extra effekt, något som jag förstått inte uppmuntras av de flesta spadtillverkare (jag är osäker på er policy angående detta), men tyvärr måste jag säga att den som grävredskap inte längre är vidare användbar, eller mer exakt så är den nära nog värdelös.

image

image

image

Mina frågor är således:
Är det en avsiktlig feature från er sida att era stålskaftade spadar efter runt 20 timmars hårt grävande antar formen av en mer traditionell stridsspade, och finns det något enkelt sätt att återställa den till ett mer grävdugligt skick?
Vad rekommenderar ni att man använder för att slipa bladet för att uppnå optimal zombiebekämparskärpa?
Täcker er garanti skador som uppkommer på egendom eller person om spaden skulle svika en under försvar mot just odöda?
Har ni fler redskap som ni rekommenderar att man har till hands den dag zombieapokalypsen börjar?

Med vänlig hälsning.
Henrik Young Stein
IT-konsult och Zombiejägare extraordinäre.