Dagens frukostskiva.

Adolphson-Falk – 81–87.

Kolla, en samling som fyller en funktion, den liksom samlar en del av det viktigaste av bandet från en viss period…
Sen kommer så klart frågan om det är ett band som är viktigt, om det är något att bry sig om?
Svaret är enkelt.
Ja.

Svensk synthpop som tar sig själv på lagom stort allvar har det inte funnits alldeles för mycket av, speciellt inte på åttiotalet, men här har vi en del av det.
Jag vet inte om jag vågar säga att dom var före sin tid, men jag tror att dom var rätt mycket före sin tid på flera plan, men framför allt i att dom tycks ha varit något av föregångare till den ironiska generationen, eller så skönmålar jag saker.
Okej, vi säger så här istället; det här är jävligt trevlig synthpop som glider mellan det banalt trallvänliga och ambientstämningar på ett sätt som imponerar än idag, och med texter som inte bara är trams.

Självklart avslutas det med deras jullåtsparodi ”Mer jul”, som numera ätit sig in som en ”klassisk” jullåt värd att parodiera…

Ja vad fan ska man säga?
Jag är en sucker för det här, det är bra.
Lyssna och var glad.