Dagens frukostskiva.

Pineforest Crunch – Make Believe.

Ni vet hur man ibland undrar varför ett One Hit Wonder-band blev just ett sånt?
Vad sa du? Du har aldrig funderat över det? Okej, ja det får stå för dig, men du klarar att torka dig själv när du går på toaletten åtminstone?  Bra bra, jag ville bara vara säker.
Pineforest Crunch brukar, åtminstone i Sverige, ses som just ett One Hit Wonder med sin ”Cup Noodle Song”, och i deras fall är det alldeles definitivt inte för att dom inte gjorde annat bra, däremot har jag en mycket stark känsla av hur och varför det blev så.
Den låten var vad som gjorde att folk fick upp ögonen för dem, absolut, och då rusar dom ut och köper skivan (ja, det här var före den digitala revolutionen som förminskade all musik till enstaka låtar och hela album till något som tillhör oss som var gamla nog att bädda vår egen säng när .mp3 skapades), och lyssnar på den och upptäckerdärmed även andra bra låtar med bandet och pang, One Hit Wonder no more…
Fast så var det ju inte, för den här skivan öppnar med Cup Noodle Song, och det är en så extremt stark trallvänlig liten sak så den direkt dränker ut allt som kommer efter, och inte för att resten är dåligt, å nej, resten är förbannat bra, även om kanske inget annat lyser riktigt lika starkt.
Vad vi får är småunderlig skitsnygg popmusik som lånar lite från Irländsk folkmusik, lite från gnisslig gitarrpop/rock, och lite från jazz kanske?
Det är ganska svårt att sätta finget på det ordentligt, det är däremot inte svårt att älska det.

Glömde jag berätta om arangemangen och produktionen?
Ja… det här är så fånigt jävla snyggt så jag nästan blir tårögd.

Dagens tips:
Lyssna på skivan, men hoppa över första låten och ta den sist istället.
Det här är antagligen den snyggaste pop som gjordes i sverige under hela nittiotalet och jag tror att jag har en liten crush på dem igen efter det här…