Dagens frukostskiva.

David Sandmark – Tänk Om Jag Var Från USA.

Jag sågade väl i stort sett den förra skivan av Sandmark som jag gav mig på, och den här skivan innehåller delvis samma låtar, så det går säkert att gissa hur jag kommer förhålla mig till det här, inte sant?

Vi slopar spänningen och så säger jag på en gång hur det är.
Det här är helt fantastiskt jävla skitbra.

Det svänger, det berör, det träffar mitt i prick (även om jag är femton år för gammal för att de flesta låtarna ska handla om mig), det är helt jävla fantstiskt.
Vad jag försöker säga?
Sandmark må ha kallats för visartist, men det här är inte visa, det är en popskiva, en jävligt bra sådan, och du vill lyssna  på den idag, på stark volym och sen vill du tacka mig för att jag uppmanat dig till det.
Dessutom fullständigt älskar jag hans röst.