Dagens frukostskiva.

Nationalteatern – Kåldolmar och Kalsipper.

Jag ska börja med att erkänna en sak; jag är inte uppvuxen med den här, den kom in i mitt liv först i mitten av tonåren, och jag förstod inte riktigt storheten i den som många andra verkade se då.

Så, det är radioteater, eller nåt sånt…
Det är en barnskiva med en klart humanistisk och cooperativ vinkling, allt blir bättre om vi hjälps åt, är snälla mot varandra och delar på allt, en eller annan anser självklart att det är kommunism eller socialism som predikas, och… det går väl inte helt att förneka att det ligger något i det.
En sak stör mig enormt med den här skivan,och har stört mig med den sen jag första gången hörde den, balansen i ljud är helt fruktansvärt usel, ibland är saker så svaga att man måste ha rejält stark volym för att höra alls, och ibland så mullrar det på som fan, enda sättet att faktiskt höa allt som sägs och händer är genom att sitta stilla och aktivt lyssna hela tiden, vilket antagligen var just vad som var tanken när den gjordes, men att försöka få en modern femåring att göra detsamma är ett tämligen dödfött projekt, så en modernare mix/master av skivan skulle faktiskt inte vara helt dumt, det är möjligt att det finns.

Utöver det så.
Förlåt om jag ger mig på en helig ko här, men själva storyn är faktiskt inte den bästa, det är lite för mycket som bara staplas på varandra här, nej  det är inte dåligt, men, så jävla bra är det inte heller, en del bitar är lite för mycket pekpinnar, andra känns bara som transportsträckor eller utkast till något som hade kunnat bli en bra story med lite arbete.
Musiken är milt sagt rätt varierande den med.

Ja, det är bättre än jävligt mycket annan radioteater för barn, men njae, det kanske är tidens tand som gjort sitt, men jag är inte överdrivet imponerad eller förtjust, däremot vill jag vara det.