Dagens frukostskiva.
Lars Winnerbäck – Live – För Dig.
Jag kan ha antytt tidigare att jag har ett väldigt kluvet förhållande till liveskivor, jag anser att det kan vara bland det bästa som finns, men jag anser även att det kan vara något av det mest meningslösa av allt.
Vill du höra en liten checklista för att kolla om en liveplatta är värd att ge ut? tror du att du har något val? här kommer den.
1. Kan den fånga magin och känslan av vad artisten erbjuder live?
2. Tillför den någonting som inte finns på studioalbum?
3. Är artisten alls intressant live?
4. Känns låturvalet som ett ”Best of…” album?
5. Är låturvalet som den värsta sortens ”Best of…” dvs. en massa låtar som alla redan har samt en eller två outgivna låtar?
6. Låter det som om det vore inspelat i studio men med pålagt publikljud?
Om de första tre frågorna genererar jakande svar så kan det vara motiverat, om de tre sista frågorna genererar jakande svar så bör man ta sig en extra funderare.
(Ett urval av låtar som känns som ett ”Best of…” kan så klart vara motiverat, OM artisten hållit på länge nog för att det ska kännas relevant, och om det görs istället för att släppa just ett ”Best of…”.)
SÅ hur är det då med den här skivan?
Personligen tycker jag att den här skivan mest av allt luktar ”Smida medan järnet är varmt” och inte så mycket annat, Nej, jag tycker inte att den erbjuder någon direkt magi, nej, jag tycker inte att Winnerbäck under den perioden var särskilt rolig live, det kändes som en väldigt väl inövad bredbent rockcirkus med minimala mellansnack, om några alls.
På skivan så är det dessutom lite FÖR perfekt rakt igenom, sådär så den cyniska delen av mig, den som vet lite för mycket om produktion av liveskivor, tycker det låter som om en hel del är inspelat, eller åtminstone fått pålägg, i studio, den delen av mig konstaterar även att publiken är lite FÖR tonsäker till stor del, sådär som om den nästan skulle ha körts genom en autotuner, men det skulle väl ändå ingen göra?
Att låturvalet känns som en ”Best of…” av just den värsta sorten gör inte saken bättre, speciellt inte som det här är en skiva som kom lite drygt tre år efter hans stora genombrott.
En sak till, om man kan köra ”Shuffle” på en liveskiva utan att den tar skada av det, är det då verkligen en liveskiva?
Det finns en sak som gör att jag inte helt kan förkasta den dock, jag är säker på att jag sagt det tidigare, men jag tror inte att jag helt kan såga någonting där Idde är med, men jag är villig att bli motbevisad på den punkten.
Så vad är det jag säger? att det här är en värdelös skiva?
Nej, absolut inte, bara… ganska poänglös.
Jag tror att jag hade haft lättare att uppskatta den om den getts ut som ett ”Live i studio” album där gamla låtar helt enkelt framför av bandet istället för som dom var i originalutgåva, i de fall dom skiljer sig så markant att det är värt det, vilket inte alltid är fallet, ganska sällan faktiskt.
Det här känns lika mycket ”live” som en genomsnittlig amerikansk sitcom med pålagt publikljud.
Säger jag att jag hatar Winnerbäck? nej, det är jag helt säker på att jag inte gör.
Säger jag att det här är en dålig liveskiva? ja, ja faktiskt så är det nog precis vad jag gör.