Roxette – Look Sharp

Dagens frukostskiva.

Roxette – Look Sharp.

”Men Henrik, varför lyssnar du på en massa saker som både du och vi vet att du inte kommer gilla, visst är det kul att läsa dina sågningar ibland, men rätt ofta känns det lite för förutsägbart liksom?”
Jo, det är såhär, jag tänkte ta mig igenomm allt som står i skivhyllan, det kan ta några år innan jag är klar, och allt är inte lika bra, och allt har inte kommit dit på grund av mig och då får jag gott tugga mig igenom det ändå.

Ja, Roxette var det ja.
Spår två inleds med ett synthljud som är illegalt i alla kända galaxer och även de flesta okända, även om det används ironiskt.
Jag tänkte att det är lika bra att vi har det avklarat på en gång.
Om ni tillhör de som någon gång undrat varför det är så viktigt med språkundervisning i grundskolan så finns svaret att finna varenda gång Gessle öppnar sin mun på den här skivan.
Okej, det här är alltså 1988, och jag måste väl erkänna att det till rätt stor del låter mer (tidigt) nittiotal än åttiotal, och de bra låtarna (sa jag just det där?!) håller relativt bra än i dag, så länge man inte analyserar speciellt synthljuden allt för noga, men alltså, det finns helt klart orsak att det här är ett av relativt få (mainstream)band med mycket elektroniskt komp som överlevde flytten från åttiotal till nittiotal, och hur lite jag än har till övers för Gessle så kan jag inte säga annat än att han var en rätt vass låtskrivare en gång i tiden och hitsen på den här skivan är till stor del riktigt befogade hits, och även rätt många av de låtar som inte blev hits håller riktigt hög musikalisk kvalitet och är snygga byggen helt enkelt.

Vad jag försöker säga är att det här inte är en dålig skiva egentligen, men jag gillar den inte, och Abbapastischerna i Half a Woman, Half a Shadow är inte i första hand snygga utan mest bara enerverande, men, det är bara min syn på det så klart.
Okej okej, jag anstränger mig för att hitta fel att peka på istället för att säga som det är, jag vill inte gilla det här, mestadels på grund av att jag utvecklat en rätt svår allergi mot Gessle, samt då att…. jag inte helt gillar det helt enkelt.
Du får göra det om du vill, det är okej, du får gilla scat med, men jag föredrar om du inte blandar in mig i det, okej?

Lyssna på den här eller låt bli, låt inte mig styra det, men ge mig inte skulden för det heller sen.
Och glöm inte ”När du lyssnar på Gessle på Spotify så sponsrar du en ny Gyllene Tider återförening”