Dagens frukostskiva.

Pink Floyd – Wish You Were Here.

Ja, min skivsamling blandar högt och lågt.
Det här är, för er som inte redan vet det, en av historiens absolut bästa skivor.
Jag hörde den första gången när jag var 11 eller 12 eller så och min syster bad mig kopiera ett band med den till henne, och jag blev såld på en gång, och det är jag fortfarande.
DÅ hade jag inte en aning om vad jag lyssnade på eller varför jag gillade det, sen dess har jag både lärt mig en massa om Pink Floyd, om musik generellt, och om produktion och ljudteknik, samt att jag borde ha analyserat sönder den här skivan gång på gång, bortsett från att den inte går sönder av att analyseras, den tål att skärskådas in i minsta jävla detalj och fortsätter även då att vara ett fullständigt jävla mästerverk rakt igenom.
Ja jag var sån där punkare som skulle ogilla sånt här en gång i tiden, det sket jag i, jag fortsatte gilla det även då.

Hur den lyckas är däremot en svår fråga, precis som ”vad” den faktiskt är, den rör sig i ett gränsområde mellan vad som långt senare kommit att kallas ambient och pop, rock, symfoni, electronica och fan vet allt.
Det finns de som lite generiskt påstår att det är symfonirock, men kom igen nu, tidiga Genesis var symfonirock, Queen var symfonirock, Meatloaf var symfonirock, det här… är någonting annat.
Bland det mest imponerande med skivan kan vara att den egentligen bara innehåller fem låtar, men att det känns som mycket mer.
Dessutom så är en av låtarna, Have a Cigarr, en av historiens bästa ösiga basdrivna rocklåtar, och en annan, Wish You Were Here, en av musikhistoriens absolut jävla bästa popballader, dom ligger direkt efter varandra på samma skiva, det borde inte vara möjligt.
Jag borde vid det här laget ha hunnit bli så jävla trött på de låtarna, på hela den här skivan, att jag inte ens med god vilja skulle kunna hylla den, men nu är det såhär att det här inte är en skiva man tröttnar på någon längre stund, den är för bra, den är för varierad, den är…

Jag tror inte att jag kan komma på någon annan skiva som är lika bra, jag vill nog faktiskt hävda, på fullaste allvar, att det här är världens bästa album.
Jag har inte ens tänkt igenom det tidigare, men jag kan för mitt liv inte komma på hur någonting annat skulle kunna komma ens i närheten.

Jag måste nog sätta mig ner och andas en stund nu.