Dagens frukostskiva.

Frans Haraldsen – Saker som ibland och oftast händer.

Jag hade bestämt för mig att det här var en sarkastisk men huvudsakligenväldigt munter skiva.
Jag hade fel.
Det är huvudsakligen ganska dystert det här, men på ett muntert sätt (ja, jag skrev just det där och är medveten om precis hur motsägelsefullt det låter).
Jag tror att det här var hans debutskiva, men jag inser att jag har långt sämre koll än jag skulle ha gissat, han är en sån där artist som jag sett live rätt många gånger sen jag upptäckte honom, men lyssnat långt mindre på på skiva, och lite iinser jag när jag lyssnar på den här varför det blivit så; det är en bra skiva, kanske jävligt bra, men jämfört med att se honom live så är den rätt platt och trist.
Vad jag menar är att Frasse är en förbannat bra liveartist, en sån där som man alltid är glad efter att ha sett, och även om den här skivan är bra så är den inte i närheten av hur han är, och var, på en scen.

Så uh…
Det här är alltså lite lagom svartsynt vispop om livet som människa, det är olycklig kärlek, det är fattigdom och bitterhet, det är otvättade kläder och funderingar över livet och vad i barndomen som gjorde oss till det vi är.

Det där låter nästan nedlåtande, det är det inte.
Faktiskt så, jag tänker inte gräva ner mig mer i det här utan istället bara rekommendera dig att lyssna.
Jag tar tillbaka nästan allt, det här är en bra skiva, riktigt bra, bara inte riktigt så som jag mindes den.

Lyssna nu då för fan.
Puss.